Trelleborg, pottkanter, bandybyten och Djurgården
Förutom lite snack om föregående och nästa match breder Jukka Ikäläinen också ut sig i ämnet specialister i fotbollen, och om vilken regeländring han gärna skulle se i framtiden.
Laget mot Djurgården?
- Det finns ingen anledning att ändra. Ailton är frisk. [Han byttes ut haltande med halvtimmen kvar mot TFF.]
Ja, nu har vi hittat rätt, känns det som, så nu är det väl bara att fortsätta.
- Ja, de som vi hade på planen sist visade bra form, det är viktigt. Sedan kan man alltid tappa formen eller bli skadad eller avstängd, men just nu känns det bra.
Vad säger du om matchen mot Trelleborg?
- Stundtals riktigt bra, faktiskt. Vi var lite underlägsna i huvudspelet. Men de växer nog inte så mycket mer, våra killar... Det är klart, man kan bli lite tuffare i närkampsspelet och huvudspelet. Där var Trelleborg starkare än vad vi var. Men spelmässigt var vi bättre.
Hur tycker du att det fungerade på det centrala mittfältet? Robin hade inte så mycket boll, kändes det som...
- Nej. Men Trelleborg fick inte så fritt, de var tvungna att spela långbollar. De kunde inte spela via mittfältet. På det sättet hade vi bra täckning på alla ytor på planen. Det var trångt för dem, de var tvungna att lyfta upp bollen. Sedan vann de i och för sig nickdueller, men det hände inte så mycket, det var utanför straffområdet. Några gånger kanske Valter och Marcus kom lite fel och inte kunde rensa bort bollen.
Den där gången i första minuten...
- Ja, men det var ju för att Valter sparkade bollen rakt på en motståndare. Men annars spelade de ihop rätt bra.
Det funkade också rätt bra med Ailton och Paulinho ihop?
- Ja.
Var det tänkt att någon av dem skulle gå lite mer nedåt och hämta boll?
- Nej, det är ingen idé. Paulinho skall absolut inte hämta boll, han tappar den bara. Han är ingen target player, han täcker aldrig bollen. Går han ner och möter så tappar han bollen redan på första tillslaget. Så han skall inte hämta bollar alls.
- Sedan blir det alltid trångt också. Hellre då att forwards trycker ner försvaret, så att det blir ytor på mittfältet istället. Nej, ingen av de här två är en sådan spelare att de skall ha ryggen mot mål. Möjligtvis att Ailton är lite bättre på det, men absolut inte Paulinho.
Är det en nackdel, tycker du, att ha två djupledslöpare där framme?
- Jag tycker ändå att Ailton behärskar det spelet bättre, att ha ryggen mot mål.
Ja, han verkar behärska det mesta...
- Ja. Paulinhos styrka är att han springer hela tiden, han jobbar och jobbar.
Tränar ni någonting på inlägg? För de verkar ganska dåliga, generellt sett.
- Ja, det är klart, man måste träna sådant som man är dålig på.
Lägger ni ner någon extra tid på det?
- Ja, vi försöker uppmuntra de spelare som för det mesta spelar på kanten, ytterbackar och yttermittfältare. Men den gemensamma tiden räcker inte till att bli bra på det. Man får göra som pojkarna här nu [Edwin Phiri och Johan Karlefjärd stod kvar efter träningen och slog bollen tvärs över planen till varandra och tränade tillslag], stanna och slå kanske hundra inlägg. På de gemensamma passen blir det kanske tio, då blir man inte bättre.
- För de flesta är det själva tillslaget som är dåligt, känslan. Hittar man känslan och rätt tillslag, sedan gäller det tajming tillsammans med de andra. Men man får börja med liggande boll och bara tillslag.
- Men det är ju så också, att om man tidigt i juniorlaget, eller kanske ännu tidigare, hittar sin position, då kan man specialisera sig. Är det så att någon inte kan slå inlägg, då har han inte gjort det jobb som han skall göra. Då har det bara varit allmän träning, fotbollsskola. Då kan man börja prata om att man skall specialisera sig tidigare. I Holland och Tyskland, där börjar de vid 12-13 någonting, när de går över till stor plan. I Sverige är det vid 15-16, eller ännu senare. Så det är en linjefråga.
- Men ser man en tjugoåring som spelar back och inte kan slå ett inlägg, då undrar man: Vad f-n har han sysslat med? Och då blir det svårare, då är det nästan för sent. Så man skulle önska att J- och U-lag nötte mycket mer. Då kan man utvecklas.
En känsla man får är att det tränas väldigt mycket styrka och kondition i Sverige, kontra det här med teknik. Men det kanske inte är så?
- Nja, det är svårt att säga för mig än så länge, hur de andra tränar. Men det är klart, det är ju många som apar efter de framgångsrika klubbarna, det har jag märkt. Det är mycket snack om att Djurgården tränar mycket, då säger någon annan att "vi tränar mer än Djurgården". Djurgården säger "nu kör vi ännu mer styrka" och då är det genast någon annan som säger att de kör ännu mer.
- Men själva tekniken tror jag man klarar ganska bra, om du menar det här med fintekniken. Men jag tror att man kan specialisera sig tidigare och köra mer positionsanpassade övningar. Där har vi mycket att göra. Uppspel, tillslag på bollen, olika typer av skruv, stoppbollar... Tillslag är teknik för försvarsspelare, volley är teknik, nick är teknik. En mittback kan ju aldrig ta ner bollen på bröstet under en match, men han kanske tränar det ofta. Det är fel. Hellre skulle han använda den tiden till att träna nickar, volley etc, så att han blir hundraprocentig på det.
Samtidigt är det väl en fördel om en spelare kan spela på flera olika platser, och inte blir alltför specialiserad?
- Nej, det tycker jag inte.
Jaså, inte?
- Nej. Tänk om du skall bygga ett hus, och jobbarna bara är allroundgubbar. Skulle du vilja att elektrikern gör rörläggningen också? Jag tror inte det, när man sitter där på pottan och det är elektrikern som har gjort jobbet... *skratt*
- Nej, hellre en specialist på varje plats.
Det var intressant! Det känns inte som en typisk svensk uppfattning annars. Tränarna verkar gilla att ha spelare som man kan ha på flera olika platser, som är "nyttiga för laget" som det brukar heta...
- Så lurade man spelare förr. "Bra att ha dig på bänken, man kan kasta in dig på alla platser". Nej, jag tror inte på det.
[fortsättning i del 2]
Intervjun gjordes i samarbete med Patrik Källström.
