Spegel: Det är bara resultaten som räknas
Världen kan tyckas vara hård och cynisk. HIF har ännu en gång tappat två viktiga poäng på hemmaplan trots ett ofantligt bollinnehav. Var du än hamnar, vilket jobb du än har så måste du dock prestera i kvantitativa mått. Resultat går många gånger före skönspel. Det är de facto många gånger bättre att ”grisa” sig till tre poäng än att skönspela hem en poäng. Men HIF har bäddat som man får ligga.
Matchbilden liknade den mot Halmstad i förra hemmamatchen. Ett lag som hade bestämt sig för att krypa ner i målvaktens knä, krympa ytor och satsa på kontringar. HIF har lärt sig att föra och kontrollera matcher på hemmaplan mot ”på pappret” sämre motstånd med ett fint passningsspel och stort bollinnehav (65 procent idag). Men det hjälper föga om man saknar förmågan att få in bollen och dessutom av egna misstag släppa in de få målchanser som motståndarna får.
Bosse Nilsson ville inte påstå att laget stundtals agerade okoncentrerat. Han tog dock upp att ett hårt matchande kunde slita både på den fysiska och psykiska hälsan. Överlag spelar ju faktiskt HIF oerhört stabilt. Oroande är dock att man stundtals i matcherna släpper till väldigt klara målchanser. Det känns som rent slarv och okoncentration som delvis, ironiskt nog, troligtvis just är frukten av att man dominerar matcherna så kraftigt. En falsk säkerhetskänsla som smugit sig in om ni så vill.
Det är inte många sådana chanser, men det räcker med ett par per match, så är dagen förstörd.
Efter matchen kom även frågan till Bosse Nilsson om han såg det som ett problem att han bara hade en forward att tillgå under matchen. Bosse svarade att han hade tre vilket verkligen var en sanning med modifikation. Med Tobias Holmqvist skadad, Denilson, Rasmus Jönsson och Fredrik Olsson som anses för orutinerade, Razak Omotoyossi ur form och även Henrik Larsson som ännu inte riktigt hittat till sitt rätta jag har HIF idag problem att hitta vettiga alternativ framåt. Mot Gefle agerade René Makondele toppforward sista 20 minuterna precis som han gjorde de sista fem mot Halmstad. Nog för att René kan spela toppforward, men det är inte hans naturliga position. Då hade han startat bredvid Henke istället för Razak. Några fler offensiva byten, och tidigare sådana, hade inte skadat om alternativen sålunda funnits. Redan efter paus visade inte HIF upp ett spel värt en serieledare och 2-1 målet var snarare en skänk från ovan.
På torsdag väntar Hammarby på Söderstadion och kanske äntligen ett lag som inte backar hem. Möjligen passar de större ytorna Henke och Razak bättre. Troligtvis kommer då också åsidosatte Olafur Skulasons tyngd ersätta Isaac Chansa som många gånger väger för lätt på innermittfältet. Det vill nog även till att islänningen får spela från start mer regelbundet annars är risken uppenbar att han hamnar någon annanstans i höst.
Om man är kaxig får man leva upp till det konstaterade redaktör Öhrn i förra veckan. Denna devis gäller fortfarande - HIF. Om man ska vara kaxig och spela på det sätt man gör får man också börja ta fler trepoängare. Annars är det lika bra att börja fotbollsmörda sig till poängen istället.
