Krönika: Det viktigaste är att det hade inte spelat någon roll
Unga debutanten Joel Ekstrand ersatte skadade Oskar Rönningberg. Unga innermittfältaren Andreas Landgren ersatte matchotränade Erik Wahlstedt som högerback. Och sportchefen Bosse Nilsson ersatte Stuart Baxter som tränare.
Det viktigaste är att det där spelade ingen roll. HIF hade förlorat nere i Eindhoven med 0-2 i alla fall. PSV är mitt inne i sin säsong där man leder den holländska Eredivisie överlägset. HIF är samtidigt bara i början av förberedelserna för en ny säsong när 16-delsfinal i UEFA-cupen står på programmet. Det var annorlunda när HIF gjorde Europasuccé i höstas. Då hade HIF precis avslutat sin säsong och man var inne i ett stim. Man hade allt att vinna och inget att förlora efter den fiaskobetonade säsongen. Det var samma förutsättningar inför bortamötet med PSV Eindhoven, något spelarna inte var sena med att påpeka. Men skillanden var så mycket större mot i höstas. PSV leder den holländska ligan nio poäng före tvåan Heerenveen med den otroliga målskillnaden 51-18. På hela säsongen har det blivit tre förluster, endast en på hemmagräs. HIF har spelat tre träningsmatcher där det har blivit en seger, mot Ängelholms FF...
Joel Ekstrand gjorde så vitt jag kunde se inga misstag och var tvärtom snarare en räddande ängel särskilt vid ett tillfälle då han stod i vägen för en av PSV:s kanoner. Det krävs pondus att gå in och A-lagsdebutera i en 16-delsfinal i UEFA-cupen mot ett av Europas bästa fotbollslag. Joel klarade sin uppgift galant och HIF förlorade inte med 0-2 på grund av att han, och inte Oskar Rönningberg bildade mittbacklås tillsammans med Andreas Jakobsson.
Andreas Landgren var bortspelad när han ställdes som vänsterback mot Mattias Jonson i Djurgården i fjol våras. Nu skulle han spela högerback i Erik Wahlstedts frånvaro. Än en gång en ovan position och mot än tyngre motstånd än Djurgårdens IF. PSV utnyttjade sin vänsterkant och Landgren hade det tufft i den första halvleken. I den andra tog han dock för sig desto mer och var även bra med i offensiven och att han skulle vara en svag länk glömdes snart bort. HIF förlorade inte med 0-2 på grund av att Landgren spelade högerback.
Bosse Nilsson har inte tränat något fotbollslag på några år, men det hindrade inte Henrik Larsson från att tro på hans kvaliteter som huvudtränare i HIF. Henrik Larsson låg bakom övertalningen av Bosse Nilsson och jag har svårt att se vad det skulle ha varit för skillnad att ha Stuart Baxter på sidlinjen. Bosse Nilsson hade till och med skippat träningsoverallen dagen till ära, och snarare vågade Bosse Nilsson något som Stuart Baxter aldrig fullt ut gjorde. Bosse vågade satsa ungt när tre ordinarie backar saknades från startelvan. Det var inte heller på grund av Bosse Nilsson stod vid sidlinjen som HIF förlorade med 0-2.
Det som händer HIF i Eindhoven är tyvärr att Daniel Andersson gör två dundertabbar, den första redan efter några minuters spel. Kanske hade det blivit 0-0 annars? Men samtidigt kan man inte heller komma med en sådan enkel lösning på kalkylen. När PSV gjorde 2-0 reste sig hela bänken och jublade. Det var en förlösande glädje, så ock på plan. Att tolka av det verkade det inte riktigt ha varit så väntat från PSV:s håll att de skulle ha två mål med sig in i halvtidsvila. HIF har tidigare i UEFA-cupen haft medhjälp av motståndarnas underskattning. Det fanns dock inte tillstymmelsen till underskattning hos PSV. Men förstås att sedan ge ett så meriterat motstånd det gratisförsprånget på straff redan efter några minuters spel är inte optimalt. Inte ens San Siro-Sven hade tagit den välplacerade straffen. Självklart ändrade det också karaktär på matchen. PSV fick hål på motståndet redan efter sju minuters spel. Efter 2-0 kan PSV helt slå av på tempot och bara slå vakt om sin ledning. Hade det fortfarande stått 0-0 när lagen gick in i pausvila hade vi kanske också fått se ett annat PSV i den andra halvleken.
Brist på matchvinnare
Fortfarande lever dock Sveriges hopp i Europa. 0-2 är inte helt omöjligt att hämta upp. Det är svårt, men HIF har överraskat tidigare. Heerenveen trodde till exempel inte sina ögon när de kom till Olympia med 5-3 i bagaget. Man trodde att man redan var vidare till nästa omgång. Jag har svårt att se att PSV skulle göra om samma misstag, men varför inte? Ett HIF-mål och det är match igen.
Ser man till kommande säsong har HIF dock fortfarande mycket att fundera över. HIF har bra ungdomar, men det krävs mer än en respektlös nittonåring för att ersätta Andreas Jakobsson. Backlinjen måste repareras en gång för alla. Det är också uppenbart att Marcus Lantz med sin rutin och Martin Kolár med sin teknik och snabbhet kan bli tunga namn i 2008 års upplaga av HIF, men de behöver fortfarande få tid på sig att komma i form efter brist på speltid respektive skador. Det allra största problemet HIF har att kämpa med är emellertid att det inte finns något att byta in. Det ska inte behöva dröja så lång tid som till minut 78 innan man gör ett byte när man ligger under med 0-2 i en 16-delsfinal i UEFA-cupen och desperat behöver göra ett mål. Mattias Unkuri är kvick och ettrig, men saknar rutinen att komma in och avgöra i sådana här stora matcher. PSV bytte av målskytten Lazovic och satte in lagets bästa målgörare Koevermans. Det är det som HIF saknar och man saknade det redan i fjol. Bristen på matchvinnare som man kan sätta in när det behövs. Det räcker inte med två bra anfallare i ett lag. 2006 hade HIF Luton Shelton och en i sin bästa form Olivier Karekezi att laborera med. Luton Shelton fick många gånger finna sig i att nöta bänk, men när han väl kom in tillförde han spelet en extra dimension med sin snabbhet. Mot PSV hade HIF ingen att sätta in när det började grusa i Omotoyossis maskineri. HIF har inte råd att vänta med nyförvärven i år igen. En mycket bra ordinarie startelva och ungdomlig talang i all ära, men HIF behöver en ny anfallare och en ny mittback och det i rappet.
