Med bindel om armen #2 2004
Radarparet Jendeby och Wendel bjuder på årets andra storintervju med lagkapten Dick Last.
Intervjun gjord 2/9 2004
Det börjar bli lite nervöst. Man hade nästan glömt hur det kändes att ligga så här pyrt till. Vi har blivit bortskämda..
- Ja. Det är som det är. Tyvärr. Men det gäller att ta nya tag inför det som kommer. Vi hade ett bra snack här idag och det är bara att acceptera verkligheten. Vi är inte bättre än tabelläget just nu, så det går inte tro att det löser sig av sig självt utan det är hårt jobb som gäller.
Varför ligger vi på nedflyttningsplats just nu?
- Tja... tittar man på truppen så tycker jag att vi har för bra trupp för att ligga där vi gör. Men det är väl det som är tjusningen med fotboll, att allt inte är ett självspelande piano och att det räcker med att ställa ut skorna för att vinna. Men det känns som om det bara har runnit på och att vi har kommit in i ett missflyt. Det händer liksom ingenting. Vi har inte hittat spelet från tidigare säsonger utan viker oss för enkelt. Vissa matcher har det gått bra men sen viker vi oss igen. Jag vet inte vad det beror på egentligen, men det är väl att ingen av oss spelare har kommit upp i normal klass i år. Men vad det beror på är svårt att säga just nu när man är mitt uppe i det.
Är det stor risk att man tänker för mycket?
- Jag tycker att man skall tänka på det med tanke på var vi ligger, men samtidigt får man ju inte tänka på det så mycket att man spänner sig utan det måste finnas harmoni. I det läget spelar vi lite äldre spelare en viktig roll. Vi överdramatiserar inte läget och kan hjälpa de yngre spelarna som kanske inte har varit med lika länge. Samtidigt kan man ju inte vifta bort att vi är i ett allvarligt läge just nu. Nu är det viktigaste att vi får till det och börjar vinna, och att vi skiter i hur vi spelar bara vi får tre poäng. Nu är det ingen gladfotboll längre utan hårt jobb som gäller. Vi har varit inne på detta efter matchen mot Malmö, att det i alla lägen hade varit bättre om vi hade haft 41 procent i bollinnehav och kunnat kontra sönder dem istället för tvärtom. Det är de som skall spela fotboll. Vi ligger i botten och skall inte behöva bjuda på något vackert spel. Det är väl så vi kommer att försöka spela under sista delen av serien, antagligen. Backa hem och inte släppa till något och sedan kontra. Det är nog det bästa vi kan göra nu.
Malmös första mål kändes som ett riktigt skitmål.
- Ja, vi tittade på det tidigare idag. Hela backlinjen ligger rätt men vi har fått för stor överflyttning åt ena kanten så att det blir tre Malmöspelare som hamnar omarkerade på andra kanten. Backlinjen skall ju fungera som ett gummiband, men om ena backen går för långt ut så är det risk att de andra hakar på. Går ytterbacken för långt så skall första mittbacken stanna kvar och inte dras med utåt. Men det är typiskt att vi får såna där mål mot oss. Vi har inte flyt just nu.
Hur är stämningen annars?
- Den är bra, faktiskt. Förvånansvärt bra kanske, ha ha. Nej, men det gäller ju att hålla humöret uppe. Gräver man ner sig är det lätt att det påverkar träningen också, och är man sur och grinig så funkar det varken på eller utanför plan. Man måste ju ändå försöka vara positiv.
Är mycket av träningarna ersatta av snack?
- Nej, men vi går alltid igenom matcherna.
Direkt efter?
- Nej, det brukar ju vara B-lagsmatch dagen efter och sedan var vi lediga dagen efter det, så det blev först idag. Men det är bra att ha det ett par dagar efteråt så att man hinner smälta matchen och tänka efter lite grann. Tar man snacket direkt efter matchen eller dagen efter så är man fortfarande på "högvarv" och kanske säger lite för mycket som man inte skulle ha sagt. Det är bättre att tänka igenom situationerna en gång extra.
Vem håller i ett sånt snack?
- Det är alla tre tränarna. De sitter och tittar på matchen tillsammans först och går igenom den innan de pratar med oss, och så får vi säga vad vi tycker.
Vilka är det som sitter i spelarrådet i år?
- Det är jag, Johan Anegrund, Prytz som tillkom när Johannesson stack och Marcus Dahlin.
Jaså Dahlin, var han den fjärde äldste spelaren eller...?
- Ha ha, nja, oftast är det ju så att det blir de äldsta spelarna, men vi har sagt att en yngre helst skall vara med. Det är ju en bra läroperiod. Det är inte alltid så lätt när man är 23 år att stå och tala inför alla spelarna, så då är detta en bra inskolning för att sedan kunna ta över.
Har ni i spelarrådet haft något speciellt snack sinsemellan med tanke på läget?
- Ja, vi har väl haft snack men det har vi ju hela tiden, mer eller mindre. Men det kanske blir lite mer snack när det går mindre bra, naturligtvis. Vi har ju haft uppe en del diskussioner med tränare och styrelse om hur vi ser på läget och vad som funkar och inte funkar runt omkring. Det är ju väldigt lätt att hitta fel när det inte går så bra... Det är ju jädrigt synd att nu när föreningen går bra ekonomiskt så släpar det sportsliga efter. Det är trist att det inte kan gå hand i hand. Men vi får inte överarbeta situationen. Okej, det finns fel men det är endast vi själva som kan rätta till dem. Nu är vi i situationen och det enda vi kan göra är att jobba oss ur den. Det är lätt att sitta här och skylla på att vi har bytt 14 spelare de senaste säsongerna, att vi har bytt tränare, eller fråga sig om träningsupplägget innan säsongen var det rätta osv. Man kan ju spekulera hur mycket som helst, men det hjälper oss inte nu. Det får man i så fall göra efter säsongen i lugn och ro.
Har ni fortfarande förtroende för Jukka?
- Ja, definitivt. Både vi och styrelsen har förtroende för hela tränarstaben.
Det känns som att grundspelet har varit helt obefintligt i år?
- Ja, det stämmer. Vi har inte fått igång det... och tja, jag vet i ärlighetens namn inte vad det beror på. Då hade väl jag varit huvudtränare... Nej, men vi har inte funnit någon harmoni i spelet, och sedan har vi haft jädrigt mycket skador vilket har tvingat flera spelare att byta positioner och då blir det ryckigt. Jag tycker att vi har så pass bra material att vi ändå inte skall ligga där vi gör, men nu har vi hamnat där och det är inget vi kan snacka bort. Det är en tråkig situation. Jag minns när jag spelade i Norrköping. Då visste man att vi var ett bottenlag och då jobbade man utifrån de förutsättningarna. Här har vi ju varit med på övre halvan i flera år och det gör det extra tufft både psykiskt och fysiskt. Man är inte van vid den här situationen. Det är väl bara Källa som är riktigt van. Han har ju erfarenheten från Frölunda, he he... Nej, men skämt åsido så har vi ju mycket yngre spelare så det är ju tufft.
[fortsättning i del 2]
