Ny förlust för Örgryte
2596 åskådare fick se Ljungskile vinna med 2-1 efter en usel första halvlek av ÖIS.
Vill man vara med att fightas i toppen, så ska man plocka poäng på hemmaplan och vinna de jämna matcherna. Örgryte misslyckades med båda sakerna den här gången.
Åter igen fick ÖIS ställa upp till spel utan vår ende riktige forward. Ken Fagerbergs skada vill inte läka och Samuel Barlay, som varit Kens ersättare på sistone var inte heller fit for fight. Då gäller det att hitta en annan lösning. Ett alternativ kunde varit Jukka Sauso och Boyd Mwila som fungerade bra tillsammans på topp mot Bunkeflo. Om man nu vill spela 4-5-1, så gjorde Juka Sauso en godkänd insats som ensam forward under den tid han splade där mot Degerfors. Nu lyckades Janne Carlsson överraska samtliga och utsåg Iheb Hamzeh till att stångas med Ljungskiles försvar. Vidare var Alexandros Pappas tillbaka och ersatte Robin Jonsson på högerbacken.
Avspark skedde kl 19:00, men ÖIS var inte med i matchen förrän efter en kvart. Då hade Ljungskile redan gjort 0-1 när Mathias Gravem kom helt fri till vänster. Dick Last svarade för en strålande räddning, men kunde bara stöta ut bollen till Anders Christoffersson, som direktsköt in i öppet mål. Dessförinnan hade bortalaget hunnit med att springa igenom ÖIS-försvaret efter behag några gånger och även fått ett mål knappt bortdömt för offside. Ljungskile spelade 4-3-3 och hade både löpvilja och djupledsspel medan ÖIS tittade på.
- Vi har kört så här ett bra tag och det fungerar jättebra. Det gör att vi kan hålla kvar bollen i anfall mycket längre. Sedan är vi ett kämpade lag med fin sammanhållning och det ger också resultat, berättade Edwin Phiri.
Sällskapet vaknade till efter målet, samtidigt som LSK var nöjda med att ha ledningen, och lyckades skapa en del farligheter oftast via inlägg från Alexandros Pappas. Carlos Espinosa, Alexander Mellqvist och Tommy Lycén fick bra lägen, men vare sig riktningen eller kraften var tillräcklig för att störa Nicklas Svensson i bortmålet.
Det kändes aldrig riktigt farligt när Lirarnas Lag anföll och man kunde inte på allvar hota fysikst starka Ljungskile. De avslut som skapade var mest kosmetika. Trots allt gjorde Alexander Mellqvist, Tommy Lycén och Carlos Espinosa godkänt ifrån sig under första, medan t ex Magnus Källander och flera andra var helt osynliga.
I paus byttes Martin Strömberg (som inte haft någon lyckad kväll) med ljumskbesvär ut mot Robin Jonsson. Robin hade bara varit inne i sex minuter när Mathias Gravem ostört fick slå ett suveränt inlägg och Anders Kristoffersson starkt trängde sig förbi Robin och nickade stenhårt in bollen i nät. Nu kunde LSK dra sig tillbaka rejält och enbart spela på resultatet, vilket innebar att ÖIS fick ta över taktpinnen.
Åter igen lyckades Janne Carlsson förvåna publiken, när han plockade ut Carlos Espinosa och satte in Jukka Sauso i anfallet och Sällskapet satsade på ”operation fyrtorn”. Det här blev klart lyckat. Tommy Lycén och Alexandros Pappas slog mängder med inlägg och Jukka gjorde en helgjuten insats som targetplayer. Hans blonda huvud var först på nästan varje boll och med ett bättre understöd hade ÖIS kunnat vända matchen. Mentor Zhubi svarade för ett piggt inhopp och när plötsligt Boyd Mwila fick fart på benen, så fick ÖIS energi och blev ett annat lag.
Reducering till 1-2 kom också efter 70 minuters spel. Tommy Lycén slog ett fint inlägg från vänster och Iheb Hamzeh gjorde precis som i våras och nickade bollen i mål – en av de få saker han lyckades med.
Sista 15 anföll ÖIS ursinnigt och skapade flera bra chanser efter långbollar och inlägg mot LSK, som nu bara rensade undan. Menthor Zhubi, Iheb hamzeh, Jukka Sauso eller Boyd Mwila kunde räddat en pinne till Sällskapet, men det ville sig inte. Farligaste chansen i sluskedet kom i stället när Andreas Kristoffersson tog sig förbi Marcus Dahlin och Ivo Skiljo, men Dick Last sträckte ut ordentligt och kunde styra bollen till hörna med fingertopparna.
- Det var extra roligt att få vinna över min gamla klubb och så fick vi revansch för den snöpliga förlusten i våras. Jag tror att det här kan räcka riktigt långt. Vi har en bred trupp och alla möjligheter att vara med bland de tre första lagen sa Edwin Phiri.
Vad tyckte du om Boyd Mwila idag?
-Han var duktig på högerkanten, men han vågade inte komma över på min sida för då hade jag kapat honom direkt, skrattar Edwin.
Med facit i hand är det inte lätt att förstå hur man kunde låta Iheb Hamzeh spela ensam på topp. Det hade kanske fungerat mot Degerfors, men nu var det mostånd av en helt annan kaliber. Visserligen krigade Iheb på, men vann knappt en duell och vi lyckades aldrig få fast bollen. Här skänkte vi bort en stor del av initiativet och kanske även poäng. Nyförvärvet Andreas Clarholm fanns på bänken, men hans talanger som anfallare är fortfarande okända.
Ken Fagerberg är en supertalang, men att vi ska vara så beroende av denne 18-åring att det knappt finns något alternativ när han är borta är inte bara otroligt utan också skrämmande. Tabellen är jämn och några segrar i rad lyfter lagen rejält uppåt, men att detta ska hända ÖIS är svårt att se just nu. Nu väntar Åtvidaberg, Öster och Mjällby och det krävs minst sju poäng för att vi inte ska vara helt borta från avancemang. Hoppet finns alltid kvar, kan det vara vändningen som finns bakom hörnet på Kopparvallen?
Matchstatistik:
Örgryte IS – Ljungskile SK 1-2 (0-1)
Avslut totalt: 9-9 (3-5)
Avslut på mål: 6-5 (3-2)
Avslut i målställning: 0-0
Frisparkar: 15-13 (7-5)
Hörnor: 10-3 (6-2)
Offside: 2-5 (1-4)
