- -
Poänglöst för GIF Sundsvall på Strömvallen
Matchen mot Gävle som skulle bli en supporterfest för de tillresta supportarna, men det tilltänkta kalaset slutade med att flera på plats ropade efter Hansens avgång. Om det är rätt eller fel i nuläget har jag inget bra svar på, men jag kan stå upp och säga att det GIF Sundsvall som vi såg idag, det är inget allsvenskt GIF Sundsvall. Då 90 minuter var spelade hade hemmalaget producerat två mål framåt på en handfull chanser. GIF Sundsvall hade efter samma tid producerat 0 mål på lika många chanser. Som ni säkert har förstått så vann Gefle matchen med 2-0. Inte välförtjänt, men inte oförtjänt heller.
Men vi tar det väl från början;
Ett tåg lastat med ca 160 Patroner kom norrifrån. Till detta kom även ett gäng tillresta Giffare i bilar från lite varstans. Jag själv kom söderifrån och ville liksom så många andra tro att det här var kvällen då vi skulle invadera Norrlands sydligaste stad, ta tre poäng och kunna njuta av dessa poäng hela helgen. Så blev det förstås inte… idag heller.
Matchen öppnade i ett högt tempo från Giffarnas sida (Giffarna är GIF Sundsvall. Gefle är Gefle och ingenting annat.) och Sundsvall såg ut att kunna styra matchen genom fin bollbehandling och snabba korta passningar. Hela laget såg ut att vara på tårna och genom Micke Lustigs fina löpningar på högerkanten fick Sundsvall ett par fina inlägg som dessvärre inte resulterade i annat än chanser.
Gefles första riktiga målchans kom efter att Sundsvall tappat en omställning på vänsterkanten. Ett inspel från Bapupa och en tå från Oremo och Gefle kunda ljubla åt 1-0. Efter Gefles mål dras tempot ner och matchbilden förändras.
Efter målet blir det mindre initiativtagande från Sundsvalls sida och man gör flera enkla misstag som man egentligen borde ha lämnat bakom sig i pojkfotbollen. Det insläppta målet gör att spelet blir svårt, benen tunga och passningarna feladresserade.
Detta gäller dock inte bara Sundsvall. Vi får se ett Gefle som spelar makalös tråkig fotboll och spelare i ljusblått som faller lätt då de kommer i närkontakt med Giffarna. Domaren, Håkan Jonasson, blir enögd och går såklart på rutinerade snubbelfötter och blåser till Gefles fördel. Ingen större kvalité på varken spelare eller domare alltså, men Sundsvall jagar kvittering, men som jag nämnt ovan, så är spelet under all kritik och jag antar att båda lagen hade en del att prata om i halvtidsvilan.
I den andra halvleken gör GIF Sundsvall ett direkt byte då Linus Hallenius får lämna plats för Robert Mambo-Mumba. Det hjälper dock föga då Gefle redan 8 minuter in i den andra halvleken kan fastställa slutresultatet till 2-0. Efter det målet blir det en rejäl uppförsbacke för Giffarna. Det blir ett steg framåt och två steg tillbaka och vips så är det fina spel som Sundsvall uppvisat mot både Djurgården och Göteborg blivit historia.
I den 74 minuten kommer Ari Skulason in och först då börjar man se en strimma ljus på högerkanten. Den blonda islänningen visar styrka, kämpartag och vilja då han flera gånger lyckas spela in bollen på det sätt som saknats tidigare i matchen. De sista tio minuterna pressar Sundsvall så som de borde ha gjort i de första 80 och mycket av det är vindsnabbe Ari Skulasons förtjänst.
Jag kräver att Ari Skulason startar mot Halmstad. Jag kräver även att man spelar ett spelsystem som man från GIF-håll klarar av att spela. Ett system som alla spelare känner sig bekväma i och ett spel där man får ut max av alla lagdelar. Jag tycker att man ska spela med två forwards om man vill vinna matcher och jag tycker att man ska låta spelare spela där de gör det bäst. Jag tycker inte att vi agerar så idag. Vi är ängsliga, ofokuserade och rädda för att vinna.
På måndag möter vi ett Halmstad som i afton nästan tappade en tremålsledning mot Ljungskile. Vill vi vinna måndagens match så måste alla fungera och prestera. Utan ett fungerande och presterande lag blir det inga poäng. Dagens match har precis bevisat det.
Låt oss nu glömma det som varit. Låt oss lyfta huvudet, sträcka på oss och lägga fokus på måndagens drabbning.
