Nilsson funderar: Flervägsstopp eller motorväg?
Målvaktsfrågan? Tränarfrågan? Mittbacksfrågan? För mig hamnar alla dessa frågor inför säsongen i lä. Istället vill jag lyfta fram ett annat stort frågetecken, nämligen innermittfältsfrågan. Vem ska spela? Hur ska vi spela? Svaret kanske känns självklart för många, inte för mig dock som försöker rätta ut de frågetecken som finns till skinande utropstecken.
I dagsläget lutar det åt att HIF anno 2008 kommer att ståta med ett innermittfält bestående av doktor Lantz och patient Skúlason. Vid en första anblick kan man få en lätt positiv känsla. Lantz har utvecklat sin kreativa sida under åren i Europa och Skúlason… ja han är ju Skúlason. Två rätt så lika tvåvägsspelare som bör komplettera varandra hyfsat bra och växla med varandra om vem som ska gå i offensiven och defensiven. Jo, allt detta låter ju så vackert så i teorin men fungerar tyvärr oftast inte i praktiken. Spelarna är så pass lika varandra att de kommer att springa på varandra och garanterat missa flertalet gånger under en match vem som egentligen skulle ha följt med i anfallet och vem som skulle ha stannat hemma. Varför har till exempel alla moderna topplag som spelar 4-4-2 en utpräglad ”städare” och en kreatör?
Andra alternativ?
Att ropa efter Andreas Dahl som vissa gör är enligt mig helt fel för Marcus Lantz är en bättre spelare än Dahl men med ett sämre skott om man vill göra det enkelt för sig. Sen flödade väl knappast kreativiteten från innermittfältet förra året heller? Visst det fungerade i Europa men i Allsvenskan? Mot HBK, visst men då var det Landgren och Chansa som härjade på innermittfältet. De är självklart också alternativ men Landgren verkar vara mer aktuell som ytterback och hur bra är egentligen Chansa?
Trots att det har pratats lite löst om Asiens tredje bästa spelare verkar det inte som att något nyförvärv kommer att göras mer än en möjlig mittback och då kan vi stå där mot Trelleborg på Olympia och skicka långbollar på Henke och Razak.
Som jag ser det finns det tre alternativ:
1. Spela med Skúlason och Lantz bredvid varandra men ha klara roller från första början vem som ska ha hand om offensiven och vem som ska ligga bakom och skära av anfall och samla upp andrabollar. Jag ser tyvärr ingen av dem som en typisk kreatör så här finns ett problem.
2. Spela med Chansa/Landgren som kreatör bredvid Skúlason/Lantz. Problemet här är att de sistnämnda känns som mycket bättre fotbollspelare än de förstnämnda. Här måste Bosse våga Chansa. Ingen spelare är bättre än laget och flytet i passningsspelet kan gynnas avsevärt om man hittar rätt här.
3. Min personliga favorit. Att flytta ner Henke som kreatör och samtidigt spela med Makondele (eller nyförvärv) i anfallet. Henke är inte den avslutaren som han var för några år sedan och om han får en fri vandrande roll på innermittfältet med Skúlason bakom kommer vi garanterat att få se resultat.
Allsvenskan inte Europa
Att Bosse spelade med Marcusoch Ólafur i UEFA-cupen är en sak, laget var då nästan intakt sen i höstas och för många förändringar hade skapat mer problem än nytta. Men nu börjar Allsvenskan om en månad och jag tror personligen inte jag har sett en enda match där huvudpersonerna har fungerat ihop. Alltså är kanske en splittring ett alternativ redan innan de har börjat spela ihop sig, för om ett halvår är det försent. Den genomsnittlige svensken tvekar säkert och menar på att det kan bli för offensivt och att man måste säkra hemåt i första hand. Detta stämmer kanske också till viss del i europaspelet. Men nu är vi tillbaka till lågstadietempot i lingonserien Allsvenskan och HIF har så pass kapabla offensiva spelare att vi ska kunna bita oss fast på motståndarnas planhalva en längre tid vilket vi inte gör med två benknäckare mitt på plan.
För att knyta an till den inledande rubriken med flervägsstoppet så kan HIF välja att stå där vid stoppet, alternativt ta en annan väg som motståndarna snart genomskådar. Eller så struntar vi helt enkelt i de där heldragna linjerna, bygger en motorväg och växlar upp till 110 mot SM-guldet. Bosse Nilsson har visat förr att han inte är rädd för att lita på offensiven, visa gärna det igen.
