Krönika: Ge mig ett Ö
Vi skall inte spela detta år i bitterhetens tecken utan nu ser vi framåt kamrater.
Okey då mina vänner, här är vi. Fortfarande mitt i en "fars" som nu mest luktar gamla julrester och ruffelbåg på hög nivå.
Där Lagrell smygandes i bakgrunden beordrat sina nämdkumpaner att karva bort det oaptitliga ÖSK-fettet från den heliga familje-skinkan. Vi är ju som känt inte välkomna till smörgåsbordet längre. Vi har syndat, vi har gjort bort oss och vi har begått ett skuldreserveringsbrott som är så vidrigt. Så otroligt vidrigt att vi helt sonika skall dumpas så långt bortom festmåltiderna, att vi inte kan känna lukten av "pamparnas" luftavyttringar och inte ens kunna skönja skenet från de allsvenska ramptårtljusen.
Men sig mig då en sak mina goda nämndeherrar och ickearbetande journalister med skadeglada tokar: Hur skall man kunna acceptera detta ohyggliga straff, när ingen ens kan förklara brottet, och än mindre ordentligt kunna presentera sanningshalten i den avkunnande domen ??
**************************************
Men livet måste gå vidare nu. Jämfört med flodvågornas fasor och offer så är våra problem plötsligt mikrolöjliga och totalt onämnbara.
Men det perspektivet kan ju egentligen göras varje dag, och skulle vi inte lira bubba och liknande sporter? Ja, hur i hela jordelivet skulle man orka med allt elände runt omkring. Likväl som att en sådan här katastrof inte skall få kasta total skugga över det faktum att vi blivit felbehandlade. Nej så får det naturligtivs inte vara även om det skulle vara väldigt lätt till mans att peka på, när några blekansikten från Närke fortfarande skanderar efter rättvisa.
Även om överklagan nu går som väntat åt pipan, så är det nog ingen idé längre att slösa kraft på justitiemordstankar och hundhuvudsletning. Det leder som det verkar ingen vart, så vi lämnar det jobbet åt Frebran, advokater och professorerna, dom verkar bemästra det ganska bra. Vi skall inte spela detta år i bitterhetens tecken utan nu ser vi framåt kamrater.
Så ge mig Ö = Övriga Sveriges förvåning över att vi fortfarande finns kvar och inte gett upp ett endaste dugg.
Ge mig ett S = Superettaracet, vi skall tillbaka och det med raketfart. Taggtrådsluncher och kaklade ändor beställda.
Ge mig ett K = Klubben i våra hjärtan för evigt. Vi är här, vi lever och andas för klubben som ger oss gnistan i livet att fortsätta.
Till sist så vill jag bara säga: Lasse Anrell vår vän, jag vet inte varför du gör det? Men när ingen annan tycks förstå oss, när ingen annan vill ta oss i famnen och ömka oss, så har dina synliga alster balsamerat våra sårade själar en liten stund.
Tills nästa gång.
ÖSK-Boldt
