Källa vill utveckla sin offensiv
"Jag känner att jag vill bli bättre på allt. Men specifikt skulle jag gärna bli bättre på att inte alltid söka passningsläget utan i stället försöka komma mer framåt, in i boxen och gå oftare på avslut."
Efter torsdagens tempofyllda fotbollspass tog sig Magnus Källander tid till en pratstund. Här ger han sin syn på fotbollsåret som gått, både om lagets tuffa tid och sin egen prestation. Han pratar gärna om framtiden och om ljuset han ser i många av de yngre spelarna. Han är medveten om att han fått negativ kritik och vad han tycker om det och mycket annat svarar han öppenhjärtigt på i denna intervju.
Det var en ordentlig satsning på träningen idag. Bra tempo och hårda närkamper. Kommentar till det?
- Ja, det är bra satsning och det är bra fart. Vi har en del yngre killar och ibland kan det t.o.m. gå för fort, vilket kan försämra passningsspelet. Men alla springer som skållade råttor. Det gäller att hitta en bra kombination av säkert passningsspel och bra tempo. Men det är bra fart och mycket vilja. Killarna är bra och det är en spännande trupp.
Du kom hem från Grekland förra sommaren. Var det en självklarhet att det skulle bli ÖIS?
- Ja, det var det väl. Visst var det mycket spekulationer hit och dit, men jag har spelat här så många år och ÖIS har en stor plats i mitt hjärta så det var ganska självklart. Vi kom överens och klubben gjorde rätt för sig så det kändes bra.
Det gick rykten om Blåvitt?
- Ja, det gjorde det, men det var aldrig så allvarligt. Det gick aldrig så långt att det blev några djupare diskussioner, det var mest löst prat. Jag hade en bra dialog med Stefan Allbäck och ÖIS och det kändes som att vi skulle komma överens. Därför fanns det ingen anledning att fundera på något annat.
Var det svårt att ställa om från grekisk till svensk fotboll?
- Det spelas ju annorlunda. Dels har jag haft olika roller. En när jag lämnade ÖIS, en nere i Grekland och en när jag kom hem igen. Sedan är det olika spelsystem och även olika sätt man tar sig fram med bollen på. Det är olika tempo i olika nivåer av planen. Så visst, en liten omställning var det. Men det gäller att bara gilla läget, för det var inte just det som var det svåra. Det svåra var den situation som vi i ÖIS var i. Att vi inte fick något grepp om saker och ting utan att i stort sett varje match var en måstematch. Det var mycket spekulationer och funderingar på hur vi skulle göra, så vi fick aldrig någon riktig arbetsro. Det gick aldrig att slappna av och det tycker jag var det besvärligaste. Vi kände oss inte sämre än andra lag utan vi fick det bara inte att fungera tillsammans. Vi jobbade inte som ett lag. Det är ju det som är det viktigaste, att man jobbar ihop och inte en och en. Så det var frustrerande att vi inte kunde få ihop det och känna att vi är starka som lag, och att vi kunde vinna ett par matcher i rad. I stället var det en bra insats och sedan en ny smäll o.s.v. vilket gjorde att det inte blev någon kontinuitet.
Det måste ha varit jobbigt mentalt?
- Ja, det är klart. Det är ju en lagidrott detta och det är alltid så att när det inte går bra påverkas man mentalt. Men det är sådant vi jobbar med varje dag och som tur är kommer det nya matcher. Vi är inte mer än människor och det är tur att vi har varandra här. Men trots att det varit tungt har det varit många skratt och god stämning, så det är inte så att det varit begravningsstämning här på ÖIS-gården. Det har varit en otroligt stor tåga och moral i gänget och jag tycker att det var starkt av oss att klara av det i slutändan.
- Säsongen har varit som den varit och jag ska inte komma med några ursäkter. Det var starkt att vi klarade av det. Men man kan alltid peka på vissa saker, som t.ex. att vi hade många skador och avstängningar. Det gjorde att vi inte fick någon kontinuitet på så sätt att vi sällan kunde spela med samma killar. Nästan alla spelare spelade och det gjorde det svårt att få ihop ett lag som kände varandra. Vii använde på tok för många spelare jämfört med topplagen, som kanske bara använde 14-15 spelare. Men i och med att vi klarade av att hänga kvar känns det skönt för framtiden, eftersom många av våra unga spelare har fått känna på hetluften. De har mognat med uppgiften som vi klarade av tillsammans.
Du nämner skador och avstängningar som anledningar till att startuppställningen ändrades hela tiden. Jag upplever att så inte alltid var fallet utan att det ändrades mycket ändå. Kommentar?
- Nu var inte jag med på vårsäsongen, men det kan bli så när man har en ny tränare och det inte går som man tänkt sig. Jag upplevde det så också när jag följde laget från Grekland. Men det kan vara så att tränarna letar efter en uppställning. När man sedan kommer in i säsongen blir det avstängningar och skador vilket gör att när man kanske har hittat den man sökt tvingas man ändra. Det blev en ond cirkel vilket gjorde att vi aldrig kom fram till någon riktig trygghet. Det blev måstematcher och nödlösningar hela tiden. Då blir det lätt frustration och mentala blockeringar och en del kanske undrar varför inte spelarna springer som de brukar. Men då kan det bero på att vi var paralyserade och uppträdde krampaktigt. Det är helt naturligt att det blir så. Jag tycker ändå att vi visade en hög moral, för jag tror att vi i nio eller tio matcher lyckades hämta upp underlägen och åtminstone klara oavgjort. Vi har varit starka sista kvarten och visat stor tåga, vilket är viktigt att vi tar med oss. Sedan kan man alltid diskutera hur spelet har varit. Men, men, det är historia nu och det är skönt.
Vad tycker du om ditt eget spel förra säsongen?
- Jag tycker väl egentligen inte att jag varit dålig eller sämre som många har spekulerat kring. "Har du blivit bättre nu när du varit borta?" eller "han är sämre nu sedan han kommit hem" har det sagts. Men det är stor skillnad på laget när jag lämnade och när jag kom tillbaka. För mig som spelare, och det gäller inte bara mig utan även Dick, Anegrund, Prytz och andra äldre som varit med ett tag, blir det ett stort ansvar och en stor börda när det går dåligt. Då blir det lätt att i stället för att fokusera på sig själv och sitt eget jobb vill man gärna hjälpa de yngre eller någon ny spelare. Man försöker hitta något som gör att vi tillsammans kan lösa problemet. Man vill hitta ett samspel. Men är det då nya spelare, nya spelsätt, nya formationer och annat känner man att man inte klarar av att hjälpa till överallt. Då hamnar man någonstans mittemellan. Då kan det se ut som att man inte gör någonting på planen trots att man kanske springer dubbelt så mycket som vanligt. Att det kommer kritik då har jag all förståelse för, men det kanske är sådant som vissa har svårt att se. För vi har nog sprungit mycket mer än både Blåvitt och Malmö. Skillnaden är att medan de har sprungit rätt har vi sprungit fel. Det beror på att vi inte fått ihop det och att vi varit slarviga i spelet. Då blir det mycket Hawaii. Vi förlorar bollen, vi jobbar tillbaka den, vi förlorar bollen o.s.v. Det är knappt så att vi slagit fyra passningar i rad. Ett sådant spel sliter väldigt mycket och man kommer lätt ur position. Fotboll är ett lagspel och kan jag göra det jag är bra på och Robin (Ganemyr) gör det han är bra på och vi tillsammans kan få det att fungera, då blir vi en stark enhet.
[fortsättning i del 2]
