Örebro SK-GIF Sundsvall 1-1
Återigen tappade ÖSK en ledning i slutet och enpoängarna börjar staplas på en oroväckande stor hög.
Vi inledde matchen rappt som vanligt, med fina kombinationer på mitten och ett par delikatesser längst fram av Niklas Skoog. De skapades ett antal halvchanser i inledningen men ingen som är riktigt värd att skriva hem om. Gästerna kom å sin sida ingenvart och det märktes tydligt att man saknade sin mittfältsdynamo - Cedergren.
ÖSK tog över taktpinnen alltmer markant ju längre halvleken förlöpte och man kom så nära nätkänning som en klockren ribbträff efter en högerhörna då allsvenskans bäste(?) huvudspelare, Tomas Andersson, fick gå upp oattackerad och sätta skallen till. Sundsvall hade ett par fina kombinationer på mitten, oftast med Cain Dotson inblandad, men man hade frapperande svårt att komma till avslut då ÖSKs backlinje, återigen formidabelt styrd av "Frippe" Jansson, höll både "Foppa" Forsberg och Andreas Yngvesson i strama tyglar. Nämnde Yngvesson kom loss en gång ur backlinjens grepp och skapade Giffarnas första och enda målchans i halvlek nummer ett då han hann först på en förlupen boll och lobbade över Anders Karlsson som verkligen hamnat på "mellis", men bollen gick någon meter utanför.
ÖSK tog så ledningen efter att Micke Steen språngskallat in Johan Paulssons frispark. Sundsvallförsvarets agerande vid målet var under all kritik (vad tusan pysslade Lars Oscarsson med?) och Fredrik Sundfors kom helt på mellanhand och var sålunda helt oförmögen att avstyra läget.
Den andra halvleken var det mest bedrövliga undertecknad någonsin sett ÖSK "prestera" på Eyravallen i allsvenskan och man tycktes emellanåt inte vilja anfalla överhuvudtaget. Sundsvall försökte åtminstone gå på offensiven, man var väl så illa tvungna, men man hade svårt att skapa några riktigt heta lägen. Cain Dotson slank igenom någon gång och Andreas "armbågen" Yngvesson skapade oro i sportklubbens bakre regioner med sitt ständigt ettriga löpande.
Kvitteringen för Giffarna var varken rättvis eller orättvis (hur det nu går ihop?) men ett inspel från höger gick igenom hela straffområdet och hamnade framför fötterna på inhoppande Jon Ericsson som inte tvekade en sekund, 1-1.
Skoogs avslutningsföreställning blev sålunda ingen munter historia och Niklas stod nog för årets sämsta insats, varför snacket om han egentligen borde spelat när han "hade tankarna på andra håll" säkert kommer att vara ett hett spörsmål i Örebro den närmsta tiden. Sundsvall imponerande inte heller och det framstod med all önskvärd tydlighet att detta är två lag för den undre halvan av tabellen.
Anders Frisks insats som rättskipare var lika bra som vanligt vilket innebär en likartad toleransnivå gentemot båda lagen och ett, för allsvenska domare så ovanligt, tillåtande av fräna närkamper. Det enda man kan ifrågasätta Frisken för var beslutet att ta "drickapaus" med exakt 3½ minut kvar av första halvlek. Kunde man inte spelat av de fåtalet minutrarna också?
Slutligen måste båda klackarna ha sin beskärda del av beöm då det enbart ägnade sig åt stöttning av det egna laget och inte häcklade domare eller motståndare överhuvudtaget - härligt.
