Krönika: Vi kommer brinna lika hett som förut, och det börjar brännas
Det mest vackraste laget någonsin skall ju börja sin vandring mot det hägrande målet vi alla inom oss vet vad det är. En super-spännade vandring med många olika faror lurandes runt Behrn Arena området.
Känner ni förväntans vind som lekfullt fläktar till och sakta växer i styrka?
Känner ni det lågmälda mullret som börjar vakna och gro sig allt tydligare?
Känner ni den instängda längtan pirra allt mer i den alltför övervintrade fotbollssjälen?
Känner ni att en enda sekund till av väntan på "de svartvitas" återtåg skulle vara direkt hälsovådlig?
Ja, då är ni nog där dom flesta fotbollsinfekterade befinner sig just nu, i startgroparna inför en ny fotbollspremiär.
Visst är det vånda och abstinensklimax till den yttersta gränsen, men visst är det ändå rätt rart att existera just nu och vid denna tidpunkt?
Jag menar, de mördande oxmånaderna är på övertidsminut, samtidigt som våra drömmar lever och är högst verkliga så här dags på året. Dom spirar ikapp med vårsolens allt fotbollsvänligare klimat, och framförallt, dom är mycket, mycket nära...
Visst, Allsvenskan bye bye, Superettan är inte lika het och så vidare, men vad spelar det egentligen för roll(mer än ekonomiskt), när laget vi föddes för att se snart skall äntra scenen.
Det mest vackraste laget någonsin skall ju börja sin vandring mot det hägrande målet vi alla inom oss vet vad det är. En super-spännade vandring med många olika faror lurandes runt Behrn Arena området, hör här:
Bodens vargar, grönvita gurkätare, Epatraktors-körande snuslänningar, Jalle Julle och Julius-människor i östgötiska tefatsattacker och jagande,gnagande ratpacks-råttor som tar sig fram överallt. Vem vill missa det?
Superettan är Europas just nu bästa andraliga sett till meriterande kvalitéer, och där finns vi med vårt härliga Örebro SK, som under försäsongen blandat underbar fotboll med ännu mera underbar publiklockande offensivmassiv. Då finns det ingen möjlighet att missförstå att detta år kommer vara minst lika hett och roligt som tidigare.
Se förresten på några nyckelspelare i det laget vi har, som skall görat:
Lars Larsen: Pappa dansk-Lars som kommer trösta oss under detta år med godnatt-passningssagor för motståndarna.
Joel Riddez: Den pånyttfödde backen som kan passa, skjuta, dribbla och jobba defensivt så väl som offensivt. Vem vill inte se en sådan spelare i sitt team?
Ricardo Costa: Brassen kan/får äntligen brassa på och ägna sig åt den inbyggda offensiven.
Herish Kuhi: Det spelar ingen roll när och hur, bara det blir, och detta år verkar det bli så.
Magnus Samuelsson: Ännu en pappa som man vill gömma sig bakom när elaka forwards kommer stövlandes. En kämpe, en ledare, en kille man kan skrämma Degerförsare med.
Patrick Walker: Vad säger man om pappornas pappa och den Irländska folkidolen. Kan med sin fotbollsfilosofi få fram det där lilla extra ur varje enskild spelare. Minst lika stilig i kostym som i den blåa dräkten med randiga kalsonger. "It´ll be grrreat man".
Hela laget: Ingen överträffar kollektivet och detta lag har en oplockad gås som taggtråd och tändvätska. Även om den gåsens mittbena redan verkar vara färdigplockad.
Så dammsug vår förvuxna hallmatta, lassa på med mer nytillverkad granulatkula, tvätta bort fågelskiten från läktarstolarna, fyll Behrn Arena med lyckliga fotbollstokar och planen med dem vackraste kämparna norr om ekvatorn. Glädjen kommer bli fullkomlig och kärleksförklaringen total.
Så blås igång, kör på, för nu vill vi inte vänta längre.
Välkommen Superettan 2005.
Tills nästa gång.
ÖSK-Boldt
