GIF Sundsvall - AIK 1 - 2
Jag måste skriva det igen: Ett för dagen bättre spelande Giffarna förlorade mot ett effektivare bortalag!
Var det domaren och Fredrik Sundfors gemensamt som gav AIK segern?
Eller är det Giffarnas ineffektivitet?
Eller rent av AIK:s effektivitet?
Ja jag vet inte!
Vad jag vet är att man måste göra flest mål för att vinna, till och med Sharbel Touma bad om ursäkt för tre stulna poäng!
En sak är i alla fall klar, nu måste det hända saker och ting hos hemmalaget. Man måste våga spela efter backen, det går inte att mata långbollar på Foppa och Cain, inte när det finns spelare som Kibebe som dominerar totalt i luftrummet.
Som ni redan har förstått så gör den annars stabile hemmamålvakten Fredrik Sundfors ett horribelt misstag när han går ut för att nicka (?) bort bollen i den trettionde minuten, det är bara det att bollen studsar över Fredrik och Patrik "Långås" Andersson har bara att slå in bollen i öppet mål. Efter det får Giffarna jaga medan AIK kryper hem enligt principen köttmur. Man kan tillägga att Giffarna gör det väldigt lätt för motståndarna med sina redan nämnda långbollar.
Giffarna dominerar totalt i den andra halvleken, men när man ser ut att få panik så fort man närmar sig straffområdet så är det mycket svårt att göra mål. I den 64:e minuten kommer en situation där Foppa skall ha straff enligt publiken och mig men inte enligt domaren Fröjdfeldt. Sitationen är som följer: Foppa för bollen i straffområdet och utmanar Kibebe, han tar sig förbi honom och tvärnitar med foten på bollen, rutinerat. Kibebe har fått upp farten och springer rakt över Foppa med höger armbåge i ryggen. Foppa faller kan tyckas lätt men, vad skall han göra? Han vet att backen kommer att springa in i honom och när han gör det skall det bli straff. Hade situationen varit utanför straffområdet eller om det hade varit Andreas Andersson som fallit hade Fröjdfeldt garanterat blåst.
Sedan sticker AIK upp i ett av sina två anfall i den andra halvleken, en gifback missar en rensning och Thomas Lagerlöf dundrar in bollen i nättaket. Sedan sticker Giffarna upp i en sista desperat satsning samtidigt som det ser ut som att AIK-spelarna slappnar av och Dunder-Dennis Östlundh kan göra mål på sina gamla lagkamrater. Hemmaspelarna pressar sedan på resultatlöst.
Jag har ingen universallösning på Giffarnas problem runt straffområdet. Men en idé är att spela ett antal lätta träningsmatcher under vilan så att forwards och offensiva mittfältare kommer över sin prestationsångest eller rädsla eller vad det nu är som hämmar dem.
En besvikelse i matchen var AIK-supportrarna, de var få och tysta. Patronerna gjorde sitt för att försöka skrika fram sina hjältar till åtminstone oavgjort, man hade även fixat ett mycket vackert TIFO. Trots en extrem tidsbrist, prylarna kom vid lunchtid matchdagen i stället för två dagar före som det var meningen.
Om det "bara" var 5343, på matchen idag så tar inte arenan 5300 personer.
Nu väntar ett uppehåll, det behövs för att få spelarna att lyfta sina nackar och bli stolta över att spela i Giffarna igen!
