Kommentar från Östra Stå
Niklas Jendeby filosoferar efter BoIS-matchen om bl a avdankade matematiker, Sparven från Borstahusen och kulturminneswurst.
Jaha. Så stod vi på Östra Stå igen, jag och Rudi. Som så många gånger förr. Det kändes lite ovant jämfört med förra säsongen, med en seger och allt. Den var väl knappast oförtjänt, även om ett oavgjort resultat inte hade varit orättvist heller. Från ståplatshorisont såg det ut som om det framför allt var ett stabilare försvarsspel jämfört med förra året. De två finska nyförvärven samt en pånyttfödd Källa var den stora skillnaden. Zoran Lukics lirande Sällskap väntar vi fortfarande på, även om klacken bredvid oss skanderade just detta.
Annars gick vår tid på läktaren mycket åt till att beklaga oss över 4-3-3. Det är inget fel på systemet i sig, men det känns oändligt jobbigt att inte kunna berömma laget utan att låta som en avdankad matematiker från KTH. "Nä, Paulinho är ju ingen naturlig 10:a, va, snarare en 9:a". Det är, märkligt nog, nästan alltid just dessa två positioner som nämns när det pratas 4-3-3. Vad 3:an, 4:an, 7:an eller 82:an ska göra sägs det ofta väldigt lite om. För er som är intresserade av ämnet rekommenderas en intensivkurs under några veckor på Djurgårdens SvenskaFans-forum.
På Östra Stå konstaterade vi också att två fina traditioner fortsatte igår, i en och samma sekvens. Dels Martin Hanssons förmåga att blåsa felaktiga straffar mot ÖIS på Gamla Ullevi, dels Landskronas straffilmande från förra säsongen. Om Kevin Amuneke ansöker om svenskt medborgarskap kan han bli ett spektakulärt inslag i fristående gymnastik vid OS i Peking 2008. "Sparven från Borstahusen" visade ändå på vackert fotbollskunnande vid ett flertal andra tillfällen, bland annat genom att på egen hand skapa gudomlig rättvisa med en extremt lösig straff. Kändes bra.
Samma dag som Zorans lagbygge presenterades på Gamla Ullevi, presenterades rivningsplanerna för själva arenan. Det är en fantastisk nyhet. En stor eloge till Alliansens ordförande och Öisaren Lars Ranäng är på sin plats. Det jag och Rudi mest oroar oss för är dock vad som händer med korven: Ska den klassiskt usla wursten, med över 95% vatten, nu försvinna för gott? Att arenan byts ut är bara en välgärning, men om världens blaskigaste korv skulle gå hädan - DET vore en kulturminneskatastrof av gigantformat!
>> Kommentera denna artikel
