Gästkrönika: Det gör ont!

Kom inte och säg att det är en njutning att gå på fotboll. Jag mår illa mest hela tiden. Trots det åker jag land och rike runt.

Varför då om du nu mår dåligt frågar sig naturligtvis vettiga normala personer? Svaret är att det blivit en del av vardagen. Lika naturligt som att borsta tänderna, umgås med vänner och leka med barnen. På samma sätt kan en sjukdom bli en del av vardagen och identiteten för den sjuke.

Förra säsongen har antagligen satt djupare spår bland oss fans, än bland spelarna. Jag tillhör den lite lustiga skara som bara ser bortamatcher. I år kommer jag att se alla utom Kalmar och ÖSK. När vi så äntligen vann en bortamatch (0-1 mot blåvitt) trodde jag att 20 månaders lidande var över. 20 månader av långa hemresor utan 3-poäng i bagaget. En annan exil-GIFFARE formulerade inför säsongen en from önskan.

"Tänk om vi kunde bli ett normalt/stabilt Allsvenskt lag? Man vinner några matcher och man förlorar
några, utan att vid varje läge spela "måste matcher".


Vi är där nu. Vi har slagit samtliga topplag i serien. Vi har vunnit mot Trelleborg som skall vara tre klara poäng (minns Enköping). Vi har förlorat mot några andra mittenlag och tagit poäng mot andra. Vi har ett eget spel. Vi har flera bra alternativ på varje position. Livet är hunky dory med andra ord.

Icke sa Nicke. Bland oss GIF-fans är paniken, ångesten och ont i magenkänslan aldrig längre bort än en uddamålsförlust mot serieledarna. Brukar likna oss med en patient som har varit långtidssjuk. Ett långt lidande med sjukdominsikt, som kulminerar med en operation för att över huvudtaget överleva. Operationen på Rambergsvallen lyckades, även om vi
råkade ut för en komplikation när det hela skulle sys ihop på IP.

Kort och gott, vi inte bara överlevde, vi blev friska, krya, stora och starka GIFFARE.

Men likt den som har varit sjuk, har nu ett visst mått av tomhet infunnit sig. Sjukdomen blev en del av identiteten. Som frisk lyssnar man extra noga på signaler från kroppen, är sjukdomen på väg tillbaka? 0-1 mot Halmstad och mentala bilder om kval i ett regnigt Åtvidaberg.

Som objektiv någorlunda fotbollskunnig skulle jag med en utomståendes perspektiv antagligen säga att det inte är någon fara på taket. Titta på de två senaste, tre poäng och 3-3 i mål mot allsvenskans bästa lag är väl inget att få panik över. MEN MEN som luttrad GIFFARE är jag likt en hypokondriker på gränsen till panikslagen.

På Söndag står jag på Tjongavallen och mår dåligt. Det enda botemedlet, som åtminstone för ett par dagar kan hålla mig lugn, det stavas - TRE POÄNG!

Björn i Malmö2004-08-27 12:40:00

Fler artiklar om Sundsvall