Enkel storseger för B-laget

ÖIS reserver körde över ett blekt BK Häcken och vann med 5-0. Christian Hemberg gjorde ett av målen och intressante provspelande mittfältaren Henri Scheweleff gjorde två.

BK Häcken B - Örgryte IS B 0-5 (0-1)
Måndag 16/8 kl 18:00, Rambergsvallen

Mål:
0-1 Johann Gudmundsson (12)
0-2 Christian Hemberg (57)
0-3 Robério da Silva (64)
0-4 Henri Scheweleff (67)
0-5 Henri Scheweleff (80)

ÖIS uppställning:

ÖIS hade två provspelare i laget i måndagens B-match mot Häcken; anfallaren Joseph Muweke som senast spelat i Falkenbergs FF dit han var utlånad av Elfsborg, och centrala mittfältaren Henri Scheweleff, finsk U21-landslagsman från Tampere United. Även i övrigt var det ett starkt B-lag ÖIS ställde upp med, för starkt för Häcken skulle det visa sig.

Om matchen som helhet är det egentligen inte mycket att säga. Sällskapet var totalt överlägsna i nittio minuter, borde kanske fått ut mer av sitt stora bollövertag redan i första halvlek men gjorde i stort sett som man ville. Vad Häcken ställde upp med för spelare vet jag inte, men vi får väl hoppas för deras skull att det mest var juniorer, för spelmässigt var de minst två nummer för små i den här matchen.

Två skador fick vi tyvärr konstatera; Erik Johannesen tvangs byta redan efter fem minuter efter att ha fått en spark på stödjebenet, och Johann Gudmundsson linkade av efter en halvtimme, oklart vad som hade hänt med honom.

Mer glädjande var alla snygga ÖIS-mål vi fick oss till livs. Jóis mål var enligt uppgift en bra löpning följd av ett enkelt avslut på en mycket fin framspelning av Boyd (jag var självklart inte på plats så tidigt utan missade målet). Hembergs 2-0-mål kom efter att Johan Karlefjärd slagit en riktigt läcker djupledsboll till Boyd, som serverade Hemba öppen bur. 3-0 var nog kvällens mål. Robério smekte med högerfoten(!) in en känslig skruv vid bortre stolpen, à la Agne Simonssons mål på Wembley och Sören Börjessons på Ullevi 1985. Allt detta enligt de jag satt med; själv missade jag även detta mål, då jag just höll på att anteckna de byten som skedde strax dessförinnan...

4-0 gjorde provspelande unge finnen Henri Scheweleff, som kyligt rullade in bollen vid sidan av målvakten från högra delen av straffområdet. Han fick bollen av Mentor som stod några meter inåt mitten till; bra av Mentor att, trots att han själv kunnat avsluta, rulla den vidare till någon som hade bättre läge än han själv. Mentor i sin tur fick bollen av Boyd, som hunnit upp en till synes för brant djupledsboll vid kortlinjen och spelat snett inåt bakåt. 5-0 slutligen gjorde återigen Scheweleff, den här gången med en låg nick vid bortre stolpen (målvaktens vänstra) på ett riktigt fint, välskruvat och dykande, tidigt inlägg från Robério.

Spelarkritik:

Axel Wibrån hade nästan ingenting att göra, om honom går det inte att säga mycket mer än att han alltid gör ett gott intryck när man ser honom. Johan Anegrund och Eric Gustafsson såg stabila ut som mittbackar, och framför allt Anegrund deltog också mycket aktivt i uppspelen. Det är skönt att se att han, när han inte sätts under press, kan mycket mer än att bara tjonga långt. Michael Johansson på högerbacken gjorde inget större intryck, gjorde inga missar men deltog inte heller särskilt mycket i spelet. Hans ersättare Whyson "Baba" Phiri gjorde inte heller något större väsen av sig; men båda dessa spelare är väl också i första hand mittbackar. Robério som vänsterback däremot var en sensation! Nu skall vi inte dra för stora växlar av detta, för han sattes inte på några prov i defensiven vilket trots allt är huvuduppgiften för en back. Men framåt var han riktigt, riktigt bra, bättre än jag har sett honom någon gång tidigare tror jag. Ett mål och ett målpass säger ju en del. Det verkade smått absurt att sätta honom på backen, men det visade sig vara ett riktigt slugt drag av våra tränare. Om det nu inte var så som jag lite grann misstänker, att vänsterbacken var den plats som råkade vara över till Robério efter att man placerat ut alla de spelare man egentligen var intresserad av...

ÖIS spelade med en utpräglat defensiv mittfältare (diamanten är alltså inte död än), i form av Johan Karlefjärd. Han var riktigt bra, kombinerade styrka och beslutsamhet i defensiven med riktigt fint passningsspel. Christian Hemberg började i anfallet, men när Erik Johannesen tvangs utgå efter fem minuter gick Hemba ner på yttermittfältet. Han var också bra, tycker jag, bör nog kunna vara aktuell för bänken på lördag. Mentor Zhubi på andra kanten däremot har fortfarande svårt att övertyga. Han överarbetar de flesta situationer och släpper inte bollen i tid, varför hans fina bollbehandling sällan tillför något till laget. Passningen till Scheweleffs första mål är ett positivt undantag från detta. På offensivt centralt mittfält spelade först Jói Gudmundsson, som jag tycker såg riktigt pigg ut den lilla stund jag hann se honom. (Jag var som sagt inte på plats från början.) Kanske passar han bättre centralt än på en kant? Matthias Karlsson utmärkte sig inte nämnvärt, vare sig på offmitten (1:a halvlek) eller på högerkanten (2:a).

Provspelande Henri Scheweleff (länk till vänster)gjorde däremot ett riktigt positivt intryck på mig! Han fick spela på offmitten hela andra halvlek, och visade tydliga defensiva och bollvinnande kvaliteter, mycket vårdat passningsspel i sidled och ett gott öga för öppnande passningar i djupled. Dessutom visade han sig ju vara synnerligen målfarlig (två mål från mittfältsposition, när såg vi det senast?) och hann också visa upp ett till synes riktigt bra skott. 45 minuter mot klent motstånd är väl kanske inte en tillräcklig indikator, men så här långt framstår killen helt definitivt som något att satsa vidare på. Är detta kanske den tvåvägsspelare på mitten vi så länge har letat efter? Kanske lite oroande på det sättet att vi samma kväll som B-matchen tydligen gjorde klart med en ny mittfältare från Atlético Minerio, Marcelo Sá (se länk till GP ute till vänster). Har vi verkligen plats för två nya centrala mittfältare?

Vad gäller anfallet slutligen så var Boyd Mwila mycket pigg, bättre än på länge, och var inblandad i tre av fem mål. Det enda som fattades var att han fått göra ett för egen del också. Provspelande Joseph Muweke däremot, som spelade hela matchen, glimtade till bitvis, bland annat med en snygg direktskarvning i straffområdet, men gjorde på det hela taget ett blekt intryck. Inget att satsa vidare på om ni frågar mig, i synnerhet inte som han att döma av en artikel i Hallands Nyheter (länk ute till vänster) tycks ha lite tveksam inställning. Tobias Löfgren slutligen, som kom in med dryga tio minuter kvar, hann inte åstadkomma särskilt mycket.

Totalt sett var detta förstås en härlig match, precis vad man som hårt prövad ÖIS-supporter behövde se. Det var länge sedan B-laget imponerade, de har precis som A-laget gått kräftgång under året. Men nu tycks det ha vänt på alla håll och kanter. Nu är Sällskapet på gång!

0 kommentarer