Elvis has left the building
"Så snälla, söta rara Mattias. Behandla oss nu med respekt."
Klockan 13.34 stannade klockorna i Helsingborg. Det var då HIF i ett pressmeddelande bekräftade att ryktet var sant. Ljuset hade släckts, musiken hade tystnat och den lilla gnutta rock ´n´ roll som fanns på HIF´s mittfält hade gått och blivit dansk. Plötsligt känns HIF´s mittfält lika välkomponerat som en lunchtallrik bestående av sushi och bratwurst. Fy fan...
För er som inte redan har boken "Sportflosklernas ABC" kan jag meddela att frasen "Vi tar kontraktsförhandlingarna efter säsongen" betyder "Era maddafuckers! Ni tror väl inte på fullt allvar att jag kommer att stanna i klubben när jag kan gå som Bosman?".
Mattias Lindström sällade sig alltså idag till skaran "Bosmanflyktingar", och än en gång utarmas Allsvenskan när en av ligans bästa spelare går utan att klubben får ett öre. Ålborgryktet har cirkulerat sedan i september, och även om man som supporter aldrig riktigt slutar att hoppas så borde man ju tidigt ha förstått varthän det lutade.
Det är aldrig trevligt att bli dumpad. Man känner sig billig, missförstådd och förödmjukad. Det finns egentligen bara en sak som är värre än självaste dumpningen och det är om man till råga på allt blir bullshitad efteråt. Så snälla, söta rara Mattias. Behandla oss nu med respekt. Vad du än gör så säg inte att det handlade om den sportsliga utmaningen. Behövde du miljöombyte efter 13 år i klubben så är det helt alright. Ville du har mer cash så köper jag även det, men aldrig aldrig att det handlar om en större sportslig utmaning att spela i Ålborg... Sorry, jag köper det inte. Du må ha dumpat mig men det innebär inte att jag är dum i huvudet.
Meja sa det redan på nittiotalet. "-It´s all about the money". Det gällde då, det gäller nu och det kommer säkerligen att gälla även imorgon.
