Vi hade i alla fall tur med vädret
ÖIS tänkta match mot Viborg på fredagen blev inställd. C:a 60 supportrar hade tagit sig till Kvissel utanför Fredrikshavn, men blev snuvade på showen. Planen hade frusit till is under natten.
Så sent som torsdag middag kollade ÖIS med danskarna, och då var planen spelduglig. Alltså var laget på plats när Stenas katamaran avgick mot Fredrikshavn kl 07:30 på fredagsmorgonen. Med på samma båt var också ett 60-tal supportrar som på ett eller annat sätt lyckats ta ledigt för att se sina hjältar begå säsongspremiär. Där var en stor kontingent från RödBlått Landvetter, ett par HisingsBaldrar och Red Fans, en enda representant för Torpederna (jag själv!) och många andra av ytterst varierande ålder och kön, allt från små pigga knattar i Allbäck-tröjor till ärrade veteraner med grånade tinningar och visdom i blick. Magar av stål tycktes en del ha också. Själv brukar jag inte vara sådär heltänd på öl och Jägermeister halv åtta på morgonen, men vissa andra är tydligen av hårdare virke. Det dröjde följdriktigt inte heller länge förrän sången började stiga ur rödblå strupar, till medpassagerarnas förundran.
Matchen skulle inte börja förrän 12:00, och bussen till Kvissel avgick inte förrän strax efter elva, så vid ankomst till Fredrikshavn 09:30 uppsökte de flesta närmaste krog, för att slå ihjäl tiden och törsten samtidigt och inte minst för att komma in från den bitande kylan, som väckte viss oro redan då över planens beskaffenhet.
Inne på den lilla krogen skummade ölen, och sången klingade långt ut på gatan. Men glädjen stod inte högre i tak än att alla kom ihåg att passa tiden, och tio över elva var ÖIS-supportrarna inknödda i buss 801 mot Kvissel. De glada kampvisorna ekade allt högre och förväntan inför matchen var stor. Med en mindre muta förmåddes den vänlige chauffören köra den extra kilometern från den egentliga hållplatsen bort till planen, där hela följet klev av.
Röda tröjor skymtade borta på Kvissel Stadion (jo, det hette faktiskt så, trots att det bara var två eller tre gräsplaner utan läktare, utslängda mitt i ingenstans). Laget var redan på plats. Men när vi kom fram till planen och klev ut på densamma märkte vi omedelbart hur det var ställt. Planen hade varit blöt, och kylan under natten och morgonen hade gjort vad kyla brukar göra med blöta saker. Planen var så stenhårt djupfryst att jag inte ens kunde trycka ner paraplyspetsen i den! Att spela fotboll under de omständigheterna hade bara varit dumt; det insåg vi, det insåg ÖIS och det förstod också Viborg FF när de strax därpå anlände i sin buss.
Men ÖIS-supportrarna radade ändå upp sig längs sidlinjen, och RödBlått Landvetter hängde upp sin nya Samba-flagga, som förmodligen är det vackraste i flaggväg som någonsin har skådats i svensk fotboll. Jag säger inte mer än så. Ni får se den själva nästa gång den dyker upp!
Väntetiden blev påfrestande för en del, och en irriterad stämning uppstod mellan några av de mest ölstinna, orsakad av någon trivialitet som var glömd långt innan själva irritationen klingade av. Det hela reddes dock ut, bland annat genom aktiv medling från några Balders Hage-medlemmar som var på plats. Bra jobbat!
Under tiden hade efterforskningar gjorts för att försöka hitta en annan plan i närheten, men den enda grusplan som kunde uppbringas (Danmark har ytterst få dylika, tydligen) var i sämre skick än till och med Kvissel Stadion. Det enda som återstod var att ställa in matchen, och så beslöts också. Erik Hamrén kom själv bort till oss och informerade om detta. Mycket generöst erbjöd han också skjuts i spelarbussen in till Fredrikshavn för de som ville. Själv stannade jag, i likhet med ganska många, kvar ett tag till för att titta på det lättare träningspass som spelarna ägnade sig åt för att åtminstone ha rört på sig lite grann.
Laget som var på plats var samma som ÖIS.Online meddelade på torsdagen, förutom att Anders Prytz tydligen insjuknat under natten och hade stannat hemma. Under det strålande solskenet, som lyckats få upp temperaturen till nästan nollgradigt, ägnade lirarna sig nu åt diverse bollövningar, där spelarna stod i en cirkel och sprang fram och tillbaka genom mitten av densamma, ibland med och ibland utan boll.
Men kaotiska ringlekar, som var vad Sören Börjessons smått besynnerliga övningar mest liknade, har trots allt en ganska begränsad charm. Efter att ha konstaterat att spelarna har mycket fin teknik och att deras humör tycktes gott trots den inställda matchen drog jag mina färde lagom för att hinna med nästa buss in till Fredrikshavn.
Vid halv fyra avgick färjan hemåt igen. De flesta ÖIS-supportrar tycktes ha hittat dit, vilket var något förvånande i en del fall. Laget var också på plats och hade reserverat bord för att inta sitt middagsmål. Supportrarna å sin sida ägnade sig fortfarande mest åt flytande föda, men såväl konsumtionstakten som högljuddheten hade avtagit betänkligt, och när vi anlände till Göteborg igen var det många som redan sussade sött, trötta efter en ansträngande dag.
Själv var jag förstås lite besviken över den uteblivna matchen, men en semesterdag i solskenet med trevligt sällskap är inte så illa det heller.
Nu laddar vi om för match mot Frölunda på onsdag istället, med bland annat hyllning av Kung Sjöstedt på programmet. Kl 17:00 på ÖIS-gårdens grus; missa det inte!
