Krönika:Fan också, där rök SM-guldet…
Men det är klart om vi vinner resten så kan det nog gå vägen, men det ser lite tungt ut. Om man skall se halvnyktert på det hela, så är jag nog hyfsat glad om vi får spela allsvenskt när vi fyller hundra år, så illa som det går.
Nämen förlora alla matcher, åk ur alla serier, ligg sist, ligg underst, ta minst poäng, var dom som får dyngdäng av dynggäng. Gör hela Närke till loosers och psykfall, skit i det va?
Någon måste ju ligga sist och därför tar vi på oss denna blykappa att bära, för då slipper ju andra. Visst, alla heders åt det tänkandet, men detta är fotboll och ingen samhällstjänst och då blir man inte belönad om man agerar så barmhärtigt, man blir bara utskrattad och utsparkad.
Analysen är ju fullständigt självklar i mina ögon: Vi kan spela fotboll men vi kan inte göra mål och därför kan vi inte spela fotboll.
Och hur skall vi börja med det då? Ja inte tusan vet man sådant.
Det är bra med värvningar och så, men jag tror man får gå till oss själva och bestämma att nu får det fan i mig tusan vara nog. Vi kan ju inte ha lämnat högsta serien utan att känna att vi kämpat det värsta vi kan med det vi har.
Om vi med vårt spelarmaterial gör vårt yttersta med start idag.
Om ingen spelare slösar energi på att beklaga sin position i och utanför laget och på plan. Om alla borrar ner sina huvuden och verkligen ger sitt allt i en total, gemensam kraftansamling så har vi en riktig bra chans att få vara kvar.
Ställer alla spelare upp på det så kan solen börja skina på oss alla Örebrosupporters igen. Vi hör hemma där vi är.
---------------------------------------------------------------
När man är så här nedlusat sportklubbig som jag, då är man verkligen luttrad från topp till tå.
En förlust, en jumboplats vad gör det? Man går i alla fall över alla svårigheter till slut.
Bara man vet att dom finns där i svartvitt fullfärg på Behrns slottsarena. Dom vackraste av svartvita riddare. Dom som skall rädda våra själar och frälsa oss från ondo när det blåser hårt.
Men förstår dom vilket ansvar dom har när man är så här fast och sönderbiten.
Det är ju otäckt nästan.
Även om jag aldrig skulle bli så galen att jag skulle cykla naken på natten utanför t.ex. Patrik Anttonen och skrika ÖSK-ramsor. Inte heller skulle jag kunna bli så knäpp att jag endast iförd den danska fanan skulle ligga och pimpla Carlsberg på familjen Larsens hustak, för att till och från skrika glada tillrop ner genom skorstenen. Nej så extrem verkar onödig att bli. Det är ju tillräckligt galet som det är ändå.
Jag har ju inte själv valt detta , jag är född ÖSK:are och då är man van att aldrig hamna högst upp. Vi har ju fortfarande inget guldaktigt medaljtecken, ingen cupvinst, ingen högvinst överhuvudtaget. Så det är ingen ursäkt att vända sig bort från ÖSK FK AB.
För nu när vi 2006 gick upp från Superettan, vann vi då serien? Nejdå, vi kom tvåa och det räckte ju faktiskt. Det kan vara fullgott det med ibland.
Till våra lirare, hjältar, vår passion i livet kan jag bara säga: Fortsätt förlora, gör inga mål , krossa våra hjärtan med hedersamma förluster som man inte får ett sket för, ni behöver inte ens tacka mig efter matcherna. Ingenting sådant behövs jag kommer ändå alltid älska er.
Det finns inget annat lag, så enkelt är det. Man kan skrika, man kan gråta och bryta sig sönder och samman, men man sviker aldrig dom man älskar.
Men vi behöver er faktiskt nu, lika mycket som någonsin tidigare, så kämpa nu medans tid är. Varken flyt eller oflyt håller i sig i längden.
Vi skall greja detta, det finns inget annat.
