En av Nisse Olssons bragder
Per-Olof Orrhede är bosatt i Småland men enligt egen utsago "gammal göteborgare och vasait". Per-Olof, som bland mycket annat kan fästa ÖIS-supporter och Balders Hage-medlem på sitt visitkort, svarar för följande lilla berättelse om Nils Olsson, en av de många framstående lirarna i den rödblå historien.
En fotbollsspelare i Göteborg som i finesser och elegans endast stod Gunnar Gren efter var Nils Olsson i ÖIS (se bild från 1947).
Under sina aktiva år 1944 - 52 räknades han definitivt till dem som främst skulle kunna föra ÖIS åter till Allsvenskan, som laget tvingats lämna 1940. Till centertank passade inte hans gracila kropp, men som dribbler och framspelare på innerplats var han suverän på planen. Totalt spelade han 103 seriematcher för ÖIS.
Ett av hans mål tyckte vi alla på åskådarplats var oförglömligt, inte minst jag själv, för jag var med. Matchen bör ha ägt rum på Ullevi ca 1946 . På den tiden var det inte tillåtet att göra spelarbyten under pågående match, inte ens om spelaren var skadad. Därför var det vanligt att skadade spelare fortsatte spelet. Eftersom skadan helt naturligt oftast satt i benen tvingades den skadade att avsluta matchen som s k "linkande vänsterytter". Det såg för sorgligt ut och alla led med spelaren.
Nu var det Nils Olsson som linkade där ute, och det var inte första gången för honom. Förmodligen hade han tänkt ut en plan för nästa gång det hände. Han befann sig nu linkande och ganska ensam med bollen ute på vänsterkanten, alldeles vid mittlinjen. Ingen spelare vare sig då eller nu kunde väl tänka sig att skjuta på mål i det läget. Nils Olsson kom att bli undantaget. Han slog till mot mål från över 50 meter och bollen gick till ÖIS:arnas hänryckning och motståndarnas förtvivlan i en jättelik båge och in alldeles under målvaktens vänstra kryss. Det var den fascinerande historien bakom ett av Nisses 30 mål för ÖIS.
Med hälsningar
Per-Olof Orrhede
