Glädjen är tillbaka
- men se upp för TFF
"Som supporter var det ytterst beklämmande att skåda och det var inte speciellt svårt att åter anamma min favoritroll..."
Under de senaste veckorna har jag haft förmånen att kunna bevaka ett antal ÖSK-träningar med min vän Johan (som för övrigt driver den eminenta sajten sportklubben.net) och det har varit en makaber scenförändring den senaste veckan. Fattas väl bara annat med tanke på vad som hände på Råsunda.
I förra veckan var det inte speciellt högt i tak när man tränade på Lingplan. Spelare skällde ut varandra med jämna mellanrum då någon slarvade under en enklare variant av passningsövning. Det gnälldes och slogs ut med händerna och muttrades lite varstans på gräsrektangeln. Givetvis var det laddning och nervositet inblandat från spelarna inför ödesmatchen men det kände som om alla drog åt varsitt håll och ibland tycktes smockan hänga i luften. Som supporter var det ytterst beklämmande att skåda och det var inte speciellt svårt att åter anamma min favoritroll som domedagsprofet. Detta kunde helt enkelt inte gå vägen. Den annalkande förlusten på Råsunda var given.
Nittio minuter och två frisparkar senare är situationen helt annorlunda.
Träningarna efter drabbningen på Råsunda har varit utomordentligt trevliga att bevaka och en rejäl dos förändring från veckan innan match. Spelarna skämtar, skrattar och ser ut att allmänt trivas med tillvaron utan att för den delen göra avkall på kvaliteten i de övningar Stefan Lundin upprättar. Inte ens det tråkiga vädret med regn, blåst och allmän kyla har dragit ned stämningen. Det faktum att spelarna fått träna på det förhatliga konstgräset tycks inte kunna få mungiporna att vända nedåt på en mycket optimstisk spelartrupp.
Jag har bevistat mången ÖSK-träning i mina dagar men så mycket beröm som tränaren Stefan Lundin gett uttryck för de senaste dagarna har jag aldrig hört maken till. Inte ens när Mats Jingblad var som allra mest positiv var de glada tillropen lika frekvent förekommande.
Underskattning är aldrig någon ursäkt. För tusan, det är inte ens en förklaring.
Det skall för övrigt bli ytterst spännande att se hur laget formeras mot Trelleborg härnäst. Mambo Mumbas avstängning har inneburit att en spelare måste matchas in i laget och att döma av de senaste veckornas träning skall Mirza Jelecák starta matchen. Han imponerar alltmer i allt han företar sig och där har ÖSK (om man nu förlänger kontraktet med den gänglige mittfältaren) ett kvalitetsförvärv till nästa säsong. Men brist på matchtempo och andra dylika "detaljer" lär hindra en snabb återkomst för Jelecák. Att han avbröt, haltandes, torsdagens träning är inte bra. Joel Riddez är en annan spelare som är pigg och även om inläggen kanske inte håller en sådan klass som de borde så är han på gång. Rejält på gång.
Nåja, för att återgå till lagdiskussionen så vore det mest givna att slänga ned Lars Larsen på mittfältet och starta med Costa eller Guerra som anfallare jämte Herish Kuhi. Är dock något skeptisk till båda dessa sambanissar och såväl David Holmström och Emra Tahiri känns betydligt vassare, förvisso bara på träning men ändock. Stefan Lundin har några mindre angenäma beslut att fatta framöver.
Träningarna har lämnat följade besked:
* Holmström är bäst och mest löpvillig
* Tahiri är allra mest oförutsägbar
* Costa är klokast och mest stabil
* Guerra har bäst tillslag men ....
Tyvärr är den förstnämnde inte överskriven till A-truppen men borde vara det. Trots att han får agera hjälpgumma under tvåmålsspelet och ena dagen placeras på kanten och andra på innermitten så gör han ändå mål och imponerar.
Fredrik Nordbacks vansinniga glädje efter Mumbas mål är något helt i hästväg.
Trelleborg har gjort det smart. Man har skeppat i väg spelare med utgående kontrakt som inte har för avsikt att följa med laget ned i superettan och dessutom fått hyggligt betalt för dem. Man matchar in unga och hungriga framtidskillar som ger allt för att bevisa att man är värda att satsa på samtidigt som de får nyttig rutin från spel i allsvenskan. Denna ungdomliga entusiasm skrämmer mig mer än Sypniewskis löpningar och Mats Lilienbergs rutin. TFF hemma om någon dryg vecka blir inte någon lätt histioria som ÖSK leker hem utan att behöva förta sig. Det blir snarare en jobbig match mot ett äregirigt ungt lag som inte har något att förlora.
Såväl motivationen som traditionen och klassen talar för ÖSK nästa måndag. Statistiken låter oss dessutom obönhörligt få vetskap om att ÖSK aldrig förlorat hemma mot Trelleborg. Den obotliga pessimisten i mig får otäcka känningar i magtrakten när det känns så bra innan match. Kanske har det något med den mystiska lunchen jag åt att göra men tror inte det är så enkelt. Det finns något mer bakomliggande till min oroliga mage än ett dåligt gäng räkor. Nämligen en kramp relaterad till det faktum att ÖSK har allt att förlora nästa måndag. Bevare mig väl för måstematcher.
