Häcken- HIF 2-2
HIF E-zine: "Det var tänkt att HIF skulle bryta de senaste årens förluststatistik mot Häcken och även ta årets första bortavinst, men så blev inte fallet."
Visserligen har HIF vunnit borta mot Malmö i år, men som derbymatch har borta/hemma-plan ingen betydelse, så den räknas inte. Det har istället blivit gott om oavgjorda resultat och med tre-poängs systemet känns 1 poäng ganska betydelselös.
Det blev ingen brassedebut från start mot Häcken. Nanne Bergstrand valde t.o.m att bänka Álvaro, så det fanns ingen brasse på plan i första halvlek. Istället fick Rade Prica chansen att visa upp sig. Och den tog han verkligen. Han satte hela tiden full fart mot mål. Han ryckte, slet, tacklade och gav allt han hade. Det dröjde inte länge innan han fick sitt första friläge mot Häcken-målvakten, Joakim Olsson, men hans försök att placera bollen längs marken i vänstra hörnet gav inte Olsson något större bekymmer, utan han kunde parera bort bollen med fötterna. När ska Rade börja sätta bollen högt i mål? Men Rades slit skulle ge resultat senare.
Det var HIF som höll i bollen och försökte skapa nåt, men Häcken tog alla chanser man kunde till att kontra. Och duktige, kvicke anfallaren, Jonas Henriksson, oroade hela tiden försvararna. Det var också han som gav Häcken ledningsmålet. Liggande lyckades han få en fot på bollen och trots att Jozo Matovac och Mikael Gustavsson såg lite tafatta ut, kan man inte skylla på dom. Henriksson vägrade helt enkelt ge sig och då var målet ett faktum.
Men HIF kunde kvittera innan halvtid. Rade Prica tog chansen ute på vänsterkanten när en Häckenförsvarare tvekade. Han stal bollen och rusade mot mål, men fick bollen lite för långt ifrån sig. Då sträckte han ut så långt han kunde och med en tå på bollen fick han till en perfekt pass till Mikael Hansson som kom rusande bakifrån. Micke var säkerheten själv och placerade bollen bakom Häcken-målvakten.
Innan kvitteringsmålet hade Álvaro Santos börjat värma upp och det var nog tänkt att man skulle göra ett byte i halvtid. Men kvitteringsmålet gjorde att Nanne lät brassen vänta. HIF fortsatte att trycka på och efter en hörna gick bollen bak till Jozo Matovac som sköt ett bra skott som Rade Prica kunde styra in i mål. Det ledningsmålet var Rade helt klart värd. Strax efter målet var det dags för en efterlängtad debut. Rogério Silva skulle komma in tillsammans med Álvaro Santos. Lars Bakkerud fick gå ut tillsammans med Hasse Eklund, som verkade lite seg.
Det blev dock ingen bra början. Redan efter 27 sekunder kvitterade Häcken efter en gåva av Mikael Gustavsson. Det finns c:a 5 Häckenspelare i HIFs straffområde när Gustavsson missar en nedtagning, får bollen alldeles för långt ifrån sig och får det att se ut som en perfekt passning till Häckenspelaren. Det var slarvigt och kändes helt onödigt. Kvitteringen gav getingarna extra fart under galoscherna och resten av matchen blev det gott om chanser för bägge lagen.
Rogério verkade vilja alldeles för mycket. Han dribblade, klackade och trixade, men tyvärr blev han många gånger stillastående med bollen och då hade Häcken inga problem att stoppa honom. Hans bästa insats var en hörna som han lade hårt med mycket skruv perfekt in framför mål. Det skulle blivit HIFs ledningsmål, men både Rade och Álvaro försökte nicka in den och då krockade dom dessvärre.
Det blev inte fler mål i matchen, som slutade 2-2. Resultatet var rättvist för, som Nanne brukar säga, det går ut på att göra mål. Men tre misstänkta straffsituationer borde renderat minst en straff för HIF. HIF var bäst i första halvlek. I andra halvlek hamnade lagdelarna långt ifrån varandra och det blev alldeles för många långbollar. HIFs anfallare vinner en av tio långbollar och det fungerar så klart inte. Rade Prica var bäst i HIF. Han bör vara med från start även i nästa match. Rogério kommer att bli en tillgång, men behöver mer tid. Försvaret är det stora problemet för tillfället. Sju insläppta mål på tre matcher talar sitt klara språk. Dock gjorde Sven Andersson en bra match. Han var chanslös på målen.
