Vad saknas i HIF?
Efter vårsäsongen ligger HIF på femteplats en poäng efter ledande lag. Det är långt ifrån kris men det kunde varit betydligt bättre. HIF E-zine har granskat problemen.
Efter vårsäsongen ligger HIF på femte plats i en rekordjämn Allsvenska. Upp till ledande lag är det i dagsläget bara en poäng. Det är alltså långt ifrån någon kris, serieseger är fortfarande fullt möjligt och stundtals har spelet varit bländande. Det har dock under de två senaste matcherna börjat se något krampaktigt ut. Spelet har gått lite i baklås och man har endast en poäng av sex möjliga samtidigt som motståndet har utgjorts av lag som man normalt besegrar. Poängen mot Örebro var mycket turlig och mot Hammarby fanns det egentligen aldrig någon chans till HIF-poäng.
Vad beror de senaste matchernas dåliga resultat på? Diskussionerna är häftiga bland HIF-supportrar och många har sina egna teorier om vad som varit fel den sista tiden. Givetvis är vi på HIF E-zine inte ett dugg sämre. Här kommer vårt försök att reda ut begreppen. Vi har funnit fem eventuella punkter inom vilka vi anser problemen finns.
INSTÄLLNING
Spelarna har visat upp en trög inställning under de senaste matcherna. Ingen kämpaglöd och dålig aggressivitet i närkamperna. Ofta är man på efterkälken och kommer försent in i duellerna. Man vinner som bekant inga matcher om man är tvåa på bollen. Till och med traditionellt närkampsstarka spelare som Björn Johansen, Ulrik Jansson och Jesper Jansson har verkat lite passivare än vanligt.
BORTASPELET
I år har det bara blivit en seger på bortaplan, nämligen i Skånederbyt mot Malmö. En match som egentligen inte var någon riktig bortamatch. I derbyn brukar det nämligen spela mindre roll vilket lag som spelar hemma respektive borta. Faktum är att HIF överlag har spelat mycket svagt på bortaplan. Matchen mot Norrköping är ett utmärkt exempel. Andra halvlek mot Halmstad, första halvlek mot Hammarby och första halvlek mot Göteborg är andra exempel. Det går helt enkelt inte att bara spela bra under perioder på bortaplan, då vinner man inte många matcher.
HÖG SNITTÅLDER
Årets allsvenska har visat flera yngre förmågor som tagit över huvudrollen då de äldre går på tomgång. Men i HIF har man tvärtom tagit in fler spelare med rutinen som sitt främsta vapen. Detta är absolut inte felaktigt eftersom rutin är mycket värdefullt när det gäller viktiga matcher. Frågan är dock om man inte skulle behöva lite mer ung entusiasm för att få fart på spelet när det är matcher som för de rutinerade bara är vanlig serielunk? Det finns exempelvis i laget en Mattias Lindström som säkert inget hellre vill än komma in och få spela från start, oavsett motstånd. Ett exempel när man kunde använt honom var i senaste matchen mot Hammarby, då HIF valde att satsa på rutin i form av Hans Eklund som högermittfältare. Det är givetvis lätt att vara efterklok, men känslan vi har är att det inte är fördelaktigt att placera spelare på platser som de inte är vana vid. Vi tror detta delvis berodde på att Bergstrand känner sig lite pressad att låta Rade Prica få spela från start i anfallet samtidigt som han inte vill peta Eklund/Santos.
SKADOR
Det har inte talats så mycket om skadorna i årets trupp. Men faktum är att Ulrik Jansson, som förra året utsågs av Nanne Bergstrand till lagets viktigaste spelare, i år har dragits med diverse skavanker. Vi på E-zine undrar om han överhuvudtaget har varit helt frisk vid något tillfälle i år. Skadorna inverkar på hans spel och det hade kanske varit bättre att låta Ulrik vila ut tills han var 100% återställd. Även Ulriks ersättare, Lars Bakkerud, har fortsatt sin karriär som lagets mest skadedrabbade. Detta tyder också på viss sårbarhet just den centrala mittfältspositionen.
UNDERSKATTNING
Är det så att laget har blivit f ö r mycket favorittippade i år? Nanne sa inför säsongen att det var inspirerande att få ha den pressen. Men kanske har spelarna lyssnat alltför mycket på media och därför bara satt in skorna och trott att det skulle gå av sig själv. Det låter kanske som dramatiska och överdrivna ord, men vi supportrar måste få kommentera det vi ser på planen. Efter att ha vunnit två högfokuserade prestigematcher mot AIK hemma och MFF borta verkade det som om man tagit ut all sin energi och när det sedan väntade ett par ”vanliga” seriematcher mot Örebro och Hammarby var det, hur mycket spelarna än förnekar det, inte så lätt att tända till som man trodde. Det var också väldigt mycket positivt i dags- och kvällspress under denna framgångsperiod, något som kan bidra till att spelarna invaggas i en viss omedveten underskattning av ett normalt svagare motstånd.
VAD TALAR FÖR EN FÖRÄNDRING?
Det finns absolut inget som säger att HIF inte kan ta SM-guld i år. Vi på E-zine tror stenhårt på årets lag trots bristerna i de senaste matcherna. För det finns en hel del positivt som man har visat upp. Då passningsspelet har fungerat har man varit totalt överlägsna, särskilt på Olympia. Nanne Bergstrand har snackat om en ny dimension i svensk fotboll och även om man har en bit kvar så visar man i alla fall vart man vill komma. På hemmaplan fungerar det.
En ny spelare behövs egentligen inte, men Rogério, som förhoppningsvis blir spelklar till nästa match, har alla förutsättningar för att bli en kanonförstärkning. Han ska vara väldigt bra på fasta situationer, något som varit HIFs akilleshäl de senaste åren. Och med "Rogge" på mitten lär passningsspelet närma sig den där dimensionen med stormsteg.
Hasse Eklund har övertygat och är för tillfället i delad skytteligaledning. Alla lag behöver en notorisk målskytt och HIF har (minst) en.
Sparkapitalet som sitter på bänken kan bli en avgörande kugge under höstsäsongen. Då skador kan försämra ett lag rejält, är HIF väl förberett med spelare som Ola Nilsson, Mattias Lindström, Erik Wahlstedt och Lars Bakkerud som samtliga hade varit ordinarie i de flesta andra allsvenska lag.
Hösten har alla förutsättningar att bli rolig!
