Örgryte-AIK 1-0
Sällskapet kan nu ta semester med gott samvete. Efter fiaskot mot Malmö tog man revansch på sig själva och visade att ÖIS trots allt är ett topplag, genom att besegra AIK med en stabil laginsats.
Laget:
I Johannessons frånvaro (avstängd) valde Hamrén att flytta ner Källander på defensivt mittfält och sätta David Marek på offensivt. Ett ganska väntat drag. Med Hemberg tillbaka igen fick vidare Aubynn flytta ner till sin vanliga plats på vänster mittfält igen. Efter insatsen på topp mot Malmö var den flytten nog lika efterlängtad av honom som av oss! Höger mittfält besattes av Morgan Nilsson, också det väntat. Men något som skall bli intressant att se till nästa match, när Johannesson är tillbaka, är vem av Marek och Mogge som får spela! Backlinjen slutligen var så ordinarie som den blir i år. Det lär nog bli svårt för såväl Bärkroth som Björkqvist att slå sig in, nu när Mike, Valter och Anegrund börjar bli rejält samspelta.
Matchen:
Fotboll är allt både härligt och helt omöjligt att förstå. Tre dagar efter bottennappet mot Malmö FF vändes mungiporna uppåt. ÖIS är i serieledning och ordningen är återställd igen.
Matchen nådde inte upp till den höga nivå som kampen på Råsunda hade, men det var en jämn och oviss duell mellan två bra lag. ÖIS inledde bäst och hade också de första chanserna. Joachim Karlsson nickade på Jeffrey Aubynns inlägg och Jeffrey hade själv två skott, en frispark och ett efter en kontring, men Dime Jankulovski räddade allt utan större besvär.
Sedan hade AIK en bra period med skott av Mats Rubarth och en lurig frispark av Nebojsa Novakovic. AIK kunde dock inte etablera något större tryck utan det var Sällskapet som återtog initiativet. I 29:e minuten bröt Magnus Källander och spelade fram Joachim Karlsson vid straffområdeslinjen och på ett underligt sätt fick Jocke ut bollen - via Benjamin Kibebe och Thomas Lagerlöf - till Jeffrey Aubynn som sköt, men bollen gick en bit till höger om mål.
Första halvleks stora chans kom strax efteråt. Magnus Källander bröt ett uppspel och fick fram bollen till Christian Hemberg som trots att han var omgiven av tre motståndare kunde frispela David Marek med en briljant passning. David kom något för nära Dime Jankulovski som gick ut och gjorde sig stor och därmed kunde rädda målet från påhälsning.
ÖIS fortsatte att vara det bästa laget efter paus, men det var ytterst nära att AIK fick straff när Andreas Andersson föll efter att ha blivit attackerad av Valter Tomaz Jr. Domaren valde dock att fria den här gången. Det var färre målchanser i andra halvlek, men det enda målet föll ändå efter paus.
Patrik Elmander bytte av Joachim Karlsson och hade bara varit på planen i tre minuter, när Morgan Nilsson gick in i bollbanan och bröt ett pass från Martin Åslund. Morgan spelade fram bollen till Patrik, som tittade upp och kallt placerade in segermålet vid sin första bollkontakt.
AIK flyttade nu upp positionerna och skapade en del framåt. Martin Åslund började med ett långskott som Dick Last kunde hålla med en hel del besvär. Sedan kom ett skott av Sharbel Touma som touchade Magnus Källander och tvingade Dick Last att tänja ut sig ordentligt för att rädda till hörna. Den sista stora chansen var en kort hörna som Stefan Ishizaki slog in från vänster till Patric "Långås" Andersson' men Dick Last fick fingertopparna på nicken och bollen gick över.
Sju minuter före slutsignalen var Christian Hemberg på väg igenom för att definitivt punktera matchen när han blev fasthållen av Martin Åslund. Vi som väntade på den solklara utvisningen blev rejält snopna när domaren struntade i att blåsa och glatt vinkade spela på.
Sista kvarten hade AIK ett rejält tryck mot ÖIS-målet, men killarna kämpade på storstilat och kunde freda sig utan alltför stort besvär.
Kommentaren:
Detta var oerhört viktigt! Hade vi inte vunnit mot AIK hade toppstriden känts som ett avslutat kapitel för vår del. Men nu är vi med i högsta grad. Att vi är Överst I Serien just nu är mindre viktigt. När alla har spelat 14 matcher lär vi ligga sisådär trea-fyra, och tabeller är bara intressanta när de inte haltar. Men vi har kontakt! Som värst (om IFK vinner sina bortamatcher mot Trelleborg och Norrköping) ligger vi fem poäng efter. Det är fullt nåbart.
Och minst lika viktigt är det psykologiska i att vi lyckades resa oss efter Malmöfiaskot. Det är som Hamrén sade: "Alla lag åker på bakslag, men topplagen lyckas komma igen efteråt." (Citerat fritt ur minnet.) Jag hade faktiskt inte väntat mig att vi skulle klara AIK, det kändes upplagt för en längre svacka. Men ÖIS är starkare än jag trodde!
Så varför vann vi mot Gnaget? Största skillnaden mot MFF-matchen var inställningen. Alla, och jag menar alla, spelare var beredda att svettas och kriga för poängen, de visste att det var vad som krävdes. Dvs ungefär samma inställning som vi alltid tar med oss till bortamatcherna, men som vi inte alls lyckades uppbåda i den "lätta" matchen hemma mot Malmö.
En annan faktor var att AIK försökte spela sitt eget spel. De hade ingen tanke på att ligga på försvar och satsa på kontringar. Därmed blev det lite mindre av hemmamatch för oss, och därmed enklare.
När alla kämpar stenhårt så kommer spelet också mer eller mindre av sig själv, och det var kul att se kantspelet fungera igen. Både Mogge och i synnerhet Jeff var bättre än på ett bra tag, och anfallsspelet gick inte lika enkelspårigt bara via mitten som tidigare. Kanske beror detta delvis också på att Källa var defensiv istället för offensiv mittfältare. När han ligger där uppe blir det nästan självklart för de andra spelarna att passa just honom, men nu varierades uppspelen på ett annat sätt.
Som vanligt hade vi dock problem att göra mål på våra chanser. Mareks ovan nämnda friläge, och framför allt en jättechans som Jocke fick i första halvlek på en retur från Jeffs skott, som Jocke lyfte över det öppna målet, borde ha resulterat. Men målet kom istället vid ett av många tillfällen då AIK lättvindigt tappade bollen på mittfältet och vi kunde vända snabbt. Lite av ett bortaplansmål om man så vill. Såväl passningen av Mogge som avslutningen av Elmander var dock av hög klass.
Om vi skall hitta lite mer negativt så är det att vi föll tillbaka så kraftigt i slutet av matchen. Visst, det är lätt hänt. man vill bara försvara sin ledning, men det kändes onödigt, så bra var inte AIK. Det var inte så mycket de som började pressa som att ÖIS självmant föll längre och längre tillbaka. Det kunde ha straffat sig, kvitteringschanser saknades inte. Vi får tacka Dick för några helt avgörande räddningar som bärgade segern.
Spelarkritiken:
På grund av storleksbegränsning kommer spelarkritiken i en [separat artikel].
Sammanfattningsvis var det mycket starkt att ta hem den här matchen. Psykologiskt talade allt för AIK, men ÖIS höjde sig över psykologin på ren vilja. Den mentala styrkan lovar gott inför Allsvenskans andra halva! Nu får killarna välförtjänt semester i nio dagar, sedan väntar ett träningsläger i Bohuslän. Tyvärr utan träningsmatcher, det hade annars varit en trevlig tripp för oss supportrar. Nästa match är mot Elfsborg den 30:e juli. På bortaplan, härligt!
(AIK:s betyg är satta av Gnagarforum.)
