Gästkrönika: Änglar och demoner

"Bosmandomen har gynnat många spelare (och deras agenter) men också krossat många supporterhjärtan."

Änglar och demoner: Livet i Bosmans skugga

Det finns fotbollslegender alla minns: Johann Cruyff, Franz Beckenbauer, Pelé och Diego Armando Maradona är bara några av de legendariska spelare som under sin livstid oomtvistligt upphöjts till gudomligheter i fotbollsmytologin. Sedan finns det de som möts av intensiv avsky, vare sig det handlar om Diego Simeone och Urs Maier i engelska tabloider, Luis Figo på Camp Nou eller Harry Redknapp i Portsmouth. Cruyff och Co är i någon mening fotbollens gudar och det är inte svårt att hitta de som med bestämdhet hävdar att Redknapp eller Figo i så fall passar in i rollen som djävulen själv.

Om vi lämnar världsfotbollen och ser på vår egen allsvenska ankdamm finns det nog få spelare som retar mina fotbollsbekanta mer än Peter Graulund. Vår ilska iller retar livet ur de flesta men så får vår dansk också räkna med att han förbokat en stadig prenumeration på såväl gula kort, som domarens uppmärksamhet även i år. Alla har nog spelare de retar sig lite extra på, varken Fredrik Nordback (Mordback kallad av somliga) eller Walter Tomaz Jr lär vinna några popularitetstävlingar i Olympia med omnejd på många år än. Men det finns ingen spelare i allsvenskan, eller i någon annan liga för den delen, som kan samla alla läger och utnämnas till en fotbollens egen Hin Håle. Lika mycket som Figo hatas i Barcelona hyllas han i Madrid. Peter Ijeh: Judas i Malmö men frälsare i Göteborg.

I min värld finns det möjligen bara en kandidat som kan mobilisera upprörda fans över hela kontinenten - och han har inte spelat på många år: Jean-Marc Bosman. Bosmandomen har gynnat många spelare (och deras agenter) men också krossat många supporterhjärtan runt om i Europa. HIF:arnas sår efter Christopher Anderssons och Mattias Lindströms Bosmanflykter lär inte läka på länge och kommer för evigt bilda fula ärr på hängivna supporters själar. HIF har å andra sidan inte varit särskilt blyga att utnyttja Bosmandomen för egen del. Säkerligen har vårt jubel över lyckade och smarta värvningar fastnat i halsen på namnlösa supporters i Skottland, Norge eller Finland.

Fotbolldirekt.com rapporterade nyligen att de allsvenska klubbarna är redo för att tillämpa Bosmandomen fullt ut. Det stämmer säkert, och kanske, kanske har Bosmandomen, objektivt sett, en plats i europeisk fotboll. HIF lär drabbas av Bosman även i framtiden och klubben lär överleva även dessa. Men oavsett hur många fynd HIF gör för varje svek kommer jag aldrig att vara redo för arvet efter Jean-Marc Bosman.

Adam Sjöstedt / "Zeus"

Redaktionen2005-03-10 13:20:00

Fler artiklar om Helsingborg

Thörn: Den riktiga anledningen