ÖSK Ungdom - Karlslunds IF 1 - 0
ÖSKs ungdomar fortsätter att framgångsrikt plocka virtuella poäng av etablerade div 2 lag.
Inte utan förväntningar ställdes kosan mot Behrn Arena på lördagsförmiddagen. Första Örebroderbyt för säsongen stod på programmet och ÖSK U skulle dessutom lufta ett tilltänkt nyförvärv längst fram. Tyvärr så blev det inget av med luftningen av Shafiu Seiduninche. Han dök helt enkelt inte upp - varken på träning eller till match. Han har överhuvudtaget inte varit i Örebro under veckan. Så honom kan vi nog glömma.
Istället fick ÖSK redan från start plocka spelare från avbytarbänken på vilken det för ovanlighetens skull såg rätt så tomt ut. Ja, inte helt tomt, men rätt så. Förklaringen visade sig vara att 88-orna med namn som Walker, Reed, Ahlén och Jelecák denna helg är i Falun och spelar final i inomhus-SM. Daniel Andersson fick därför starta tillsammans med Sandro Pavicevic i anfallet. Samma anfallsduo som förra helgen, alltså. Som diamantspets bakom dessa spelade Mattias Norgren i sin andra match för säsongen. Den första var mot IFK Ölme. Den bakre balansspetsen hade för dagen tilldelats Niklas Lönnqvist och mellan diamantspetsarna hittade man Joakim Green och Masdak Sarafsadeh. I backlinjen var Stefan Ehn tillbaka med kaptensbindel och allt och utrustad med Johan Åwall som mittkollega. På högerkanten i backlinjen Jacob Nilsson och till vänster mångsysslaren Joakim Reithe. I mål för första gången denna säsong, Daniel Lundberg.
ÖSK inledde med en blixtstart. Redan innan det gått två minuter fick Karlslunds målvakt plocka ut bollen ur det egna målet. Målskytt var offensive mittfältaren Mattias Norgren efter diverse schabbel och missförstånd i Karlslundsförsvaret.
Efter 15 minuter drabbades KIF av nesan att få se en man utvisad efter att denne dragit på sig två väldigt snabba gula kort. Inga extra frihetsgrader för de som redan varnats en gång från den här domaren inte. Lagets bestraffning inskränkte sig dock till en sexminutersperiod med 10 man på plan. Så lång tid tog det att i all hast matchutrusta en helt oförberedd spelare. Det kändes givetvis bättre och mer meningsfullt för båda lagen att spela matchen med fullt manskap. Är det vänskapligt, så är det.
Under första halvlek så dominerade ÖSK spelet stort. Speciellt mot slutet av halvleken hade laget flera goda möjligheter att öka på ledningen, medan Karlslund knappast ens kommer i närheten av ÖSKs backlinje.
Inga byten i halvlek, men efter 52 minuter måste Daniel Andersson bytas ut efter ett slag mot huvudet (eller om det var en kollision med hörnflaggan). Hur som helst så mår han inte så vidare bra. Tyvärr så finns det nu inga anfallare kvar att byta in. Det blir istället vänsterbacken Pontus Brunzell som rycker in och tar Reithes backplats. Denne flyttar fram till Masdaks plats och Masdak går upp på topp. Det är onekligen en av styrkorna i ÖSK idag, att spelarna vill och kan spela på flera olika positioner i laget.
Efter 75 minuter har Masdak gjort sitt. Ett nytt kedjebyte genomförs, där Gustav Gustavsson får komma in och ta balansrollen, Lönnqvist går ut på mittfältskanten, Jocke Green som förra matchen spelade mittback är plötsligt främre diamantspets och Norgren får bli anfallare på riktigt.
KIF klarar sig bättre under den andra halvleken utan att agera hotfullt på något sätt. Men något bättre ordning och kontroll över spelet kan man dock notera. Örebromålet är dock egentligen aldrig hotat. KIF kan i alla fall få ett offsideavblåst mål med sig hem samt en situation där Daniel Lundberg avlossar en mäktig kanon på en bakåtpassning, vilken tar på en ambitiös framrusande Karlslundsforward. Med maximal tur hade denna boll kanske kunnat studsa in.
ÖSKs seger var mycket rättvis och laget låg närmare 3-0 än vad Örnsrofolket låg 1-1. Ja, kanske inte 3, men i alla fall 2,5. Framåt är dock ÖSK litet för tunna. Daniel Andersson och Sandro Pavicevic (båda -87or) väger nog än så länge litet för lätt, även om båda är mycket arbets- och löpvilliga. Det är framför allt Örebros mittfält som vinner matcherna åt laget. Dåligt passningsspel och bollkontroll hos Karlslund gör att hemmalagets mittfält alltför lätt återerövrar förlorade initiativ, då Karlslund tillfälligtvis kommit över bollen. Samarbetet med såväl försvar och anfallare fungerar bra för mittfältarna, som oftast har fler olika passningsalternativ tillgängliga än vad motståndarna har försvarsalternativ.
I backlinjen såg det riktigt stabilt ut med Ehn och Åwall. Å andra sidan, så utsattes de inte för några allvarligare påfrestningar, men en eller annan slumpboll fick de i alla fall lova att ta hand om. Stabil såg även Daniel Lundberg i målet ut. Även om han givetvis hade ännu mindre att göra. Han satte dock en viss prägel på matchen genom att hjälpa Håkan Juhlin med matchingen. I alla fall lät det så ibland.
Sammanfattningsvis kan man inte vara annat än nöjd med lagets insats. Med god bollkontroll, gedigna arbetsinsatser och ett utstuderat utnyttjande av hela planens vidd, så kändes segern egentligen aldrig riktigt hotad efter det något tursamma målet i matchens inledning. Karlslund förmådde inte på hela matchen att skapa några egentliga målchanser. De få som gavs var mer ett resultat av slumpen än av något genomtänkt spel.
