Mörkt för ÖIS
Ett effektivt MFF släckte ÖIS förhoppningar om serieledning.
Det finns ingenting på denna jord som är värre för en ÖIS-supporter än enkla matcher på hemmaplan. Jo, det skulle möjligtvis vara att behöva skriva rapport efteråt då. Det är samma visa varje gång, och den visan ljuder i en skärande disharmoni som ekar i huvudet i dagar och veckor efteråt. Örgryte IS, detta skickliga, starka lag som gladeligen betvingar tunga lag som Halmstad och AIK på bortaplan, förvandlas i sådana här matcher till darrande geléklumpar.
Malmö var inte ens bra! Jag tar det en gång till för tydlighets skull; Malmö var inte ens bra! Daniel Majstorovic var helt mästerlig, landslagsklass, men som helhet var MFF inte överdrivet imponerande. Ändå förlorar ÖIS med 4-1! Det finns ju bara inte...
Det började bra. Det brukar faktiskt göra det på hemmaplan. ÖIS spelade runt, hade väldigt mycket boll och skapade en del chanser. Gradvis försämrades tempot och chansskapandet upphörde, men bollinnehavet var fortsatt stort och di blåe skapade absolut ingenting. De hade faktiskt inte ens tillstymmelsen till spel första halvtimmen. Särskilt märkbart var hur Prytz och Källander satte tvärstopp för stackars Samba-Erik, som verkligen inte kom någonstans alls på sin högerkant. Så oerhört typiskt att det är just han som senare gör Malmös första mål bara för det.
Som sagt, ÖIS chansskapande minskade allt eftersom. Det var klart märkbart i den här matchen, till skillnad från mot AIK senast, att Jeffrey Aubynn inte är anfallare egentligen. Han hittade inte sina löpvägar, sprang mest och såg vilsen ut, tog en del bredd utåt vänsterkanten ibland men skapade ingenting. Också tydligt var att ÖIS inte hade något kantspel, de flesta uppspel (utom en del långtjongningar) gick via Källa på offensivt mittfält. Väldigt offensivt mittfält faktiskt, han var bra som vanligt men låg såpass långt fram i banan att det blev ett visst glapp ner till Johannesson. I kantspelet saknades nyss nämnde Jeff, Marek på hans plats gick mer inåt mitten. Mogge på högern höll sig på kanten länge nog för att göra sig spelbar, och han fick följdriktigt väldigt mycket boll också, men så fort han fick den skar han inåt mot straffområdet och slog en lös passning in i gröten, oftast felriktad. Runt på utsidan gick han aldrig. Mike försökte däremot gå runt ibland från sin högerback, men han saknade det riktiga tempot i steget idag och hade svårt att få till det.
Några chanser lyckades man i alla fall skaka fram, en bra kombination mellan Källa och Jeff gav Marek fritt skottläge, balansen var tyvärr inte den bästa och målvakten räddade utan större problem. Jeff slog också en frispark som Mike var nära att nicka in, men vinkeln var för dålig och bollen gick utanför.
Malmö fick en gnutta mer spel mot slutet av halvleken, men det var fortfarande solklar favör ÖIS. Det hindrade dock inte "iff-iff" från att göra första målet, och det var som sagt Samba-Erik som gjorde det.
Mats Lilienberg spelade elegant vägg med Jörgen Ohlsson och fick tillbaka bollen i vänstra delen av straffområdet. Lilienberg slog en pass i sidled förbi alla försvare och till en fristående Samba-Erik, som lade bollen till rätta och fick på ett bra skott nästan uppe i nättaket.
Att släppa in ett mål när man för matchen är ju alltid lite irriterande, men det borde inte vara någon större grej egentligen. Bara att skaka av sig och fortsätta med sitt eget spel, tycker man. Men inte ÖIS! Å nej, har man röd tröja på sig så är det inbyggt i den att ett baklängesmål på hemmaplan innebär att hjärnan omedelbart kopplas bort. Det skall stannas upp och klias sig i skallen, det skall springas och gömma sig, det skall tittas beundrande på motståndarnas spel - kort sagt tycks det vara inbyggt att man skall lägga sig ner och dö!
Sällskapet håller alltid på så här vid baklängesmål på Gamla Ullevi. Allt spel och all aggressivitet tappas omedelbart och som luttrad supporter vet man att de kommande minuterna blir en pärs. Ibland klarar vi oss igenom kaosperioden och hittar tillbaka till spelet igen, ibland gör vi det inte. Det här var tyvärr en av de senare gångerna.
Det hade knappt hunnit gå fyra minuter sedan Sambas mål, innan Marcus Rosenberg nickskarvade bollen bakåt efter ett inkast och där kom Jörgen Ohlsson och klämde in 0-2 på uppstuds. Inte nog med det, 46 sekunder senare tar sig Marcus Rosenberg förbi en passiv Anegrund. Dick Last räddar skottet, men på returen är Mats Lilienberg först framme och hans skott passerar Dick och Valter på mållinjen.
Det är naturligtvis fullständigt oförsvarligt att bete sig så här som ett allsvenskt lag, än mer som ett presumtivt allsvenskt topplag. Fast det senare kan vi nog glömma nu. Förlorar man hemma mot ett halvtaskigt (men effektivt) Malmö med 4-1 så har man inte i topp tre att göra.
I andra halvlek tog ÖIS förstås hand om spelet igen, MFF hade ju inget intresse av att gå framåt. Ändå skapade de nog mer än vad Rödblått gjorde. Sällan har man skådat ett så lamt och uddlöst anfallsspel som vad ÖIS "presterade". Hamrén gjorde vad han kunde genom att tidigt i andra sätta in Elmander och därmed dels få in en anfallare, dels få ut Jeff på sin rätta plats. Tyvärr valde han dock att plocka ut Marek istället för en hopplöst ineffektiv Morgan Nilsson. Jeff gjorde ingen glad på vänstermitten heller, han är en sån spelartyp som måste komma rätt in i matchen från början för att fungera. Med facit i hand borde Hamrén kanske ha satsat på Elmander från start istället och låtit Jeff spela där han vill.
När sedan Valter Tomaz Jr åkte på en skada (armbåge i huvudet) och vi tvangs ta ner Johannesson på mittbacken och in med Daniel Lohm så blev spelet ännu sämre. (Varför inte byta in Atli Thorarinsson istället och ha kvar Johannesson på mitten?) Grädden på moset kom när Jocke gjorde sitt obligatoriska byte, idag först i 81:a minuten. Då kom Dime Kuzev in på mittfältet, och Lohm av alla människor gick upp på topp! Var det någon som sade "uddlöst"? Och hade det inte varit bättre ändå att ta upp Jeff på topp igen, och låta stackars Lohmen få spela på sin riktiga plats till vänster för en gångs skull?
Det blev faktiskt ytterligare två mål innan det hela var över, matchuret hade tickat fram till full tid och spelet var inne på stopptid när inhoppande Kenneth Gustavsson nickade fram en hörna till Mats Lilienberg, som vände sig om och sköt på volley via Dick Lasts händer och 0-4 var ett faktum. ÖIS hann dock med ett tröstmål. Anders Prytz slog en hög långboll till pigge Elmander, som höll undan för Olof Persson och satte bollen vid vänstra stolpen.
Vad gäller Malmö FF så måste man först och främst framhålla Daniel Majstorovic, som gjorde en otroligt bra insats på mittbacken matchen igenom. Klar landslagsklass! Efter första målet vaknade också herrar Lilienberg och Rosenberg till och visade bitvis upp riktigt fint och fyndigt anfallsspel i MFF-kontringarna. I övrigt kändes de himmelsblå mest som en anonym massa där ingen utmärkte sig nämnvärt.
Nu är nästa match otroligt viktig! Vi måste bara slå AIK, något annat finns inte. Allt annat än tre poäng innebär att årets allsvenska i praktiken är slut för ÖIS del. Då är det bara en transportsträcka kvar, ett harvande mitt i tabellen utan chans till någon framskjuten placering. Möjligen kan vi bli indragna i bottenstriden istället, men det är knappast troligt. Vi är för bra på bortaplan för det...
