Gästkrönika: Jesper "Jay-Jay" Jansson

Signaturen "StigJohansen" skriver om Jesper Jansson, som nyligen lämnade HIF för ett norskt lag.

HIF har haft en fin tradition med duktiga mittbackar sedan återkomsten till Allsvenskan i början på 90-talet. Andreas Jakobsson gjorde den ena kanonsäsongen efter den andra. Han såldes till Hansa Rostock och utvecklades till en av de bästa mittbackarna i Bundesliga. Sedan kom Jozo Matovac som imponerade så pass mycket i Champions League att han fick chansen i landslaget. Tyvärr tvingades Matovac att sluta med fotbollen alltför tidigt på grund av en skada. Efter Matovac kom Jesper Jansson att bli den dominerande spelaren i de bakre leden på Olympia.

Jesper Jansson anlände från ett proffsäventyr i Belgien mitt under HIF:s Champions League-äventyr och han visade direkt att han kunde begå sig på den internationella scenen. Han var genomgående en av de bättre spelarna för HIF under Champions League tillsammans med Björn Johansen, Jozo Matovac och Alvaro Santos. Han kanske aldrig var den snabbaste, men det kompenserade han med vilja.

När det kom fram att HIF var i stora ekonomiska bekymmer för något år sedan valde Jesper att backa upp klubben och stanna. Att han nu försvunnit är naturligtvis tråkigt, men jag tror att de flesta förstår hans val. Det kommer ett liv efter fotbollen. När han inte kunde få ett jobb genom HIF och Stabaek kom med ett tillbud förstod man snabbt att han skulle försvinna. Jesper skrev på ett tvåårskontrakt så än lägger han inte skorna på hyllan. Han har tidigare spelat för den norska klubben, så han vet vad som väntar.

Den sista säsongen i HIF spelade ju Jeppe både som mittback och sedan flyttades han upp som mittfältare när David Ljung anlände från norska Molde. De flesta kan nog vara överens om att den stora anledningen att HIF kunde avancera efter den miserabla starten var att Jeppe gav den tyngd åt mittfältet som hade saknats tidigare under säsongen. Han liknade då en Ulrik Jansson under sina glansdagar på mitten. En annan sak man kommer att komma ihåg ifrån den sista säsongen var derbyt mot Malmö FF på Olympia där Jeppe blev utvisad efter att ha kommenterat Tobias Grahn som person. Jag tänker inte upprepa här vad han sa men jag tror de flesta kommer ihåg det, Tobias Grahn lär i alla fall göra det.

En annan sak jag kommer att minnas är alla gånger HIF hade gjort en dålig match och Jesper alltid sa samma sak till media. Det var alltid något i stil med att det här inte var tillräckligt bra och vi jobbade inte tillräckligt. Kanske inte alltid de som man vill höra som fan, men han var i varje fall alltid ärlig och det uppskattar jag.

Nu när Jesper har försvunnit är det tid för Andreas Grankvist att utvecklas till den stora ledaren i backlinjen. När man såg vad han klarade av förra säsongen så är i varje fall jag inte orolig. Att Granen dessutom fick vara lagkapten i träningsmatchen mot Elfsborg visar att Swärdh har stort förtroende för honom. Normalt kan det hämma unga spelare att få för mycket ansvar för tidigt, men i det här fallet verkar det vara precis tvärtom. Det skulle inte förvåna mig om Granen blir såld till sommaren för en betydande peng och det skulle samtidigt betyda att HIF blir skuldfria.

Till sist vill jag tacka Jeppe för alla fina år i HIF! Bara att önska lycka till i Stabaek.

/StigJohansen

Redaktionen2005-03-23 13:20:00

Fler artiklar om Helsingborg

Thörn: Den riktiga anledningen