Den där känslan i magen...
"Jag tror det är därför jag är supporter. Oavsett fakta slits jag med av förhoppningar födda av den blinda kärleken och tror på underverk."
Jag sitter bredvid en snokasupporter (Peking kallas tydligen så i vissa kretsar) på jobbet. En Östgöte som fått se sitt lag snabbt, snyggt och fint signa tränare och spelare på löpande band. Det har inte varit lätt när jag tänkt på ÖSK anno 2007 och det som hänt sedan dess. Bra spel men dåliga resultat blev till dåligt spel med tillräckliga resultat. Förlust av Lagkaptenen och den bästa spelare, av mittfältsgeneralen och vår enda riktiga högerback. Under vintern har jag varit något bitsk i mina kommentarer kring laget i mitt hjärta. En tränarfråga som aldrig verkade bli löst. Bottenlaget som skall spela 4-3-3, Champagne-fotboll med en lokal AIK:are en vår egen variant av Jukka Ikäläinen. Där man värvat en fotbollspensionär från Norge, två kamerunska avbytare och en Wowwe som fått gå från ÖSK, Djurgården, IFK och HBK för att slutligen misslyckas i den så brutalt tuffa Cyperiotiska ligan. Tandagnisslan och ångest. Istället för min vanliga eviga optimism har jag pratat nedflyttning och beskrivit utvecklingen som totalt mörker.
Men så börjar träningsmatcherna, så ser man bilder på Roni och hör utlåtanden om hans insats. En finsk tekniker - inte ens det tycker jag ter sig som en omöjlighet. Känslan i magen som alltid dyker upp i början på försäsongen. En artikel i ÖSK om att Bassombeng (grymt namn för övrigt) och Zé ska anlända och jag börjar nästan tro på Lennart när han säger att vi kanske inte behöver en till back. Mörkret lättar och den blinda optimismen biter åter tag. Börjar tro att Nordback hittar tillbaks. Att Antonnen nu dominerar fullständigt som högerback. Att Haginge, Näfver och t.o.m Nordin blommar ut och når till nästa nivå. Jag tror det är därför jag är supporter. Oavsett fakta slits jag med av förhoppningar födda av den blinda kärleken och tror på underverk.
ÖSKare i exil återvänder inte härmed bara ifrån tystnaden utan även till Sverige. Vi ses på läktarna.
