Krönika: Det logiska psykologiska.
Alltså inget ont om Karlslunds damer, men när vi inte står på hemmagräs verkar vi rasa ihop som en kropp utan skelett.
Så fullständigt logiskt. Så fullständigt psyko-logiskt.
Det var fullständigt logiskt att man skulle bli psyko efter denna borta-kramp.
Alltså ”psyko-logi” på högsta, lägsta nivå.
För vi som ÖSK-fans måste bedriva en slags logi för vårt psyke annars så skull vi inte klara oss så länge till.
Om jag blev deppig för varje gång ÖSK uppträdde så här på bortplan så skulle jag inte ens leva längre. Det är ju helt sjukt ju att vi nästintill jämnt blir så här svaga på bortaplan. Det är ju helt dyngsjukt, absurt, äckeläckligt, infernaliskt irriterande och vårtsvinsförjävligt att det aldrig någonsin förändras heller.
Det verkar ju knappast spela någon roll att vi bara är några kilometer hemifrån. Dom närmaste lokala lagen verkar ju kunna göra narr av oss om vi ens vågar sticka näsan utanför Behrns fina salonger. Vågar knappt tänka på vad som skulle hända om vi mötte KIF:s damer på Rosta Gärde eller nått? Alltså inget ont om Karlslunds damer, men när vi inte står på hemmagräs verkar vi rasa ihop som en kropp utan skelett.
Vad skall man göra då för att få bort detta inlärda borta-förlorarvirus?
Ja, det enda jag kan komma på är att Kubanerna tar med sig stora hårda pappersbitar som liknar delar av Behrn Arena och placerar ut dom så brett som möjligt.
Att herr Walker smugglar in en bandspelare som får stå på "play" hela matchen vid avbytarbåset med sorl ifrån Örebro-publik och omgivande Örebro-biltrafik. Låt sedan spelarna få sin egen lilla bit med konstgräs i fickan som dom kan ta fram och lukta på närhelst dom börja känna sig vilsna. För den dagen vi kan visa upp samma glöd som hemmavid, och i början av matcherna, på bortaplats, då är vi med och slåss om guldet. Det kan ni hoppa upp och banka in i skinkorna på.
Självklart överdriver jag och självklart har vi gjort mången hyfsade bortauppträdanden genom åren. Men frapperande ofta så ser vi alltför passiva och små-oroliga ut när det skall till.
Hemma på Behrn så är det desto mer självklart med det mesta av vad man kan kräva av inställning.
Om man skall se det positivt så är ju ÖSK:s placering mycket mer spännande i tabellen än om man skulle ligga och plaska i ingenmansland utan känning upp eller ner. Så då kan det ju vara skönt på det viset att det betyder något varje gång man spelar. Men om man skulle se läget negativt så skulle det inte bli så mycket mer. Man mår inte direkt bra av att ligga så här nära branten hela tiden. Jag vill verkligen inte att vi skall vara det lag som bryts av i höst, det vore helt enkelt förjävligt.
Hoppas alla orkar ha tålamod med vårat jojo-gäng även om det för tillfället ser ut som ingen vet vad dom gör, men ändå.
Vårt svartvita spöke har mer liv än hela ”orientens” katter. Inte ens tvångsborttagningar, konkurshot eller bottenlevnads-tillvaro har någonsin knäckt oss förr. Vi ligger inte på sistaplatsen och kan för egen maskin fixa detta åtråvärda hundraårs-kontrakt.
Det är nio omgångar kvar och vi är hur rutinerade som helst när det gäller måstelägen. Därför kan man ju inte gå ner sig ännu.
Vi ger inte upp nu heller !