Slutforcering räckte till seger
Magnus Wikström, här i aktion mot Trelleborg, kunde nicka in kvitteringsbollen mot Gais med knappt femton minuter kvar att spela.

Slutforcering räckte till seger

En riktigt bra slutkvart räckte för ÖSK i hemmamatchen mot Gais. Debutanten Abgar Barsom blev matchvinnare med en excellent frispark i matchens slutskede.

Urban Hammar valde att göra två förändringar i startelvan till matchen mot Gais jämfört med det manskap han mönstrade mot Trelleborg i sin debut som ansvarig ÖSK-tränare. Nedim Halilovic och Abgar Barsom startade i stället för Fredrik Samuelsson och James Frempong. Helt klart var att man hade större offensiva ambitioner till denna match än vad fallet var i Trelleborg där det mesta handlade om att inte förlora. ÖSK inledde matchen mycket inspirerat och det var tydligt att man fått order om att trycka gasen i botten mot ett motstånd som egentligen inte hade speciellt mycket att spela för.

Tyvärr kom den pigga inledning av sig redan i den sjunde minuten. Patrik Anttonen slarvade stort på egen planhalva och Gais kunde ta ledningen. Christos Christoforidis sköt ett välplacerat skott från distans som letade sig in precis intill Westmans vänstra stolprot. 0-1! Ett mål som tog andan ur de svartvita som genast började uppträda ängsligt, både med och utan boll. Gästerna däremot spelade lugnt, metodiskt och småsnitsigt. Främst firade man triumfer på det centrala mittfältet där Ekong, Hedinsson och Lundgren huserade. ÖSK hade dessutom uppenbara svårigheter att hitta rätt i ytan framför egen backlinje (trots att man spelade något slags 4-2-3-1 i går) och ofta kunde makrillarna kontraslå genom att hitta en rättvänd spelare i just den eftersökta ytan. ÖSK skapade knappt någon målchans värd namnet innan halvtidsvilan då man spelade lite för plottrigt och Nedim Halilovic tycks befinna sig i en formsvacka modell större. När sedan Larsen återigen har svårt att komma rätt i sin "nya" position som offensiv mittfältare är det rätt naturligt att anfallsspelet blir relativt uddlöst. Gais däremot hade flera chanser att utöka sin målskörd och endast alert målvaktsspel av Peter Westman (räddningen på Lundgrens skott höll oerhört hög klass) förhindrade ytterligare baklängesmål.

Andra halvlek fortsatte i samma stil och det mesta kändes rätt hopplöst. Gais (läs: Ekong) kontrollerade tillställningen totalt. De tunga suckarna hördes från läktarplas och på planen såg det hopplöst ut. Urban Hammar insåg dock vad som behövdes och ersatte en blek Halilovic med mer kraftfull Jon Lundblad. De svartvita övergick i och med detta till ett mer klassiskt, och för att använda hammars egna ord - primitivt, 4-4-2-spel. Det bar genast frukt och några halvchanser skapades utan att Dime Jankulovski behövde anstränga sig nämnvärt för att hålla sitt mål frit från påhälsning. Med knappt en kvart kvar att spela vann Joel Riddez, offensivare ju längre matchen led, en hörna till de svartvita. Abgar slog den snabbt till just Joel som skickade in bollen vid bortre stolpen där Sebastian Henriksson fanns på plats och kunde nicka in den framför målburen där Magnus Wikström fanns på plats och enkelt kunde styra in bollen med pannan. 1-1!  Behrn Arena exploderade och ÖSK-spelarna var snabba med att mana på varandra, här var man inte nöjda med en pinne minsann.

Joel Riddez, ständigt denne vänsterback, hade nästa stora målchans då han ur dålig vinkel fick på ett praktskott som Dime kunde fläka sig på och styra ut till hörna. Med knappt tre minuter kvar av ordinarie speltid kom så avgörandet. ÖSK fick, felaktigt en frispark i bra läge, sedan domaren Jonas Eriksson hävdat att en Gais-spelare tog bollen med handen. Abgar Barsom la upp bollen och drog till på kraft. Redan när bollen lämnade hans fot kände nog många på Behrnabeu att det skottet var predestinerat att leta sig in i nätmaskorna. Denna underbara story (den förlorade sonen som kommer hem och avgör direkt) var bra för att ödets nycker skulle låta gå förbi. Skottet satt klockrent i krysset och det målet kan visa sig vara guld, eller åtminstone förnyat kontrakt, värt när säsongen summeras. 2-1!

Domaren Eriksson hittade fem(!) stopptidsminuter och Gais satsade full fart framåt. Större delen av tilläggstiden förlöpte utan problem och det luktade seger lång väg. Men Patrik Anttonen skapade onödig spänning då han oförklarligt spelade ut bollen till hörna för gästerna i slutminuten. Göteborgarna lyckades dock inte omsätta sitt avslutande tryck i några avslut mot mål och när så rättsskiparen blåste för full tid efter nästan nittiosex minuter visste jublet inga gränser. Jag fick direkt flashbacks till förra året då ÖSK slog Assyriska och säkrade uppflyttningen. Samma typ av jubilatoriska gläjde uppvisades på samtliga läktarsektioner nu.

Jag tycker att vi har en stor dos tur som vinner denna match. Gais var det bätte lagen under större delen av matchen men man blir lite för fega i slutskedet av match när man skall försvara sin ledning och det straffar sig. Precis som det straffade ÖSK när man backade hem i motsvarande möte på Ullevi i april. Segern till trots finns det en hel del anledning till oro. Passningsspelet var under långa stunder rent bedrövligt och jag är inte helt tillfreds med mittfältets positionsspel. Tycker heller inte att Rodevåg och Barsom ger rätt understöd till den ensamma anfallaren från sina respektive kanter. Måhända är det bättre att använda den sistnämnde centralt så att han får mer bollinnehav. Försvaret uppträdde ängsligt (Riddez det lysande undantaget) och man slarvade hårresande ett par gånger. Framåt var det överlag rätt blekt men Barsom visade, de få gånger han fick en passning, att han är vår mest konstruktive spelare. Rodevåg slet enormt och det skall han all heder av.

Nu väntar Malmö FF på bortaplan härnäst. En oerhört svår match naturligtvis och ÖSK måste höja sig fler snäpp för att inte lämna Skåne tomhänta. Även om MFF inte har någon form över huvud taget för tillfället så lär det ÖSK-spel som uppvisades mot Gais inte räcka långt på Malmö Stadion. Landskampsuppehållet kommer nog rätt lämpligt för Hammar & Co då man får knappa två veckor på sig att arbeta vidare med det offensiva spelet.

Slutligen, vad är det för magiskt med målburen mot den Östra läktaren egentligen? Vasquez drömmål, Richardssons målvaktsnickmål, Djuric kalasträff, Nordbacks direkta hörnmål och Barsoms kalasfrispark har alla den målburen som minsta gemensamma nämnare. Det kan inte vara slumpen.

Spelarpoäng:
3p
Abgar Barsom
2p Joel Riddez
1p Peter Westman

Matchfakta ÖSK-Gais 2-1 (0-1)
0-1 (8) Christos Christoforidis
1-1 (77) Magnus Wikström (ass. Sebastian Henriksson)
2-1 (88) Abgar Barsom
Varningar ÖSK: Magnus Wikström, Fredrik Nordback
Domare: Jonas Eriksson
Publik: 8663

ÖSK (4-2-3-1): Peter Westman - Patrik Anttonen, Magnus Wikström (Glenn Holgersson, 90), Patrik Haginge, Joel Riddez - Fredrik Nordback, Sebastian Henriksson - Stefan Rodevåg (Nordin Gerzic, 91), Lars Larsen, Abgar Barsom - Nedim Halilovic (Jon Lundblad, 62)

Marcus AvenbrandMarcusAvenbrand2007-09-04 13:10:00
Author

Fler artiklar om Örebro

Fem punkter från vallen #3