En poäng på Råsunda

En oerhört sen matchrapport om söndagens match på Råsunda; En hafsig historia som slutade 2-2.

HIF E-zine är lite lagom lodiga och därför har en matchrapport dröjt. Vad den egentliga anledningen är finns inga uppgifter om, men här är åtminstone något som kan liknas vid en rapport. Vid klagomål - rikta dem mot de banjolirare i redaktionen som till och med är latare än undertecknad!

Först och främst ska det sägas, angående matchen på Råsunda, att det inom AIK-kretsar (på forum, i intervjuer med spelare) pratas om att "Dahl kan försöka hela veckan, men sån träff får han aldrig igen". Grejen är det, kära utomstående, att det får han alldeles säkert. Och ja, han LÄR försöka hela veckan. Det kallas skotträning.

En oavgjord hafsmatch
Hafsigt - men underhållande. Så kan man nog sammanfatta matchen bäst. HIF var, utan att för den skull briljera, klart bättre än AIK när det gällde passningsspelet men ändå kunde matchen lika gärna ha slutat med en klar AIK-seger. Bortsett från målen (ett på en feldömd straff, ett via hands) hade AIK flertalet riktigt heta chanser att göra mål och man satt lite med andan i halsen ett par gånger. Deras yttrar var riktigt duktiga, trots att en av dem var långhårig och hade hårband (Mattias Moström).

HIF hade såklart också chanser. Gustaf Andersson brände ett friläge som jag nästan själv gjort mål på (nej förresten, det hade jag inte...) och sen var det lite lägen hit och dit, där Atiba missade halvöppet mål och så vidare. Men i den första halvleken var det konstruktiva spelet ändå lika med, eller mindre än, noll.

2-2 var ändå ett rättvist slutresultat, tycker jag. Fast om AIK hade flyt med sina mål får väl ändå sägas att även HIF hade det. Åtminstone vid det andra målet där Ishizaki (håller på HIF?) beslutar sig för att bjuda oss skåningar på en öppnande passning och där sedan Lindströms försök till skott (även om han själv lär hävda att det var ett precist inlägg) når Christian Järdler vid bortre stolpen.

Stundtals bra flyt
Det var stundtals rätt bra flyt i HIF:s passningsspel, främst i andra halvlek. Och stundtals var det rätt bra oflyt också, med passningar över sidlinjen och till motståndarspelare, men på det stora hela var det ändå okay.

Det som briste lite var aggressiviteten på egen planhalva. När AIK:arna tjongade upp bollen längs kanterna fick de ofta grepp om HIF och kunde hålla kvar spelet på tok för länge. Dessutom hade de snabba långbollar som skapade mycket ytor mellan HIF:s backlinje och mittfält. Vilka det var som låg fel är jag inte tillräckligt begåvad för att notera, men någon var det som låg fel i varje fall.

Den första halvleken var inte speciellt läcker att titta på, men i den andra såg det ut som om HIF skulle ta hem spelet. Man kontrollerade saker och ting ganska väl, men säg den logik som finns inom fotbollen.

HIF straffas i år
Som supporter är man rätt härdad, man kan acceptera (nåja) att ens lag drabbas av tveksamma straffar ibland. Men straffen som AIK fick var en i raden av sådana som HIF drabbats av i år. Nej, inget maxflyt med domarna här, inte. Men jaja, skit i det - härnäst väntar Trelleborg. Fast jag har hört nåt om ett landskampsuppehåll först.

0 kommentarer