ÖIS:are i fyra generationer
Martin Bergman, en av våra medlemmar i Balders Hage, har skrivit en insändare. Tanken var att den skulle tas in i nästa Öisaren. Men så här i elfte timmen råder platsbrist i det kommande numret av tidningen. Vi är glada över att i stället kunna bereda plats för Martins tankeväckande ord här på hemsidan:
”Det är nu länge sedan som min familj blev ÖIS:are och jag fick rödblått blod att flyta i mitt blodomlopp. Min gammelfarfar, Arvid, blev ÖIS:are redan i början på förra seklet. Det föll sig tämligen naturligt att min farfar och därefter min far gick i hans fotspår. Många gånger har jag hört historierna om till exempel generationerna Börjesson som lirade boll som inga andra. Mitt första ÖIS-minne är från 70-talet då jag som liten kille satt hemma hos farfar och farmor med radion på. Jag kommer inte ihåg alla detaljer, men jag har för mig att ÖIS:aren hette Stig-Olof Berg som vid detta tillfälle satte en straff mot IFK Malmö som gjorde att ÖIS gick upp i Allsvenskan på GAIS bekostnad. Andra härliga minnen är när vi slog Kalmar i SM-slutspelet och Gunnar Samuelsson lurade Martin Holmberg så att han slog knut på sig själv och hamnade på löparbanorna.
Dessa minnen och många fler därtill gör att man likt ett sårat djur har svårt att ta sig levande ut i arbetslivet de dagar ÖIS har förlorat. Flera dagar kan vara värdelösa när vi torskat i en match, viktig som oviktig. Det är svårt att sätta perspektiv på sina känslor när det gäller ÖIS. Min fru, som dess värre håller på IFK, har i princip varit på gång att byta lag bara för att kunna stötta mig i min tillvaro när ÖIS har förlorat. Trots att man är en tänkande människa beter man sig totalt irrationellt när det handlar om ÖIS. Lika eländig som man känner sig vid en förlust, lika orimligt glad och fri känner man sig vid en vinst. Det är efter en ÖIS-vinst som man skall gå upp till chefen och förhandla om lönen eller en eventuell befordran eftersom man har en värme och ett självförtroende likt en monsunvind inombords dessa härliga dagar.
Jag är säker på att många som läser dessa detta kan känna igen sig i den värld jag beskriver. Vi är många som med oro i kroppen ser den nedåtgående spiral som laget i våra hjärtan är inne i för tillfället.
Det är som om luften gick ur hela föreningen när planerna kring Gothia presenterades samtidigt som vi förlorade hoppet om allsvenskan i matchen mot Häcken. Det som slår mig när det gäller ÖIS, och som varit ett genomgående tema de senaste säsongerna, är att det antingen är fantastiska resultat eller en total ökenvandring. Vi har inlett allsvenskan som ett topplag för att sedan förlora 10 raka fighter, helt utan anledning. Vi ser detta mönster även denna säsong. ÖIS har alltid haft förtvivlat svårt att bita ihop och komma ur formsvackor. Dessa svackor har spridit sig som en löpeld i de olika generationerna av laguppställningar för att nu till och med vara en del av varje match. 15 minuter toppfotboll följs av 30 minuter nybörjarfel med kanske tre strutar i näsan. 83 minuters toppfotboll (som i hemmamatchen mot GIF Sundsvall i år) följt av två misstag som ledde till förlust.
Det är på något sätt så att förlorarmentaliteten satt sig i väggarna i takt med att vår ekonomi varit allt annat än i balans. Vi behöver nu krafter som gör att föreningen får tillbaks framtidstron och styrkan att gå vidare. Vi har anor att försvara i föreningen. Med den kompetens som många ledare inom klubben besitter måste det gå att bryta mönstret och bygga en plattform för framtiden. Hittills har vi kunnat läsa att ekonomin först skall vara i balans, därefter kommer en satsning.
Jag skulle redan nu vilja se en vision för framtiden. Hur ser planerna ut inför nästa år och de två säsongerna därefter? Lagets uppträdande i slutet av Superettan inger allt annat än hopp inför framtiden. Vi skall dock inte klandra de som representerat ÖIS i år. Det är inte under denna säsong den oreda som råder i föreningen skapats. Det har varit ett långvarigt lappande och lagande som gjort att vi tappat den röda tråd som vår alliansbroder, Blåvitt, lyckats hitta tillbaks till. Vad är det som säger att inte även ÖIS kan hitta tillbaks till den röda tråd som varit en ledstjärna under så många år? Hur kommer vi tillbaks till "Lirarnas lag"?
Vi måste i föreningen kunna "gasa och bromsa" på samma gång. Hur skall vi kunna rekrytera talanger och etablerade spelare om allt som skrivs om ÖIS är i moll? Vem vill gå till ett lag utan en röd tråd och en klar framtidsvision?
Föreningen måste vara tydlig mot medlemmar, lag, massmedia och spelarna där ute. Föreningen måste se till att skapa positiv energi kring varumärket ÖIS. Först då kan vi bryta den hemska trend vi nu är inne i. Kan Ljungskile gå upp i allsvenskan skall vi utan problem kunna göra detsamma och naturligtvis även kunna etablera oss där. Det finns absolut plats för ÖIS i fotbollens finrum. Vi har ett näringsliv i Göteborg som även kan rymma ett etablerat varumärke med de anor som ÖIS besitter. Detta måste vi tro på och då kan klubben också med rätta ställa krav till supportrar och sponsorer att vi måste ha lite is i magen. Just nu är det svårt att ha is i magen då vi inte har en aning om vart klubben är på väg.
Det finns starka krafter där ute som vill stödja ÖIS och alla vill naturligtvis att vi hittar vägen tillbaks. Min uppmaning till alla inom föreningen är nu: Rensa ut det gamla mörka och se till att få tillbaks framtidstron. Visa oss era planer och be om vårt stöd!
Ett kraftfullt lycka till!
Martin Bergman,
medlem ÖIS Supporterklubb och ÖIS:are för alltid!”
