ÖSK Ungdom - Värmbol FC 0-0
På en kylslagen arena spelar ÖSKs utvecklingslag och värmbolingarna från Katrineholm 0-0. Ett rätt så rättvist resultat sett till matchutvecklingen.
Som utrymmningsmatch efter drabbningen mellan ÖSK och Örgryte fungerade ÖSK U:s match perfekt. Behrn Arena var så gott som helt avfolkad redan innan bollen sparkats en enda meter i kvällens träningsmatch. Vad som dröjde sig kvar på läktaren verkar att ha varit nära anförvanter till spelarna samt några klubbfunktionärer. Men så var det också rätt så kallt och Champions League lockade väl de flesta.
ÖSK U kom till spel med förhandsaviserat lag. Utan Niklas Anttonen, men med Peter Olsson som vänsterback. Dessutom med tre inlånade spelare och några av de yngsta ungdomarna. Till skillnad mot kollegerna i ÖSK Fotboll, så varierar man i ÖSK U laguppställningen kraftigt från match till match. Dels för att alla spelare skall få en möjlighet att komma till spel, dels för att anpassa sig till motståndet. Kraven är ju olika om man möter ett lag från division två eller ett från fyran.
Vilka överväganden som låg till grund för gårdagens laguttagning vill jag låta vara osagt. Om det var en uppskattning av Värmbols spelstyrka som styrde laguttagningen, så gjorde man sig dock skyldig till något av en underskattning. Sörmlänningarna kom till spel med ett aggresivt spelande lag, som gav örebroarna en hel del problem. Och resultatet kändes inte alls orättvist även om båda lagen kanske borde ha kunnat göra något mål eller så.
Om själva spelförloppet finns det väl inte så mycket att berätta. Närmast mål var ÖSK som till och med hade en boll inne. Sandro Pavicevic nickade in ett inlägg från Fedjda Jelecák vid främre stolpen, men domaren ansåg att bollen varit över sidlinjen innan inlägget slogs. Inga större protester från ÖSKs sida, så det kanske stämde. Fast målet var snyggt. Sandro har redan gjort ett mål från den positionen denna säsong. Verkar att vara en favorit. Värmbol hade å andra sidan ett friläge då deras center kom helt, och då menar jag verkligen helt, ren med David Lundberg och avslutade med ett hårt pressat skott. Lyckligtvis rakt på David, som kommit ut bra och täckte av på ett föredömligt sätt. Det känns överhuvud taget väldigt positivt i målet med David. Dessutom är han frikostig med sina råd till utespelarna. Då Lundberg spelar måste utefolket ha båda örona spetsade. Ett för att höra var Julle säger och ett för att hålla kontakten med David.
Örebroarna hade på det hela taget svårt att få till något ordnat anfallsspel. Förmodligen på grund av att obalansen mellan och inom lagdelarna var för stor denna kväll. Att spela med Peter Olsson ute på vänsterkanten kändes inte rätt. Han kom relativt sällan i spel och verkade på det hela taget rätt så oinspirerad. Kanske var det inte helt och hållet hans fel. Bollarna hittade inte så ofta ut på hans kant och hans yttermittfältare Erik Nilsson med klubbadress Sturehof kändes inte helt utvuxen för kvällens roll.
Det som alltid nykomponerade innerbacksparet Gustavsson/Lovén var relativt stabilt med ett plus för Lovén, som normalt spelar för ÖSK Söder. Pontus Brunzell var som vanligt pålitlig och initiativrik på högerbacken, men hade vissa problem mot moståndare, som använde kroppen som ett argument för att komma ut ur närkamperna med bollen under kontroll.
Mittfältet, som normalt är lagets ryggrad, var väl så där. Anton Ahlén skötte sig som vanligt bra i den bakre rollen som spelorganisatör. Fedja Jelecak i den främre hade det svårt att sätta sin prägel på spelet mot hårdspelande motståndare. Kevin Walker på den ena kanten har en imponerande spel- och arbetskapacitet, men jag ser nog hellre honom i en central roll högre upp i banan. Erik Nilsson hade som sagt rätt så svårt att komma in i spelet.
Längst fram så uträttade Sandro Pavicevic ett mycket uppoffrande arbete med mycket spring och en hel del fina initiativ. Dessa rann dock oftast ut i sanden, eftersom hans anfallspartners James Frempong i första halvlek resp. från Mellringe/Eker inlånade Gabriel Binay i andra, vägde alldeles för lätt. Kanske inte så konstigt eftersom de fortfarande båda är pojklagsspelare. Detta gjorde tyvärr att anfallen fick en hel del slagsida. Pavicevic hade alltför svårt att låta bollen gå vidare på ett meningsfullt sätt.
Efter ca. 60 minuters spel byttes Peter Olsson och Sandro Pavicevic ut och in kom Philip Öhlund för Olsson och Mattias Norgren för Pavicevic. Båda tog över rollerna från sina företrädare mer eller mindre rakt av utan att det märktes någon större skillnad. Norgren jobbade på bra, men hade svårt att få igång något ordnat samspel med Binay eller Jelecák. Öhlund tog hand om sina defensiva uppgifter på ett förtjänstfullt sätt, men märktes inte av speciellt mycket framåt.
Även om man inom ÖSK U säger sig tillämpa samma spelsystem som ÖSKs A-lag, så tycker jag att man kan se en del olikheter. En är att den bakre diamantspetsen i ÖSK U i allmänhet fungerar betydligt mer som spelfördelare och mindre som spelförstörare (för motståndarna). Däremot saknar man (givetvis) en Larsen-typ längst fram. I alla fall så länge som Kevin Walker inte får spela centralt. I representationslaget ser det ofta väldigt bra och hotande ut när ytterbackarna kommer fram utmed kanterna. Det spelet ser man betydligt mindre av hos ÖSK U. Oftast ligger yttermittfältarna alldeles för långt ut för att det ens skall finnas någon korridor att ta sig fram i.
Om man till slut skall försöka sammanfatta matchen, så får man väl se det som ytterligare en dag på jobbet. Det börjar bli några stycken nu. I lagledningen verkar man ha haft siktet inställt på lördagsmötet med Västerås IK. Då bör vi kunna förvänta oss att få se ett mer eller mindre helt nytt lag i den svartvita klubbdräkten. På spel står om inte seriepoäng, så i alla fall en positionering inför seriestarten.