Nilsson funderar: En svag doft av guld!
Bästa truppen på 2000-talet, världsspelaren Henrik Larsson som anförare, Andreas Granqvist som försvarsgeneral, afrikanerna Adama Tamboura och Razak Omotoyossi som spetsspelare och Daniel Andersson i målet. Kan det egentligen gå på något annat än på ett fullkomligt underbart sätt i år?
Ett erkännande som bör göras är att jag verkligen inte är känd för att vara en speciellt positiv människa när det gäller Helsingborgs IF, fråga bara min omgivning. Vet inte om det beror på att jag försöker undvika en besvikelse gång på gång eller om jag helt enkelt har lärt mig att leva med att HIF ofta underpresterar när det verkligen gäller. Hur jag än vrider och vänder på det kan jag däremot inte se hur den trupp som HIF har i dagsläget skulle kunna undvika att göra succé i Allsvenskan anno 2008.
För ungefär en månad sedan tyckte jag att HIF hade den bredaste och mest spetskompetenta truppen av de allsvenska lagen, något som bland annat avspeglade sig i UEFA-cupäventyret och urladdningen mot Halmstad i den allsvenska avslutningen förra året. Däremot var jag ordentligt orolig för bristerna som trots allt fanns i truppen. Vi saknade då:
- En stabil målvakt
- Ett mittbackspar
- En kreativ mittfältare
- En backup i anfallet till Henke och Razak
En månad senare har man helt plötsligt hittat lösningarna förutom målvaktsposten som man fortfarande kan diskutera. Å andra sidan bidrar självklart den numera starka försvarslinjen till en större säkerhet och ett helt annat lugn även för Daniel.
Försvarsspelet har varit lite av HIF: s akilleshäl och varit det största frågetecknet. Det fungerade med den numera splittrade konstellation Jakobsson och Rönningberg. Men Andy slutade ju och Rönningbergs skadeproblem börjar liknas vid en viss Lars Bakkeruds som stukade tån och blev förkyld bara han gick utanför dörren. HIF har nu löst det här på ett galant sätt då man lånar hem landslagsspelaren Andreas Granqvist och även testar hur Ólafur Skúlason fungerar som mittback.
Helsingborg försvarslinje, som tillsammans med målvakten ska vara den sämsta lagdelen enligt kritikerna, består av:
Christoffer Andersson – Andreas Granqvist – Oscar Rönningberg/Ólafur Skúlason – Adama Tamboura.
Utanför dessa hittar vi sen rutinerade Erik Wahlstedt och stjärnskottet Joel Ekstrand. Man får nästan gåshud av hur bra det är.
Mittfältet är sen ett snäpp vassare och anfallet är ännu ett snäpp vassare. Say no more.
Det största problemet Herr Nilsson står för är ett synnerligen angenämt, nämligen att hitta en startelva där balansen står i fokus och inte vara rädd för att peta namnkunniga spelare. För det är precis vad han måste göra. Att det spelas 30 omgångar i år och att spelschemat är tuffare än någonsin passar HIF perfekt. Detta kommer nämligen att ställa krav på stora spelartrupper och en hel del rotation vilket öppnar för att spelare som Wahlstedt, Lantz och Unkuri också får någon chans att visa upp sig. Spelare som de flesta lag hade drömt om att få ha tillgång till.
Men för att citera Tony Irving:
MEN, korreografin var usel… (äh ok så långt behöver vi kanske inte dra liknelsen, alla är kanske inte så stora Let´s dance-fans som jag). Så stryk det efter kommatecknet och tänk på följande:
Innan sommaren spelas endast en tredjedel av Allsvenskan vilket kommer bidra till att 16 helt nya allsvenska lag entrar de gröna gräsmattorna efter EM och det starka HIF är kanske helt vingklippt då. För att dra det ännu värre så är Allsvenskan en väldigt svårtippad liga och har en tendens till att ändra form lite hur som helst under säsongens gång. Vem vet HIF kanske inte ens får ordning på spelet i vår och ligger i mitten av tabellen när vi tar sommarlov? Vad händer sen i sommar? Granqvist försvinner, Razak och Tamboura kanske försvinner, tränarfrågan? Hur truppen ser ut i höst står i stjärnorna och det finns helt enkelt inga garantier för något i fotbollen.
Därför tycker jag att det luktar guld vid en första sniffning, men när oset har lag sig kommer realisten krypande, pekar med ett pekfinger och hävdar att tredjeplatsen lutar mer åt den verkliga bilden av det hela. Ska man vara nöjd med det? Självklart inte och styrelsen och Jesper Jansson ska ha rejält med cred för att man visar upp en trupp som är så pass slagkraftig som den är. HIF har alla förutsättningar för att ta guld i år och då ska man inte lyssna på en pessimist som mig. Snart bara två veckor kvar, nu kör vi!
