Krönika: Varför?
Tror det var Robin Williams som sa det bäst när det gäller skilsmässor: Skilsmässa? Det ordet kommer från det latinska språket och betyder att slita ut en mans hjärta genom hans plånbok. Det är lite så det känns just nu. Hjärtat är blottat.
Det känns som om man mötte sin flickvän i dörren med alla lådorna färdigpackade i fredags när man kom hem från jobbet och det enda hon sa var
-- Jag drar nu!
Ingen närmare förklaring till varför hon väljer att dra just nu. Visst har det varit jobbigt en längre tid men hon har ju inte talat om vad hon egentligen vill utan mest mumlat i gåtor Med sina kompisar har hon varit mer frispråkig så jag har hört på omvägar att hon varit missnöjd.
Jag har gett henne flera tillfällen under hösten att tala ut och säga hur hon egentligen känner det och då har hon hävdat inför mig och hela familjen att hon trivs bra. Men skvallret från hennes kompisar har inte avtagit trots hennes försäkran. Varför säger hon en sak till mig och en annan sak till kompisarna?
Först blir man ju heligt förbannad —Ja, men stick då för fan!
Och tycker hon kan dra åt helvete och stanna där. Men sen kommer frågorna tillbaka, varför?
Ska villigt erkänna att jag kan vara en ouppmärksam buffel med grava samarbetsproblem, vill gärna köra mitt eget race och lyssnar sällan på andra. Har ett ego som får Bojan att framstå som blygsam. Tycker mycket om att synas och stå i centrum samt uttala mig om ditt och datt när jag egentligen borde ha vett att hålla foderluckan stängd.
Har ju en del kraschade förhållanden i bagaget sen tidigare men hon var ju inte precis någon okysst oskuld heller när vi träffades.
Bland annat så fick mitt ego vårt förhållandes största finansiär att dra sig ur och nu öppet motarbeta mig. Kanske är det han som ligger bakom att hon drog? Men eftersom hon inte säger varför så vet jag ju inte?
De förändringar hon har efterlyst i förhållandet jobbade vi ju med gemensamt och skulle just sjösättas då hon drog. Varför? I ett förhållande handlar det om att ge och ta, man får tyvärr inte alltid sin vilja igenom. Inte ens jag får det. Tar ju tid att vända ett sådant här skepp. Trodde jag hon begrep.
Varför? Man söker förklaringar som hon inte är villig att ge just nu, inga raka svar bäddar ju för egna spekulationer. Ska hon flytta hem till den där norrmannen som jag hörde talas om i somras? Eller den där finnen som just blivit ledig? Sen finns det ju en engelsman ledig men han tillhör ju världens mest överskattade, men är väldigt rik? Hon har ju tidigare varit ihop med både Japaner och Sydafrikaner så visst kan hon vara på väg någon annanstans än Sverige? Eller som hon själv hävdar, till ingen alls just nu? Utan svar så fylls skallen med frågor.
Kanske har de redan träffats på tu man hand utan min vetskap? Sådana tankar gör en bara mer förbannad, otrohet är i min bok helt oförlåtligt. Men varför inte vara ärlig och säga det då? Att hon tröttnat och flyttar till sälklubbaren eller den knivviftande finnen. Det hade ju varit ärligare i alla fall.
Sen får man höra ryktas att hon inte mår bra och att det är hennes hälsa som gör att hon inte vill fortsätta vårt förhållande. Men varför inte säga det då? Det skulle ge mig lite mer förstående för hennes agerande, mår man inte bra i ett förhållande ska man lämna, just nu är man bara frågande. Frågan är – Varför?
Nu står man här med en rundresebiljett för två i Europa som ska påbörjas den 16 februari och kan sluta i Manchester den 14 maj om allt går väl. En riktig drömresa som jag inte vill missa för allt i hela världen. Problemet är att nu måste jag hitta en ny reskamrat. Varför?
Av: Stefan Christensen
