Första poängen bärgade
Efter två sorger och en bedrövelse kom äntligen första trepoängaren för säsongen. 4-4-2, 15 och 4-0 är gångbara siffror för kvällen. Men korka inte upp några champagneflaskor ännu: Ljungskile var nämligen allt annat än imponerande.
"Han har kort hår och han gör ju mål" var en del i ramsan som gick varmast på ståplatsläktaren förra säsongen. Och efter att ha fått chansen från start mot Ljungskile så var mål precis vad Johan Patriksson gjorde. Men det dröjde, och dröjde, och dröjde...
Ljungskile verkade nämligen klart inställda på att spela 0-0. David Wilsons lag backade hem, täppte till varenda millimeter av straffområdet och sparkade bort bollar så att man mest undrade hur spelet mot topplagen ser ut om det är den här taktiken som gäller mot enda nollpoängskollegan i serien. Giffarna försökte, men kom oftast inte längre än till inlägg som rensades undan av den massiva gröna klungan. Främst var det högerkanten med Lustig och Tobbe Eriksson som tog sig framåt, och anfallen kunde ibland bli lite väl förutsägbara; en viss variation hade nog inte skadat för att sprida osäkerhet hos bortalaget, som nu oftast visste vad som komma skulle.
Den som fick chanserna var just Johan Patriksson. En gång, två gånger, tre gånger, men skotten smet utanför hela tiden.
Defensivt var det, som ni kanske redan gissat, inte särskilt mycket att göra. Mittbackarna Gardarsson och Ålander nickade behärskat ner det mesta av tjongbollar som kom från den andra planhalvan. Christian Söderberg såg till att rensa undan när det behövdes och Lustig ägnade sig mest åt anfallsspel. Framför dem gjorde Nuri Mustafi en mycket bra match, och fördelade bollar med väl avvägd precision. Men 0-0 i paus gjorde, trots dominansen, att en viss oro fanns kvar under halvtidskaffet.
Den skulle dock visa sig obefogad. Bara några minuter in i andra halvlek sprang Micke Lustig igenom LSK-försvaret på en fast situation och slog behärskat inledningsmålet; ett mål som fick en omedelbar och väntad effekt. Plötsligt kunde Ljungskile nämligen inte gå för 0-0 längre, och då de försökte lyfta spelet kom ytorna.
Och så.. i matchminut 54, behövde varken Patronerna eller den korthårige vänta längre. Johan Patriksson slet sig förbi en försvarare och gjorde sitt första allsvenska mål. Proppen ur, segern säkrad och kaffet tackat för. Troligen både viktigt och skönt för skyttekungen, som nog kan hoppas på fler chanser framöver.
Proppen ur.. som sagt. 3-0 gjorde Robert Mambo Mumba på nick i den 62: a minuten, innan Hannes Sigurdsson knappade in på Rajalakso i skytteligan då han behärskat slog i 4-0, efter att matchens friskaste fläkt Linus Hallenius slagit en briljant passning till Patriksson som lagt den vidare till islänningen.
En sådan här match får naturligtvis alla spelare minst godkänt. Tre poäng är alltid tre poäng, och det är extra viktigt att vinna mot bottenkonkurrenterna. Men dra inte för storaväxlar av resultatet. Ljungskile var nämligen precis så dåliga som man kunde misstänka, och med tanke på hur det sett ut tidigare under säsongen blir matchen mot Kalmar på torsdagen betydligt större indikator på om GIF fått igång maskineriet. Återstår även att se om tränarna fortsätter att satsa på 4-4-2 då man möter ett bättre lag, eller om det blir en återgång till det i supporterled så kritiserade 4-5-1. Tyvärr tror jag på det senare.
Bäst i GIF ikväll: Linus Hallenius, Sverrir Gardarsson, Stefan Ålander och Nuri Mustafi. Spelare som Mambo Mumba, Mikael Lustig och Tobias Eriksson kan däremot bättre, även om alla som sagt var godkända.
Något som däremot icke var godkänt var publiksiffran, 3148personer. Vill vi ha ett allsvenskt lag i Sundsvall måste även publiken visa allsvensk klass framöver - även om man får ha förståelse för att den skrala poängskörden har skrämt bort viss marginalpublik.
GIF Sundsvall - Ljungskile SK 4-0 (0-0)
1-0 Mikael Lustig (48), 2-0 Johan Patriksson (54), 3-0 Robert Mambo Mumba (62), 4-0 Hannes Sigurdsson (74)
Domare: Markus Strömbergsson.
Publik 3 148
