2015 ska bli allt 2014 inte blev
Det började ju bra ändå, 2014. Efter det bedrövliga 2013 så kände jag trots allt en spirande optimism och näven var hårt knuten av revanschlusta när vi gick in till den här säsongen. Det är den tyvärr fortfarande – för någon revansch fick vi aldrig. Trots serieledning i september. Trots att de förväntade utmanarna fallerade. Trots det, så attackerar vi 2015 som en fortsatt division 1-klubb.
2014 blev ett misslyckande. På alla sätt. Resultatmässigt, med uteblivet avancemang. Publikmässigt, med påtvingad flytt till Valhalla och vikande publiksiffror. Organisatoriskt, med en styrelse som går på halvfart och ett informationsflöde som inte håller måttet. Sportsligt, med en höstkollaps av sällan skådat slag.
Tonen slogs an redan i premiären när Mourad symptomatiskt nog skadade korsbandet, och sedan träffade skiten fläkten. Fler skador, nyförvärv som inte levererade, konstiga beslut, spelare som vek ner sig – listan kan göras lång. Ändå hade vi spelat oss till ett läge efter gratismatchen där vägen till Superettan var utstakad, men blott en seger på de avslutande åtta matcherna förirrade oss från den.
2015. Division 1. Igen.
Som om inte det vore illa nog, så blev 2014 året då vi tvingades till jobbiga farväl. Vår hedersordförande och välgörare Benny Rosén, vår kanslichef Cristian John och supportern Jonathan Svanberg lämnade alla jordelivet och fick oss att stanna upp och reflektera. När allt kommer kring så är fotbollen, trots allt, relativt obetydlig när man sätter det i ett större perspektiv. I skuggan av döden så blir vi alla små, men jag vill tro att vi kan och kommer att ha med oss saker från alla tre framöver. Bennys hjärta och mänskliga värderingar. Cristians engagemang och glädje. Jonathans mod och värme.
För även om vi i vissa fall tycker olika och inte håller med varandra så har vi en sak gemensamt, och den trumfar allt annat. Vi vill alla ÖIS bästa. I tider när klubben vi älskar har minskat i styrka och storlek så är det än viktigare att vi håller ihop och gemensamt drar oss framåt. Det är därför jag är så glad över att se och känna de samlade krafterna i supporterlägret just nu. Östra Stå, ÖIS-festen, årskortsengagemanget – allt det och mer därtill får mig att känna tilltro över vad som ligger framför oss, och ger hopp om en ljusare framtid. När ÖIS-familjen kommer samman så är vår kraft stor nog att flytta berg. Det får vi aldrig glömma eller sluta att utnyttja.
Just den styrkan kommer att gagna oss på fler sätt än bara på läktaren. Till våren så stundar ett årsmöte som kommer att matcha fjolårets vad gäller uppslutning och livlighet – men förhoppningvis med en annan utgång. Det är dags för en förändring nu och den börjar med oss medlemmar. Det får vara slut med brutna löften och prognoser som inte håller. Vi har mandat och möjlighet att styra ÖIS in på rätt riktning igen. Jag uppmanar därför alla där ute att bli medlem i ÖIS och göra sin röst hörd framöver.
Jag tror på en ljusare framtid även på fotbollsplanen. Höstens värvningar och kontraktsförlängningar gör att lagbygget till dags datum ser robust och spännande ut. Hålen som fanns är tillknäppta och det enda som möjligen saknas är en måltjuv av rang. Ibrahim Alushaj, till exempel. Kanske kommer en sådan present framöver, men även om den inte gör det så känner jag mig tillfreds och trygg. Truppen är så pass stark och har de karaktärer som behövs för att ta sig an vad som sannolikt kommer att bli den tuffaste Söderettan någonsin. Med Öster, Landskrona, Trelleborg och Oddevold i spetsen så kommer motståndet under säsongen att bli benhårt och resan hyperintressant att följa.
Trots den hårda konkurrensen så tror jag på oss. Jag kan inte tillåta mig något annat. Jag hoppas och tror också att vi här på SvenskaFans kan ge er en bra bevakning. 2014 års haltade sig fram, och när jag ser tillbaka på vad vi gjort så känner jag mig bara delvis nöjd. Vi håller i mina ögon fortfarande en hög klass på allt som skrivs, men det saknas element. För egen del så försvårades dessutom arbetet av sjukdom som höll mig borta helt i en och en halv månad och begränsade mig därefter. 2015 startar jag och resten om på ny kula, och jag hoppas bland annat att vi kan bjuda er på ett speciellt och välarbetet inslag under våren.
Med det sagt så finns det trots allt mycket jag är nöjd med under året. Jag är oerhört stolt och glad att vi i år äntligen fick till det som jag ända sedan tog över här 2010 har önskat; en ny design. Att i den också hitta utrymme och idéer för att hylla och lyfta fram vår stolta och långa historia gör att designen i mina ögon är perfektion och jag vill återigen passa på att tacka Martin Ohls för hans arbete. På samma tema så är jag också väldigt nöjd med projektet legendarserien. Inte bara för att det var oerhört roliga texter att skriva – utan för att vår historia är en av våra största styrkor och som särskiljer oss från våra konkurrenter. Att när jag framöver kliver av den här rollen kan känna att jag varit med och öppnat historieboken för åtminstone några själar känns väldigt bra.
Avslutningsvis så vill jag rikta ett stort tack till alla er läsare. Det är era foruminlägg, kommentarer, mejl, tweets och glada tillrop som gör det här arbetet mödan värt. Utan er är vi ingenting. Vi fick inte fira tillsammans 2014, men det finns alla möjligheter till det i år. Låt oss greppa den möjligheten och göra 2015 till det bästa ÖIS-året på länge.
God fortsättning på er, kära vänner!
