Äntligen!
Sundsvall klockan 20:50. Hannes Sigurdsson sitter på gräsmattan och pustar ut. Mikael Lustig tar Tobias Eriksson om midjan och lyfter honom från marken. En spontan glädjescen, ett både bokstavligt och symboliskt lyft – och en i dubbel bemärkelse lättad Tobias Eriksson. Mannen som just lyft GIF Sundsvall från sistaplatsen och Sundsvallspubliken ur stolarna – två gånger. Det var mycket som var dubbelt den här kvällen.
Ta bara anfallarna. Två stycken, Johan Patriksson och Hannes Sigurdsson, fanns på planen när domare Johannesson blåste igång matchen. En match som Giffarna tog kommandot i direkt.
På vänsterkanten, där kvicke Ari Skulason tog för sig och vann bollar mot dubbelt (se, där har vi det igen) så stora motståndare.
På högerkanten, där Tobias Eriksson, fantastiske Tobias Eriksson, gjorde som han skulle, som han tänkte och ibland också precis som han ville. Samspelet med Mikael Lustig fungerade för det mesta klockrent och när GIF-maskineriet började hacka i början av andra halvlek var det just högerkanten som fortsatte att ticka på och bidra till att laget fick i en ny växel.
I anfallet. Hannes Sigurdsson utmärkte sig först genom att få sin tredje varning för säsongen; sedan genom att avverka fler meter (dubbelt så många?) än någon annan spelare gjort på en plan i distriktet, och – nej, har jag inte glömt Mattias Thorsell. Detta samtidigt som han plockade bort motståndare och sög fast bollar. Hade han velat kunde Hannes förmodligen ha hållt undan två Halmstadspelare med vänsterhanden, spelat PSP med höger och ändå fått fram bra passningar till sina medspelare.
Men det var inte bara klang och jubel. Eller.. efter att Zvirgdauskas misslyckats med en rensning och Tobias Eriksson slagit in 1-0 i den 19:e minuten såg allting bättre ut än på väldigt länge. Halmstad skapade nästan ingenting alls, och uddamålsledningen kändes nästan lite i underkant i pausvilan, även om Emil Kujovic faktiskt hade ett skott i ribban strax innan matchminut 45.
Dock växte oron i andra halvlek. Halmstad kom ut som ett helt nytt lag, och var det också till en elftedel, då Janne Jönsson valt att byta in talangen Anel Raskaj i halvtid. Plötsligt fick Giffarna inte låna bollen, sjönk djupare och djupare ner i planen och i den 53:e minuten även ner i bottenträsket, när Anselmo enkelt kunde placera in 1-1 efter oreda i Sundsvallsförsvaret. Tungt, trist och knappast vad som behövdes för spelare med ett redan mer än lovligt sargat självförtroende.
Men: trendbrott!
Halmstad fortsatte visserligen att trumma på i ytterligare några minuter efter målet, men till skillnad från vad som kunde förväntas – ett scenario där GIF backade hem, slog ifrån sig och tappade matchen helt, fick Sundsvallspubliken se något helt annat: ett GIF som plockade upp taktpinnen igen och en Tobias Eriksson som både agerade dirigent och spelade förstafiolen, samtidigt som Hannes Sigurdsson svarade för pukorna förstås.
Först gjorde Johan Patriksson 2-1 efter en hörna – trodde alla. GIF-spelarna fick glädjefnatt och samlades i rena TV-pucksjublet vid mittlinjen. Men domaren hade upptäckt en hands på Patriksson och dömt bort målet, något som Stefan Ålander lyckligtvis observerade och som annars kunde ha resulterat i ett både enkelt och snöpligt 1-2 istället.
Sedan gjorde då Robert Mambo Mumba 2-1, åtminstone enligt de nu kända fysiska lagarna. Tyvärr hade Halmstads målvakt Marcus Sahlman troligen inget vidare fysikbetyg, för på väg åt helt fel håll lyckades han ändå få upp en näve och tippa stackars Mambo Mumbas nick över ribban.
Men inte ens de här två sakerna tog knäcken på GIF den här kvällen. För två minuter senare uppstod kalabalik framför Halmstadmålet. Bollen gick rakt upp i luften, Hannes Sigurdsson var framme och störde Sahlman och Tobias Eriksson kunde slå in segermålet. Offside hävdade vissa virrpannor, men Eriksson var klart och tydligt utanför planen då bollen slogs och målet var således korrekt enligt spelets alla regler.
Det här var ett styrke- och ett glädjebesked. En seger som lyfte ton av tyngder från GIF-spelarnas axlar och släppte gigantiska stenar från deras bröst. En seger som gör att hoppet finns kvar, för även om åtta poäng är långt ifrån godkänt så visade kvällens insats att det finns mer att ta av – att det finns anledning att våga hoppas på en rolig höst. Dubbla mål, dubbla lyft, dubbel glädje (som ju delad glädje är) och dubbel segerskörd. Som sagt var mycket dubbelt den här kvällen, men poängen var tre och sistaplatsen är återigen ett minne blott – främst tack vare en artist från Ljusdal och en islänning som ibland själv utgjorde hela jävla kompbandet.
GIF Sundsvall-Halmstad 2-1 (1-0)
Mål, GIF: Tobias Eriksson 2.
Halmstad: Anselmo.
Varningar, GIF: Hannes Sigurdsson (avstängd nästa match), Erkan Saglik.
Publik: 4519.
