SvFF: s förlorade heder
Det sätt på vilket ett förbundet driver häxjakt på en av sina egna är ett övergrepp på hela föreningstanken och idrottsrörelsen.
Vad är det egentligen som driver SvFF?
VARFÖR spenderar man miljoner på att processa mot en egen medlem? Vad är det för människor som leder denna märkliga inkvisition mot Örebro SK (se länk).
Jag vet inte mycket om "partiell avyttring av fast egendom". Men jag inser att SvFF:s hela attityd är en spark i ansiktet på varje örebroare som någon gång packat sin mat i en "ÖSK-kasse" för att stötta laget med 50 öre.
Den är ett hånflin mot de flera hundra personer som spontant blev medlemmar när den ekonomiska situationen blev känd i våras.
Den är en spottloska mot de privatpersoner och småföretag som skänkte hundratusentals kronor till klubben innan det magiska datumet 30/6.
Det sätt på vilket ett ordförande Lagrell och hans förbund driver häxjakt på en sina egna är min själ ett övergrepp på hela föreningstanken och den svenska idrottsrörelsen.
Förbundet verkar vara övertygad om ÖSK: s onda uppsåt. Att klubben medvetet lever över sina tillgångar och krampaktigt försöker hålla sig kvar med hjälp att trixa med bokföringen. Men SvFF processar mot en klubb som tvingats säga upp trotjänare och som sparat på allt till spelarnas tejp och plåster bokstavligen tog slut i somras.
Hela processen mot ÖSK för tankarna till McCarthy-rättegångarna mot misstänkta kommunistsympatisörer under 50-talets USA.
Men vem skall nu ställa frågan som tvingar det maktfullkomna och prestigestinna förbundsfolket tillbaka till insikten att man faktiskt är till för sina medlemmar: "Finns det ingen som har någon värdighet kvar?"
