Helsingborg-Hammarby 1-3
Det var tänkt att Helsingborg skulle ta revansch efter den mediokra insatsen på Söderstadion, men trots 14171 åskådares stöd på Olympia blev slutresultatet det samma.
Matchen började i ett högt tempo från båda håll. HIF fick första chansen redan i andra minuten efter att Lars Bakkerud stulit bollen från Hammarby och Mikael Gustavsson avslutat med ett skott som gick till hörna. Knappa minuten senare fick Bajen sin första hörna. Och efter att Sven Andersson släppt retur på ett skott kunde Jonas Stark göra 1 - 0 till Hammarby. Stark fick komma förvånansvärt fri framför målet. Ingen HIFare fanns i närheten.
HIF fortsatte i det höga tempot och särskilt Micke Gustavsson verkade väldigt het. Han var inblandad i så gott som allt framåt. Och mycket riktigt var det han som lyckades sätta HIFs kvitteringsmål i den sjätte minuten. Dessförinnan hade Rade Prica försökt sig på en cykelspark som blev alldeles för tam. Att matchen gick i ett högt tempo kunde man se på hörnstatistiken, fem hörnor under de första åtta minuterna.
HIF-försvaret som för dagen bestod av Jozo Matovac och Ola Nilsson som mittlås och Mikael Gustavsson och Nicklas "Liatorpar'n" Persson som ytterbackar, hade väldiga bekymmer med Hammarbys snabba anfallare. Andreas Hermansson låg hela tiden på gränsen till offside och vid flera tillfällen ryckte han ifrån försvararna och skapade lägen åt sig själv och medspelarna. Det var bara Ola Nilsson som lyckades hänga på honom. Även Peter Markstedt såg oförskämt kvick ut. Jag kan inte minnas att han hade den farten då han spelade som mittback (!) i HIF.
Det var hög intensitet i matchen bägge lagen satte hårt mot hårt i närkamperna vilket resulterade i en hel del varningar under matchen, närmare bestämt sju stycken. Uppenbarligen har Hammarbys försvarare hittat Álvaro Santos akilleshäl. Genom att använda fysisk styrka i närkamperna gav man honom aldrig nån chans att glänsa med sin fina teknik. Däremot fungerade inte den tekniken på Rade Prica. Det var också Rade som var den största oroshärden för Bajen-försvaret. Dock lyckades han inte få in nåt mål i den här matchen. Istället tog Mikael Andersson i Hammarby chansen efter att Sven Andersson lämnat en retur på ett hårt skott från Hermansson, och satte 1 - 2. Återigen fick Sven ingen hjälp från sina backar då han inte klarade av att hålla bollen. Kan det vara så att han skämt bort backarna genom att allt som oftast klistra bollen, att de nu tror att han klarar sig själv?
Bara tre minuter efter Hammarbys ledningsmål var det nära igen. Efter att Peter Markstedt sprungit sig fri från försvararna och lyckats få bollen förbi Andersson i målet, var Ola Nilsson den räddande ängeln som rensade på mållinjen. Det var visserligen ganska rättvist att Hammarby fick leda med 2 - 1, men ytterligare ett mål i det läget hade varit oförtjänt.
Resten av första halvlek var det gott om chanser åt båda hållen, men inga riktigt vassa. På övertid i slutet av halvleken fick Jesper Jansson sin andra varning och visades således ut. HIF var tvungna att spela hela andra halvlek med en man mindre. Då valde Nanne att ta ut Michael Hansson som varit ganska osynlig och sätta in Ulrik Jansson. Rade Prica fick ta steget ner som vänstermittfältare, en position han verkade trivas i eftersom han fick mycket boll. Han trixade ganska rejält med Hammarbys talang, Peter Holm. Sören Cratz valde för säkerhets skull att ta ut Holm redan i den 52:a matchminuten.
Tempot i den andra halvleken var rejält mycket lägre än i första. Hammarby bevakade sin ledning samtidig som Helsingborgarna verkade lite ängsliga och fega. Man valde hellre att hålla i bollen än att riskera att Hammarby skulle få kontra. Dock verkade Jozo Matovac bli lite trött på det hela och började själv driva upp bollen. Dessvärre gjorde han det inte bättre än att en Bajen-spelare kunde bryta och ge Hermansson fri väg till att göra 1 - 3. Ironiskt nog befann sig Hermansson just på den plats som Matovac egentligen borde varit.
Efter målet skanderade Bajen-klacken "SÖREN CRATZ, SÖREN CRATZ" samtidigt som HIFarna verkade mer eller mindre ha gett upp. Dock vaknade man till liv något i den 68:e minuten då Rogério Silva fick göra Olympia-debut och även Hasse Eklund blev inbytt. Eklund verkade het och ville säkert bevisa att han var värd en plats i startelvan. Dock visade inte Rogério upp några tecken på att vara den frälsare som fansen hoppats på, med undantag för nån enstaka dribblingsraid och ett par bra frisparkar.
Slutligen kan man säga att resultatet var rättvist även om HIF kanske borde lyckats få in nåt mer mål av de 12 skott på mål man hade under matchen. Hammarby vinner på att man spelar väldigt rakt i anfallen. Det tar inte lång tid innan bollen är uppe hos en av anfallarna. Man utnyttjar kanterna
väldigt bra och överhuvudtaget verkar man ha en hög moral. I HIF däremot sviktar moralen en hel del. Försvararna verkar ängsliga och som Nanne Bergstrand sa under presskonferensen, "man tar hellre ett steg bakåt än ett steg framåt". På frågan om varför man sätter Hasse Eklund på bänken när man har så svårt för att göra mål svarade Bergstrand att "Hasse har varit lite ur form och med tanke på att vi har tre bra forwards så lönar det sig i längden att låta olika spelare vila." Sören Cratz påpekade då att Hammarby endast har två forwards och därför är väldigt utsatta om en av dom skulle skadas. Han sa också att det var något han påpekat för styrelsen. Nanne Bergstrands kommentar var: "Lyssnar styrelsen på dig?", "Förr gjorde dom det", svarade Cratz.
Det är väl bara att se fram emot den dagen då Hammarby ändrar sitt effektiva, raka spel till att börja spela "kul fotboll", så att vi HIFare kan ha en chans mot dom igen.
