Krönika: Betraktelser från bortasektion del 4
En fråga som dök upp i bussen på väg hem från Stockholm igår var den ”varför utsätter vi oss för det här” Ja, vad är det som får en fotbollssupporter att åka iväg 40 mil tur och retur för att bara bli besviken?
Upp som en sol, ned som en pannkaka, det här med bortamatcher och Örebro SK är tydligen en kombination som inte fungerar anno 2007. Jag ska villigt erkänna att jag hade vissa förväntningar inför gårdagens match. Tyvärr var man bortrest och missade den fina uppryckningen mot Bajen men av döma av det som stod att läsa i pressen efteråt verkade dom kära svartvita spelarna vara på gång igen.
Sen gick ÖSK in och bjöd fansen på bussresa, 200 fans bussades gratis upp till Grimsta IP och ärligt talat trodde i varje fall jag att en sån sak skulle tända spelarna rejält. Det blev nästan tvärtom. Ungefär som när man bakar bullar och precis när man börjar knåda degen så gör man upptäckten att det är för lite mjöl i degen och resultatet blir – just det, kladdigt. Det var så det kändes första halvlek.
På läktaren försökte vi skoja till det lite och säga att den kanske var planhalvan som vette mot bortasektionen som var dålig och att det kanske skulle bli lite bättre i andra halvlek. Konstigt nog såg det för en stund ut som om vi skulle få rätt. ÖSK kom ut som ett nytt lag och var plötsligt giftiga stundtals. Det var då han slog till, mannen från Eskilstuna – Peter Fröjdfält.
Jag tänker inte skylla förlusten på domaren och jag vet att det gäller för ett lag att sätta sina chanser och inte förlita sig på straffar, men på det sätt som Peter Fröjdfält agerade i andra halvlek gjorde att ÖSK sakta man säkert tappade allt självförtroende. Två solklara straffsituationer och en tveksam, lägg därtill ett antal hands-situationer som lämnades utan åtgärd från domaren. Sånt tar på psyket och att motståndarna dessutom tillåts göra fula saker medans det egna laget straffas när man försöker svara med samma mynt gör ju inte saken bättre.
Två gula kort och vips är ÖSK två mittbackar kort. Så kan det gå, det var ju inte alls många dagar sen som det fanns alldeles för många mittbackar, men personligen tycker jag det ska bli kul att få se Fredrik Jansson på planen igen. Alternativt är det ju ett gyllene läge att chocka motståndarna och byta spelsystem. Vi kanske ska spela 3-6-1, mittfältare har vi ju fortfarande gott om!
Men en sak begriper jag inte, förra helgen var Patrick Walker en hyllad tränare. Igår började ropen ”avgå Walker” ljuda igen. På vilket sätt gynnar det ÖSK i dagsläget att Patrick Walker avgår? Det är 9 matcher kvar att spela av årets allsvenska. Att fixa en tränare till på söndag är nog att betrakta som en omöjlighet och efter AIK-matchen återstår det bara 8 matcher. Jag tvivlar också starkt på att klubben skulle hinna fixa en ny tränare till bortamatchen mot Trelleborg och efter den är vi nere på 7 matcher. Ni ser vart jag vill komma va?
Patrick Walkers kontrakt går ut efter säsongens slut, personligen anser jag att vi ska spela klart dom matcher som återstår och sen när det är gjort vet vi vilken division Örebro SK spelar i och då kan vi agera. Att i det här läget sparka Walker tycker jag bara är att betrakta som ren hämnd och ingenting annat.
Sen är det inte att förglömma att Patrick Walker är chef över Lars Larsen & co. Och i egenskap av chef är det hans jobb att se till att saker och ting fungerar, passningsspelet och bollmottagningen t.ex. Där har vi ett par saker som verkligen inte fungerade igår. Det hände allt för ofta att en ÖSK: are blev ensam med bollen och en massa motståndare men inga lagkamrater i närheten som kunde hjälpa till att reda ut den trassliga situationen.
Likaväl hände det vid ett flertal tillfällen att dom passningar som sköts var antingen för hårda eller för höga och således svåra att ta emot eller så var medspelaren inte med på noterna och bollen gick till motståndaren istället. På dom punkterna var Brommapojkarna ett mycket bättre lag.
Sen verkar det nästan vara lite typiskt ÖSK i år att det är något lag eller som i går en f.d. skyttekung som får sin islossning mot just Örebro SK. Olof Guterstam har inte gjort mål sen i april och vem gör han mål mot 4 månader senare – just det! Men å andra sidan har ju Brommapojkarna av tradition varit mycket starka hemma på Grimsta IP så lite varningstecken fanns det inför matchen.
En sak som jag i varje fall fann lite tröst i var Robert Walkers reduceringsmål i slutet. Inte bara för det faktum att det målet just räddade oss för tillfället från jumboplatsen utan för det faktum att Brommapojkarna om med två stycken 0 – 3 matcher i bagaget. Och hade det inte varit symboliskt och psykologiskt viktigt för BP att vinna med just 3 – 0 mot ÖSK. Men tack och lov var det åtminstone någonting som inte gick deras väg igår.
Målet var dessutom en riktig tavla av Mattias Asper och man kan ju fråga sig vilken bra värvning det var egentligen? Innan gårdagens match hade Asper en räddningsprocent på 67 % och med tanke på dom få målchanser ÖSK frågar man sig om inte det insläppta målet nog sänkte den procentsatsen.
Hur går vi vidare då? Ja först och främst måste vi supportrar fortsätta stödja ÖSK. En fråga som dök upp i bussen på väg hem från Stockholm igår var den ”varför utsätter vi oss för det här” Ja, vad är det som får en fotbollssupporter att åka iväg 40 mil tur och retur för att bara bli besviken? Någonstans inom oss gror nog den där förväntningen att den snart är våran tur att jubla och få se motståndarfansen gå hem med gamnacke. Deras tur att deppa och inte våran och då vill man ju som supporter inte missa den chansen, därför åker man med trots risken för depression.
Sen har vi nog vårt starkaste vapen kvar, hemmaplan och höst. Av tradition har ÖSK alltid varit ett starkt hemmalag och ett höstlag. Sen har vi kvar ett par ”lättare” hemma-matcher i form av Gefle och GAIS. Nu vet jag att det inte finns några lätta matcher men när man sitter och leker så här med teorin kan man väl få sväva ut lite grann anser jag. Förhoppningsvis blev gårdagens drabbning en liten kalldusch för ÖSK och enligt uppgift var Joel Riddez ganska så mörk i ögonen och det lovar gott inför AIK-matchen.
Sen tycker jag faktiskt att det är dags att grisa och kötta lite grann dom kommande bortamatcherna, glöm skönspel, nu handlar det om krig och överlevnad och inträder andra regler och minst oavgjort som resultat i bortamatcherna. Aftonbladet hade gjort en liten intressant granskning av slutklämmen på allsvenskan och enligt den analysen låg BP mest pyrt till och ÖSK bäst till av bottentrion. Hoppas den stämmer för den såg i varje fall logisk ut.
Så avslutningsvis, till alla som pratar om Walkers avgång, Larsens fotbollspensionering och Superettans nalkande och allt sånt här negativt. Till er har jag bara en kommentar och jag tar och säger som Rocky Balboa: ”It ain´t over til it’s over”
Vi ses på Behrn Arena på söndag, forza Svartvitt, krossa Gnaget!
