Rapport från onsdagens träning
I onsdagens träningsrapport går att läsa om ett tufft stationsprogram, några roliga lekar och att Zorans uttalande om att stärka laget mentalt inte bara är tomt prat. Uppbyggnaden går vidare.
Onsdagens fyspass genomfördes i Munkebäckskolan i östra Göteborg. Stationsträning stod på programmet och alla utom följande spelare var där och kämpade: Tryggvi Gudmundsson, Tommy Naurin, Christian Hemberg, Boyd Mwila, Edwin Phiri, Paulinho och Ailton. Redskap för tio stycken stationer var utplacerade på gymnastikgolvet. På fem stationer låg, som jag upplevde det, fokus på styrka och på fem kondition och rörelse. Spelarna var indelade i grupper och varje grupp skulle träna alla styrkeövningarna två gånger innan den bytte till de andra fem övningarna.
ÖIS ska framåt
Att döma av spelarnas ansiktsuttryck och kroppsspråk var detta pass jobbigare än måndagens styrketräningspass och det är garanterat många kroppar som värker i dessa dagar. Zoran Lukic kör hårt med killarna och det kommer ta en tid innan de vänjer sig vid påfrestningen. Zoran, ja. Det är intressant att se honom leda laget. Han har pondus och hans röst hörs överallt och hela tiden. Om han mer var åskådare i måndags var han desto mer aktiv denna dag. Han koncentrerade sig mest på konditions- och rörelsestationerna och där hade han väldigt mycket att säga. Och det han sa upprepade han gärna om och om igen. Vid en station där fotarbete tränades instruerade han engagerat hur han ville att det skulle se ut. Han pratade hela tiden och berömde killarna när de gjorde något bra och försökte tala om och visa när något var mindra bra. Han upprepade hela tiden orden: "Sträva alltid efter att vinna mark! Vi ska framåt!"
Övningarna genomfördes antingen i antal repetitioner eller i tid. Arbetstiden var, om jag inte missuppfattade det, 45 sekunder. Hur lång vilan var ska jag låta vara osagt. När alla övningar var genomförda var spelarna rejält trötta, så de fick några minuter för vatten och vila. Efter det samlade Zoran killarna för genomgång. Dick Last hade berättat att sista kvarten skulle bestå av löpning. Men i stället för att låta spelarna springa i en kvart fick de sin konditionsträning genom några roliga lekar. Lekar fungerar alltid bra för att höja stämningen och för att få fram glädjen hos trötta idrottsmän. Människan älskar att leka, gammal som ung.
Love is in the air...
De första två lekarna var varianter av jage. I den senare varianten skull en person jaga alla de andra. De som blev jagade kunde rädda sig själva genom att hoppa upp på en kamrats rygg. Då blev de två personerna "otagbara". Leken började ganska lugnt men tempot och intensiteten i jagandet ökade undan för undan. Till slut sprang alla hej vilt och en av spelarna var på väg att bli tagen. I allra sista stund såg han någon han kunde hoppa upp på. Men bristen på tid gjorde att båda spelarna blev stressade så i stället för att den ena hamnade på den andres rygg hoppade de mot varandra och omfamnade varandra likt ett förälskat par. Detta såg naturligtvis hemskt roligt ut och det fick övriga i gruppen att nästan vika sig av skratt! Vilka spelarna var minns jag tyvärr inte...
Efter jagen följde några övningar med medicinboll, fyra olika övningar där spelarna sprang antingen två och två eller tre och tre och kastade bollen till varandra. Fyra bra övningar som förutom att de såg jobbiga ut och att de ansträngde koordination och rörelse också verkade roliga. Efter dessa övningar var träningen slut och spelarna avslutade med att stretcha, både gemensamt och individuellt.
Självförtroendet ska stärkas
Det märks att Zoran lägger ned mycket tid på att stärka killarnas självförtroende och gruppens sammanhållning. Han förklarade efter lekarna varför han lät dem göra de övningarna och varför han inte bara lät dem springa fram och tillbaka.
- När ni gör dessa övningar tillsammans smittar ni varandra med positiva vibbar, vilket gör att ni inte tröttnar lika fort. Ni känner att ni är starka vilket får er kompis att känna att han också är stark. Ni får självförtroende och ni skapar en tro på varandra. Hade jag sagt att ni skulle springa fram och tillbaka i en kvart hade ni alla hängt med huvudet.
När det gäller arbetsinsatsen på övningarna tyckte han att killarna jobbade på bra. Men han förklarade hur viktigt det var att aldrig ge upp.
- Känner ni att ni blir trötta så sänk tempot lite så kanske ni i stället klarar att hålla på en längre tid. Men ge ALDRIG upp! Vi ger aldrig upp!
Det märks att han har en idé, och den håller han på att genomföra. Självförtroendet ska sakta men säkert byggas upp hos varje individ. Han gör det genom att hela tiden tala om på olika sätt att killarna är bra var och en för sig och att de är bra tillsammans. Det blir nästan som en predikan, som ett mantra. Du är bra. Jag är bra. Vi är bra.
Jag gillar det jag ser.
>> Kommentera denna artikel
