Den gångna veckans träningar - del 2
Fortsättning på berättelsen från veckan som gått.
[fortsättning från del 1]
Dagens pass har en offensiv inriktning. Efter uppvärmningen följer en avslutningsövning där Marek, Robin Ganemyr, Tryggvi Gudmundsson, Paulinho, Ailton och Boyd övar på sin förmåga att sätta bollen i nät bakom Last och Naurin. Övriga spelare delas upp i tre grupper och genomför en övning där Jukka betonar att det viktigaste är hård press och bra passningsspel. Tempot är bra i denna övning och överhuvudtaget märks det att tanken med detta träningspass är att det ska vara högintensivt.
Efter en stund avbryts de båda övningarna och spelarna delas upp i två grupper. Sören Börjesson tar med sig backlinjen från AIK-matchen plus Fidan och Boyd till ett av målen, medan Jesper Norberg samlar övriga spelare och instruerar nästa övning. Medan Sören drillar sitt gäng på en ganska liten del av planen startar Jesper en stor anfallsövning där anfallande lag attackerar målvakt plus tre försvarare. Anfallen startar från mittplan och vad tränarna vill se är antingen bra utspel på kanterna med lika bra inlägg och avslut som följd, eller fina instick från det centrala mittfältet till toppforwards.
Men övningen går redan från början ganska dåligt. Det slarvas en hel del i både passningspelet, inläggen och avsluten vilket gör att Jesper vid ett flertal tillfällen går in och säger ifrån. Jukka står placerad längs långsidan och följer övningen. Plötsligt ger han sig in i backlinjen och ger instruktioner. Sedan är han tillbaka igen på kanten. Och så rätt vad det är är han framme hos Paulinho och ger instruktioner om hur han ska hålla ifrån sig sin försvarare. Han är hela tiden mycket aktiv, både kroppsligt och verbalt. Övningen fortlöper. Några anfall fungerar bra men oftast är det något som går snett. Detta får Jesper att ilskna till ordentligt och han ropar till spelarna att det måste vara mycket bättre skärpa. Han anser att det är många avgörande saker som görs för dåligt. Anfallande laget kör några attacker till och det verkar som om tillrättavisningen från Jesper hjälper, för på slutet får de till ett par fina inlägg som resulterar i farliga målchanser.
När jag flyttar fokus till den andra övningen är Anegrund ute på högerkanten och slår inlägg. Efter ett par tillslag visar han tecken på smärta och säger till Sören att det gör ont när han sparkar och att han hellre tar en annan plats i övningen. Så sker och övningen fortsätter. Tyvärr skulle det visa sig att Johans bekymmer inte skulle ge sig i och med det.
Efter dessa övningar spelar startelvan från senaste matchen mot reserverna på hela planen. Tempot är fortsatt högt och satsningarna rejäla. Idag märks det att lördagen börjar närma sig och spelarna verkar mer fokuserade än vad fallet var i tisdags. Under vad som känns som en mycket kort tidsperiod inträffar fyra moment som gör att matchen får liv. Först får Ailton bollen och driver den mot mål. Ailton är enligt mig, och säkerligen många andra, en härlig spelare att se men ofta blir han för bollkär och väljer tyvärr allt för ofta att hålla i den istället för att passa. Precis detta sker nu också. Passningslägena finns men han väljer att dribbla och förlorar bollen. Tydligen finns det spelare i laget som delar min uppfattning för reaktionen låter inte vänta på sig. Prytz böjer sig ner och slår nävarna i gräset samtidigt som han grymtar fram sitt missnöje. Andra spelare gapar åt Ailton att han måste släppa bollen i det läget.
Med nyutpumpat adrenalin efter den händelsen slänger sig Angelo sekunderna senare och gör en härlig glidtackling när reserverna är på väg att kontra. Momentet efter får Johan Anegrund bollen och slår en härlig lång passning ut på högerkanten till en anstormande Marek. Men det är i den rörelsen, i det tillslaget, som det hugger till i ljumsken på Johan och han känner direkt att fortsatt spel är uteslutet. Han grinar illa, springer av planen och in i omklädningsrummet för behandling. Matchen fortsätter. Eric Gustafsson tar Anegrunds plats i backlinjen och reserverna fortsätter spela med trebackslinje. Gräsmattan tar mer och mer stryk och ibland ser det ut som om spelarna halkar omkring på en isbana.
I slutet på matchen får startelvan frispark lite till vänster utanför straffområdet. Källander, Marek, Angelo och Prytz samlas runt bollen. ÖIS har en frisparksvariant som de har övat på de senaste veckorna men ännu inte fått chans att slå på match. Denna gången blev den farlig och särskilt när den slås från vänster har de fått till den riktigt bra på träning. Det skulle vara intressant att få se den på lördag. Ett vinnarvapen?
Efter matchen är träningen slut. Spelarna varvar ned med lätt jogging och försvinner sedan in i värmen. Träningen är tjugo minuter längre än i tisdags och betydligt tuffare. Stegringen i intensitet har gjorts. ÖIS börjar bli ordentligt laddade.
Fredagen den 29:e oktober
Det är dagen före matchen som alla öisare gått och tänkt på den senaste veckan. Många oroas säkerligen över hur det ska gå och givetvis önskar alla att det blir seger i morgon så att ett riskfyllt kval mot Assyriska kan undvikas. Att döma av det som stått i media de senaste veckorna verkar spelare och ledare i ÖIS säkra på sin sak. Någon degradering till Superettan blir det inte! Till en början handlade det mest om ÖIS taskiga tabelläge och då hette det att laget skulle greja det: "Vi håller oss kvar utan kval." När sedan omgång efter omgång gick och tabelläget inte ändrade sig nämnvärt insåg många att det fanns en överhängande risk att Sällskapet skulle åka direkt ur Allsvenskan. I och med segern mot AIK eliminerades det hotet och nu är det sämsta som kan hända ÖIS att det blir kval och att Assyriska blir för svåra. Utåt sett visar både spelare och ledare upp en stor självsäkerhet inför den luriga uppgiften och idag låter det så här: "Vi vinner mot Sundsvall på lördag men skulle det inte gå vägen klarar vi kvalet." Jag hoppas verkligen att denna självsäkerhet kommer att avspegla sig på planen den match (eller de matcher) som återstår. För innerst inne finns det säkert en osäkerhet och en rädsla för att det ska gå åt skogen. Fast just nu verkar inte det scenariot existera trots att uttalandena har justerats aningen i takt med att verkligheten har förändrats.
Det sista träningspasset innan allvaret tar sin början och spelare efter spelare går eller joggar in på ÖIS-gårdens, ännu så länge, gröna matta. Det är intressant att lägga märke till visa vanor, eller ritualer, som spelarna har. Gustafsson inleder ofta träningarna med att jogga för sig själv, fram och tillbaka från långsida till långsida. Marcelo har en vana att ...
[fortsättning i del 3]
