Tankar efter matchen
ÖSK vann extremt enkelt över Assyriska. Ändå finns det en hel del som ÖSK kan, och bör, förbättra till den stundande premiären.
ÖSK krossade Assyriska med 4-0.
Man släpper nästan inte till någon målchans och man har bud på att göra fler mål framåt.
Detta trots att ÖSK saknar två av sina allra viktigaste spelare och har sin skyttekung på försäsongen på bänken.
Typiskt närkingskt gnälligt att inte vara nöjd, ett fall av mycket-vill-ha-mer eller kanske bara överlägset kaxigt?
Nej, snarare ett krasst konstaterande efter dagens match. ÖSK kan betydligt bättre. För Assyriskas skull kan man väl även hoppas att deras spelare kan bättre. För i dag var det inte bara klasskillnad mellan lagen på Behrn Arena, det var en betydligt större skillnad än så.
Dagens insats lämnade en hel del i övrigt att önska, främst i första halvlek då både tempot och konstruktiviteten lös med sin frånvaro. ÖSK rivstarde visserligen och fick ett tidigt ledningsmål då Patrik Anttonen fick till ett bra skott. Men sedan dog matchen på något kusligt sätt, det slarvades, det byttes boll mellan lagen och mängden avblåsningar gjorde det hela till en lagomt tråkig tillställning. Matchen saknade helt enkelt en Lars Larsen även om Riddez eleganta förspel och Costas avslut till 2-0 fungerade som en lämplig kur mot den värsta frustrationen.
Det blev mycket bättre till andra halvlek då ÖSK malde ned Södertäljelaget som inte orkade stå emot. Orsaken till detta stavas Fredrik Nordback. Den finländske kämpen låg hela tiden rätt och återvann mycket boll. Han fördelade densamma på ett alldeles ypperligt sätt utan att konstla till det. Ett kontrolltillslag och sedan ut med bollen på den "fria" kanten där Riddez eller Fredrik Samuelsson (Kjäll) hade milsvida ytor att avancera på. När han dessutom fick tre löpvilliga medspelare på mittfältet i andra halvlek (Fredrik Samuelsson, Patrik Haginge och Patrik Anttonen) var det en smal sak för ÖSK att styra matchen.
Walter debuterade och gjorde inte mycket väsen av sig i första halvlek. Ungefär som resten av laget alltså. Han spelade dock upp sig och fick göra det mål han så hett efterlängtade. Han stångades med Assyriskas mittbackar och gjorde ett par läckra skarvningar men det var ungefär det argentinaren presterade i sin hemmadebut. Costa och Kuhi känns som ett givet anfallspar mot Boden, speciellt med dagens match på näthinnan. Men Walter kommer att göra en hel del nytta denna säsong då motståndarna bildar köttmur framför eget straffområde, det tvivlar jag inte en sekund på. Vet inte om buffla är ett verb, det borde vara det i alla fall, för det är exakt vad Walter kommer att göra. Det såg vi i dag då Assyriskas mittbackar Gorkss och Manovic verkade tycka att "uppvaktningen" från sydamerikanen var ytterst enerverande.
Men det är dumt att vara alltför negativ efter en sådan här utskåpning, oavsett hur dåliga Assyriska än må ha varit så fanns det mycket gott att med sig från denna insats trots allt. Kanske främst det faktum att ÖSK fortsatte att pressa och attackera i nittio minuter och inte gav de tröttkörda AFF-spelarna någon lugn stund eller chans att få in ett billigt slutmål. Kristoffer Näfvers inhopp var en annan glädjekälla. Visst, motståndet var tröttkört när han inträdde på banan men han gjorde det ändå fantastiskt bra och gav ett härligt prov på den framtid som lurar bakom de rutinerade rävarna i startelvan. Att vi vinner så klart trots avsaknaden av ett par nyckelspelare var också trevligt att skåda, vi kommer att klara av ett par skador i år utan att tappa alltför mycket i kvalitet. Något som känns extremt trevligt att konstatera.
Gåshuden gjorde sig dessutom påmind i slutet då ÖSK gavs en stående ovation till ett taktfast och högljutt "Vi älskar Svartvitt". Tänk om någon relevant person kunde inse värdet i att han klacken placerad på långsidan. Akustiken blir så överlägsen och då får även de tappra klacksjälarna chansen att verkligen "se matchen" vilket brukar vara synnerligen svårt från den taklösa kortsidan.
Till sist;
"PATRIK SLOG AN TONEN"
Fyra år har jag väntat på att få skriva den meningen. Fyra långa år. Äntligen kom den till pass. Fattas bara att ni läsare inte gillar den.
