Krönika: SM-guldet till ÖSK
När allting tedde sig som mörkast, och när förlust o målpesten tagit ett stadigt strypgrepp om föreningen och dess sympatisörer, så vände det.
Om SM stod för: Svettiga Måstematcher, eller om SM stod för: Slutstridens Mästare, och om SM stod för: Storartade Män. Då skulle utan tvekan SM-tecknet delas ut till Örebro SK. Jag kan inte tänka mig något annat lag i årets allsvenska som är mer värda det än vi. Speciellt med tanke på att inget annat lag varit så hårt drabbat och ändå gått segrande ur kampen. Jag menar, hur än laget och fansen fått vrida sig i plågor och skrika sig sanslösa av smärta gång efter annan, så nog f-n fanns det ändå något nytt att försöka kväva den lilla ambition och anda vi klamrade oss fast vid. Jajamen, damer och gentlemen, vi höll oss envist kvar vid hoppet under säsongens helvetesfärd. Vad annat kunde vi göra, kära ÖSK-kamrater ?
Det verkade ju närapå omöjligt att få slut på oturen och diverse elände om vartannat i en aldrig sinande ström. Där vi supportrar mitt i eländet kunde titulera oss en annan typ av SM-titel: Svartvita Människovrak. Så när allting tedde sig som mörkast, och när förlust o målpesten tagit ett stadigt strypgrepp om föreningen och dess sympatisörer, så vände det. Och som det vände, genom ett trollslag, eller bollslag kanske man ska säga, så vände sig "Fru Lucky" emot oss och log gnistrande: "- Okey, ni får vara kvar".
Den sista, moraliska kraftansträngningen vi mäktade med, fick oss att blåsa upp vårt eget segel. Den gemensamma styrkeansamlingen fick oss att lyfta från dyn upp till "sjunde himlen",ja i alla fall till sjunde platsen. Underbart att vi tillsammans med världens bästa spelare o fans fixade allt på egen hand. Respekt !
Jag orkar egentligen inte orda så mycket mer om denna djävulska säsong, eftersom den alltför länge sedan erbjudit mer än vad en normalbegåvad närking klarar av, och det vill inte säga lite det. Vi klarade oss kvar spelmässigt, och det är det som är det viktiga. Måtte signalen vara glasklar till Tall & co.
Jag är ju faktiskt som ni vet en galen ÖSK:are var jag än befinner mig någonstans i Världen. Så när jag idag stod där i kassan på IKEA, så ser jag en otrolig symbolisk ÖSK-aktualitet. Alla numrerade kassalampor lyser klart över alla diskar, utom just den sista, nummer 13 där jag står, och alla vet vi ju vem nr 13 var i vårat kära lag. Alla vet vi ju vad den killen betydde och stod för. Det kommer nog bara att finnas en nr 13 för oss så länge vi minns, så även om numero 13 har slocknat för Örebro, så kommer det alltid att lysa en låga inom oss för denna kämpe.
We love you Mikael "Midas "Danielson", och vi glömmer aldrig vad du har gjort och åstadkommit för oss. Tack.
PS. Nu har väl karln ingen ursäkt längre, det är ju bara han kommer och ställer sig i Kubanklacken.
Tills nästa gång.
ÖSK-Boldt
