Toppen av frustation
Förutsättningarna kunde knappast varit enklare, endast en seger behövdes för att återvända till Allsvenskan. En seger som inte behövdes göra svårare än någon annan, då lag på lag allt som oftast blivit utspelade. Av någon anledning gjorde dock Giffarna det för svårt för sig själva, och Allsvenskan ser helt plötsligt väldigt långt borta, trots att man fortfarande har allt i egna händer inför sista omgången.
Det blev alltså förlust mot bottenlaget Degerfors hemma på Norrporten Arena för Giffarna. Första förlusten på hemmaplan sedan David Wilson kallades tränare för laget och därmed också första förlusten för Mika Sankala här hemma. Att den skulle komma just idag, när Allsvenskan skulle säkras och mot Degerfors – som knappast sprider någon större skräck i motståndarlagen – var högst oväntat, och högst onödigt. Man behövde bara spela som vanligt, rulla runt i laget och sätta minst ett av alla lägen som då skulle uppstå.
Dessvärre gjorde inte hemmalaget det och det hade varit intressant att hört vad tränare Sankala sa innan matchen, för rullade boll på samma sätt som vi vant oss eller förvaltade sina chanser gjorde hemmalaget inte. Gör man inte det kan det inte bli mycket annat än förlust, eftersom även ett oavgjort resultat hade setts som en mindre förlust i denna match. Inledningen på matchen var dock densamma som vanligt. GIF kopplade greppet, men skapade inte särskilt mycket. Efter några minuter blev det, som vanligt, desto jämnare, men de riktigt farliga chanserna uteblev.
Farligaste chansen i första halvlek var utan tvekan Micke Lustigs läge en meter ifrån det öppna målet efter en tilltrasslad situation. Hur han kunde missa den visste han nog inte ens själv, för visst borde han ha förvaltat den chansen bättre? Annat att anmärka var att ingen i hemmalaget inte riktigt nådde upp till de förväntade, förutom Tarmo Neemelo som till och med översteg det, udda som han är. Linus Hallenius var däremot som en liten Gud, det vill säga helt osynlig och inte mycket mer. Att hemmaspelet inte var sig likt märktes också, då GIF lyfte från backlinjen utan lycka gång på gång – vilket i längden skulle bli frustrerande. Domaren, som blåste lite väl mycket idag, satte punkt på den första halvleken efter 45 minuter och en sekund – en halvlek som var medelmåttig och chansfattig, men ändå i hemmalagets favör.
Andra halvlek skulle bli desto sämre. Med vetandet att Häcken ledde hemma mot Enköping gick Giffarna ut för rond två med samma elva, vilket även Degerfors gjorde. Någon större skillnad från första halvlekens avslutning märktes inte av, och det fortsatta låsta spelet från Giffarnas sida fortsatte. Långbollarna tog av varandra, Cedergren och Tobbe Eriksson fick inte mycket vettigt att jobba på, och Hallenius var fortfarande Gud. När långbollarna började riktas mot Eriksson insåg man snabbt att allt inte stod rätt till i laget, och när man dessutom fick se hur bollarna slogs i djupet på Joel Cedergren började nervositeten växa. Lägg därtill att Patrik Eriksson-Ohlsson fick göra några sega löpdueller mot motståndaranfallarna och man har ett recept på obehaglig oro.
Sankala gjorde några byten, Ongala som hade några fina stunder, men var överlag för svag, främst i defensiven, gick ut och in kom desto stabilare Andreas Ingel. Denne hade några farliga frisparksinlägg, men offensiven på högerkanten blev svagare, samtidigt som defensiven blev det motsatta i och med detta byte. Rätt eller fel när man jagar ett ledningsmål? Det låsta spelet fortsatte men Peo fick ändå agera planetens sämsta playmaker av någon anledning, då han skickade upp boll på boll mot främst Tarmo, som dessvärre inte var lika bra i andra halvlek som i första.
Återigen fick Micke Lustig halvlekens bästa chans då han nickade en frispark i ribban, Arash Bayat hade även han ett bra skottläge men sköt utanför. Hallenius fick ett liknande läge men dunkade sitt volleyskott från nära håll några meter utanför, dessvärre, och denne blev efter ytterligare några minuter utbytt till förmån av Akombo Ukeyima. Tyvärr bidrog inte heller denne med mycket i offensiven, och man kan ställa sig frågande om det inte hade varit bättre med att slänga in Benny Mattsson i det skedet, som i överlag är en bättre fotbollsspelare än den afrikanska tonåringen. Kanske hade det till och med varit bättre att satsa på rutinen från start, då Hallenius som sagt var osynlig matchen igenom, men det är lätt att vara efterklok... Klockan tickade, då Degerfors fick sin 93:e frispark vid mittplan, denna gång efter att Tarmo kapat en motståndare i frustation, vilket han bestraffades med en varning för.
Degerfors skickade upp bollen, som skarvades in i straffområdet där drygt 20 spelare stod och trängdes. Playmaker-Peo agerade oerhört passivt då han lät bollen studsa innan han skulle nicka bort den. Detta resulterade i att en motståndare han före på bollen, nickade den bakåt där Degerfors största profil Andreas Drugge stod och laddade bössan. Hårt och pressat borrades bollen in i bortre hörnet, otagbart för Sundfors. Den tjugo personer stora bortaklacken var det enda som hördes i hela stan, förutom 6100 suckar. Bortalaget firade som de säkrat VM-guld, och det med all rätt, då det säkerligen inte satt helt fel att ta ledningen både orättvist och oväntat.
Ilska och besvikelse spred sig på läktaren, för nu skulle det mycket till för att få tre poäng. Erkan Saglik byttes in som forward istället för Christian Söderberg, Benny Mattsson gick säkert hem och grät och det med all rätt i så fall. Giffarna fick lite press, och fick två mycket farliga lägen. Det ena gjorde Degerfors-målvakten en räddning av absolut toppklass på, troligen för första och sista gången, annars skulle han inte spela i Degerfors idag. Den andra chansen var på en frispark på övertid som slogs in direkt i mål av Andreas Ingel, som tyvärr underkändes. Toppräddningen från föregående chans steg målvakten åt huvudet, som sprang rakt ut i folkmassan som samlats framför, i och runtom straffområdet, i hopp om att ingen skulle kunna röra honom. Dessvärre för GIF ramlade han tillsammans med ytterligare några spelare när han gjorde sin riskabla utrusning, och ligger en målvakt ner kan det inte bli annat än frispark för målvaktens lag i den här sporten. Efterföljderna blev kaotiska och spelarna samlades runt den tveksamme domaren. Erkan Saglik delade ut en knuff på denne och fick därför ett rött kort, vilket avslutade matchen på ett övertydligt sätt.
Spelarbetyg (1-5)
Fredrik Sundfors – 3
Gjorde det han kunde och helt chanslös på målet. I övrigt inga misstag, trots att han fick hantera fler hemåtpass än motståndarchanser.
Mikael Lustig – 3
Hade matchens tre bästa chanser, borde ha gjort mål på minst en. Kom till mycket inlägg, men sökte alltför ofta Tobias Erikssons panna, vilket inte är det optimala.
Stefan Åhlander – 4 Vann allt han gick in i och spelade smart och enkelt. Var sig likt, med andra ord.
Patrik Eriksson-Ohlsson – 2
Startsnabb som en lägereld gjord av sur-ved. Oförlåtligt passiv på 0-1 målet, och i ärlighetens namn vet jag inte varför han spelade istället för Erkan. Rutin slår inte alltid klass, annars skulle Linus Hallenius inte ha spelat idag.
Christian Söderberg – 3
Vinner många dueller, även i luften, trots sin korthet. Sätter inga fingrar emellan, men uppfattas ändå som osäker. Var dessutom på offensiva räder, vilket inte är honom likt.'
Kali Ongala – 2
Slog bort för många passningar, men är oberäknelig på gott och ont. Inte mycket till hjälp för Lustig defensivt, men offensivt är han desto bättre.
Tobias Eriksson – 3
Fick inte så mycket vettigt att jobba på, många luftbollar några centimetrar ovanför hans huvud. På fötterna är han desto bättre, men dessvärre fick han inte många lägen att utnyttja detta.
Joel Cedergren – 2 V
ar inte sitt rätta jag. Förlorade till och med många dueller på mitten, och slog dessutom många långbollar, vilket inte är hans singnum. Avstängd mot Ljungskile i nästa, viktiga omgång.
Arash Bayat – 3
Försökte mest av alla, men uträttade inte mycket. Farlig med sina inkast och inlägg och är precis som Ongala oberäknelig. Fjolårsformen är tyvärr fortfarande historia, dock.
Tarmo Neemelo – 3
Var mycket bra i första halvlek, där han tog ner och fördelade bollen föredömligt. I andra blev han troligen utkörd och frustrerad, vilket ledde till en kapning i mittplan och därefter ett bortamål.
Linus Hallenius – 1
Riktigt svag och totalt osynlig i första. Lite bättre i andra, men håller fortfarande inte på den här nivån. Borde ha bytts ut i halvlek, i mina ögon.
Avbytare:
Andreas Ingel – 2
Hann inte uträtta så mycket, men fasta situationer blev desto farligare då han kom in. Synd att han inte fick ta frisparken några centimetrar från straffområdet, den bredsidade Lustig (första frisparken under tiden i klubben?) av någon anledning i muren istället...
Akombo Ukeyima – 1
Var inte vidare delaktig i någonting. Man kan ju fundera på om det inte finns någon talang i de egna leden, eller åtminstone närmare än Nigeria, som har det kunnande han har. Men han behöver förhoppningsvis lite mer tid, som det heter.
Erkan Saglik – x
Spelade för kort tid för att bedömas rättvist, men utvisningen säger sitt...
Benny Mattsson Andreas Lindberg (mv)
