Krönika: Äntligen lugn och ro i den europeiska fotbollen
"Särskilt lag med små resurser borde vara mer intresserade av att inte ge de andra lagen några fördelar av att mönstra ett lag där många spelare inte känner varandra."
September månad är äntligen här. Det har varit ett par hektiska månader för de europeiska fotbollsklubbarna. Eller låt mig omformulera mig; det har varit ett par hektiska veckor under augustis slutskede. Det är ju då det mesta ska hända! Men nu är det äntligen över för denna gång. Sista veckan i januari sätter helvetet igång igen. Är det någon mer än undertecknad som höjer på ögonbrynen över den minst sagt urusla framförhållningen som många klubbar har inom den europeiska fotbollen?
Wayne Rooney, Fabio Cannavaro, Javier Saviola, Mido och vår egen Zlatan Ibrahimovic var de mest etablerade spelarna som hittade nya arbetsplatser under de sista skälvande timmarna innan transferfönstret stängde för den här gången. Under den översta elitnivån var det flera dussin spelare som hittade nya klubbar under de sista dygnen. På den svenska sidan hittade Yksel Osmanovski tillbaka till Malmö FF och Daniel Majstorovic lämnade samma MFF och Andreas Jakobsson bytte Danmark mot Southampton. När köptes dessa spelare om inte under de sista 24 timmarna innan transferfönstret stängde! Att hitta spelare för att spela ihop laget i träningsmatcher istället för under den viktiga säsongens inledning där varje poäng kan vara avgörande i såväl topp som bottenstrid verkar inte tilltala europas fotbollsklubbar. Att skylla på fotbolls-EM i Portugal håller inte. Det har nämligen varit likadant de senaste åren, oavsett fotbolls-turnéring eller inte.
Vad kommer det sig? Är det agenterna som styr fotbollen numera? Spelar dessa agenter ett högt spel för att spela ut klubbarna mot varandra? Kanske trissar de upp priset när tiden runnit ut för att hitta andra alternativ och när rösterna från fans och hemma-media nått orkaner större än i Florida? Är det spelarna själva som har beslutsvånda och väntar in i ytterlighetens sista timma innan de har förmåga att bestämma sig? Eller är det månne klubbarna som inte kan bestämma sig för vilka spelare man vill ha? Måste man traggla sig igenom träningsmatcher och helst pejla första läget en bit in i säsongen för att se var laget inte fungerar?
Undertecknads åsikt är självklar; det handlar om rent oförnuft. De har helt enkelt lite otur när de tänker! Vore jag klubbledare eller tränare skulle jag göra mitt yttersta för att styra verksamheten på ett sätt som gör att laget får förutsättningar att spela ihop ett lag under försäsongen. Som i Sverige, där merparten av alla övergångar sker innan träningsmatchande och läger startar. Särskilt lag med små resurser borde vara mer intresserade av att inte ge de andra lagen några fördelar av att mönstra ett lag där många spelare inte känner varandra.
Tittar jag på mitt eget lag, Tottenham Hotspurs, så har de inledande matcherna varit sensationellt bra. Att det känns så beror inte bara på lagets bedrövliga försäsong eller minst sagt mediokra facit det sista årtiondet i Premier League. Det beror inte heller på att laget misslyckades med att köpa den Edgar Davids eller ens Marc Van Bommel man drömde om. Den bistra sanningen resulterade i närmare ett dussin nya, mindre etablerade spelare som nu ska slåss om en plats i förstaelvan.
Mer än hälften av spelarna i dessa övergångar för Spurs fick mindre än en vecka på sig att installera sig innan säsongen startade. Fyra av övergångarna blev klara efter att säsongen startat! Det är att spela ett högt spel för lagets förutsättningar att lyckas i ligan. Och Spurs är inte på något sätt ensamma om detta agerande. Hittills har det som sagt gått fin-fint ändå, men det är hursomhelst en bräcklig grund att bygga ett fungerande lag på - oavsett skälen. Kanske är det hög tid att klubbarna tar tillbaka makten och helt enkelt negligerar övergångar i säsongens trettonde timme. Om inte annat för att undvika att se ut som en företagsledare utan koll på och framförhållning i verksamheten.
dennis.karlsson@mbox309.swipnet.se
