En fotbollshjälte tackar för sig - Gustaf Andersson summerar karriären
Han fick spela från start i en del av försäsongsmatcherna 2007 och såg fram emot sin eventuellt sista säsong med ett HIF-kontrakt. Då var olyckan framme. Vid ett träningsläger i Italien skadade han korsbandet den 4 april och säsongen, och till slut även karriären, var körd. Givetvis oerhört nedslående och jobbigt för Gustaf. Men nu ser han framåt och har skaffat även andra värderingar i livet.
Den 1 september 2002 presenterades Gustaf Andersson som HIF:s senaste värvning. Han började den hösten succéartat genom att sänka Malmö FF på bortaplan. År 2003 blev han utnämnd till årets spelare av Elitdomarklubben och var samtidigt HIF:s bästa målskytt med tolv gjorda mål.
I augusti 2004 förlängde han sitt kontrakt med ytterligare tre år. Gustaf har alltid hyllats för sin förmåga att täcka bollen och peta in de enkla bollarna. Nu, drygt fem år efter att han kom till Helsingborg från Göteborg är det en annan person som framträder. En person som har fått smak på världen utanför fotbollen.
Gustaf träffar E-zine Sjölin på Cypern i mars 2006
- Man får med tiden litet andra perspektiv på livet. Jag ville bli helt frisk och har haft en väldigt fin tid i föreningen. Jag är inte bitter för att jag nu fått lämna HIF utan fokuserar istället på det som har varit bra. Jag förstod redan när jag skadade mig att det skulle bli svårt att få förlängt kontrakt. Särskilt med tanke på den skada jag fick. Hade jag varit 23 är det en annan sak, nu är jag 33. Så det negativa beskedet, även om det kom sent, var inte direkt en överraskning.
Hur ser du på den tunga tid som varit sedan skadan?
- Rehabiliteringen har fungerat väldigt bra. Harald Roos gjorde operationen (HIF:s tidigare klubbläkare, red. anm.) och därefter har jag haft ett nära samarbete med HIF:s ortopediska team. Forskning har visat att man på sikt skulle kunna få problem med brosket men läkningen har gått bra. Men det gäller att hålla sig aktiv och jag var igång för fullt och tränade med HIF i slutet av säsongen. Jag löptränar minst två gånger i veckan just nu. Jag måste säga att fysteamet har gjort ett kanonjobb och visar verkligen att de bryr sig. Det är uppskattat.
Vilka besked fick du egentligen under hösten angående din fortsatta situation i klubben?
- Jag pratade med Stuart om min framtid under hösten men han hade av förståeliga skäl svårt att ge ett klart besked. Men som sagt, jag anade redan då att det inte skulle bli en fortsättning.
Men hur ser du egentligen på att det nu blev som det blev, med allt mindre speltid?
- Det har varit mer upp och ner i HIF än i mina andra klubbar. Sedan var det ju klart en annan konkurrenssituation om forwardsplatserna i HIF. Det var inte lätt att konkurrera ut exempelvis Henrik Larsson och Luton Shelton. Men sån är fotbollen, det är bara att acceptera och jag har alltid gjort mitt bästa. Det är det viktigaste och sen får det bli som det blir. Men man har kanske känt av att det är en mer kräsen publik på Olympia än på andra arenor.
Fanns tanken på att spela fotboll någon annanstans 2008?
- Ja, det fanns anbud från en annan allsvensk klubb. Men det kom aldrig så långt att det blev en diskussion om pengar. Jag är ju i en ålder där jag säkert hade kunnat spela på elitnivå något år till. Men nu fick jag ju en möjlighet till ett bra jobb och det kändes mer rätt. Det blev en bra övergång till det civila livet.
Har du haft någon fortsatt kontakt med HIF eller kan du tänka dig en roll i klubben framöver om du får chansen?
- Jag har ingen mer kontakt med HIF i nuläget. Inte heller med fotbollen i övrigt för den delen utan jag ligger lite lågt nu och tar det lugnt. Jag har nu fokus på mitt civila jobb och samtidigt vet jag inte riktigt i vilken roll jag i så fall skulle fortsätta med fotbollen.
Hur ser du på den turbulens som varit i HIF under år 2007?
- Det händer saker i alla klubbar och jag tror inte för den skull att det har varit en unik situation i HIF. Det är väl kanske bara att det skrivs mer om HIF i media än andra klubbar som det här har blivit så stort. Men har man som jag inte hört något speciellt så är det svårt att ha en annan uppfattning. Den mesta diskussionen har ju gått genom spelarrådet.
Vad är det du kommer att minnas speciellt från dina år i HIF?
- Ska jag ta fram något är det framförallt derbymatcherna som verkligen varit något extra. Då tänker jag kanske speciellt på matcherna mot MFF som man minns mest. Jag är tacksam för jag har haft tur med mina klubbval genom åren, ändå från tiden i Västra Frölunda via IFK Göteborg, och har fått förmånen att vara i klubbarna i rätt tid.
Han kommer fortsättningsvis, som säkert en hel del redan läst, vara utvecklingschef för Skolstaden i Helsingborg. Han ska utveckla och marknadsföra fyra gymnasieskolor. Han har även ett stort intresse för politik och har precis passat på att byta parti, från Moderaterna till Folkpartiet.
Gustaf avgör mötet med MFF med sitt 3-1 mål
i september 2006
Du börjar med andra ord rota dig i Helsingborg?
- Jag trivs bra i stan. Visst har jag mycket familj och vänner i Trollhättan och i Göteborgstrakten. Men jag har skaffat mig ett kontaktnät i Helsingborg också.
När jag frågar Gustaf om det är något han slutligen vill tillägga spontant så tystnar han några sekunder. Eftertänksamt bryter han sedan tystnaden.
- Det kanske låter inställsamt. Men jag måste verkligen få säga att jag alltid känt ett stort stöd från klacken. De ropade på mig även när jag spelade någon B-lagsmatch. Det är en härlig känsla och jag har verkligen uppskattat stödet från supportrarna i med- och motgång.
HIF är en profil fattigare. Men staden Helsingborg kommer även i fortsättningen dra nytta av Gustafs tjänster. Säkerligen kommer han även finnas på Olympia under säsongen. Och vem vet vad som väntar kommunpolitikern i framtiden. Alla dörrar står öppna även i fortsättningen även om det nu inte är fötterna längre som talar.
Gustaf ute och cyklar med polaren Björck på
Olympia i maj 2006
