En svag insats
Vi är fortfarande obesegrade på bortaplan, men det var ingen bra match Sällskapet gjorde när man spelade 0-0 mot Elfsborg på Ryavallen. Flera normalt starka spelare sviktade betänkligt, och även Erik Hamrén bör ta sig en funderare.
Laget:
Det är tveksamt om vi har ställt upp med ett starkare lag någon gång i år. De enda frånvarande som skulle kunnat ta en plats är Martin Ulander på höger mittfält (på väg tillbaka från benbrott) och möjligen Robert Bärkroth på högerbacken när han är uppe i fullt matchtempo igen. Men Mike Owusu har höjt sig mycket medan Bärk har varit borta, och han kan mycket väl få behålla platsen.
Ett riktigt starkt lag på det berömda papperet alltså. Det är synd att matchen inte avgjordes där...
Matchen:
Det fanns ju farhågor att ett tre veckor långt matchuppehåll kunde bli ett problem och det besannades tyvärr på Ryavallen. Förutsättningarna var annars helt perfekta, en inbjudande grön gräsmatta och en lagom varm sommarkväll, men matchen blev som helhet ganska avslagen.
Den första chansen stod ÖIS för, en låg hörna från höger direktsköt Joachim Karlsson utanför. Elfsborg svarade med en frispark av Jesper Bengtsson som gick tätt över ribban.
I 21:a minuten fick debuterande Jurica Siljanoski iväg ett inlägg till Christian Lundström, som från nära håll nickade hårt mot mål, men Dick Last hann få upp händerna och gjorde en bra reflexräddning. En stund senare var det dags för nästa Elfsborgschans. Jurica Siljanoski drev upp bollen och spelade in snett framåt i straffområdet, där Niclas Gudmundsson var centimetrar från att nå bollen med tåspetsen.
Hade ribban suttit lite högre upp hade Sällskapet tagit ledningen, när Jeffrey Aubynn efter en lång löpning spelade ut bollen till Christian Hemberg i vänsterläge. Christian fick bra träff, men som sagt trävirket var i vägen.
Elfsborg som dominerade den första halvleken hade två farligheter till. Andreas Niklasson sköt ett bra tungt skott som Dick Last halvräddade och Jurica Siljanoski slog returen över och precis före halvtidsvilan hade Niklas Gudmundsson ett vinkelskott, som Dick Last tvingades styra ut till hörna.
Efter paus var ÖIS betydligt piggare och Jeffrey Aubynn hade en chans efter inlägg av David Marek, men Johan Wiland räddade. Christian Hemberg försökte skjuta på uppstuds efter en fin skarvnick av Joachim Karlsson, men återigen stod Elfsborgsmålvakten på rätt plats.
Patrik Elmander var nära att göra ett dröminhopp igen. En frispark av Jeffrey Aubynn på mittplan skarvades vidare av Johan Anegrund och letade sig fram till Patrik, som vände och sköt direkt, men utanför. Elfsborg hade inte så mycket framåt i andra halvlek. Farligast var det när Niklas Gudmundsson gjorde en rush in i straffområdet, men Johan Anegrund täckte bollen som gick i en lyra till Dick Lasts trygga famn.
Spelet lossnade aldrig ordentligt och den ende som såg riktigt pigg ut var Christian Hemberg, han fick tyvärr inte många bra bollar att jobba på. Dick Last var som vanligt säker i mål och briljerade också med ett par klassräddningar. Mittbacksparet Johan Anegrund och Valter Tomaz Jr såg till att hålla rent för det mesta och förtjänar godkänt betyg tillsammans med Jeffrey Aubynn, som glimtade till då och då.
Kommentaren:
Som helhet en svag insats av Sällskapet. Sista kvarten av första halvlek och första sisådär 20-25 minuterna av andra får godkänt, men resten glömmer vi helst ganska fort. I kombination med den bedrövliga B-lagsinsatsen mot Frölunda dagen efter får man intryck av en spelartrupp som saknar den där pricken över i:et i inställningen. Det har varit vår styrka tidigare i bortamatcherna, den där självklara vetskapen att det inte kan bli något skönspel och inga poäng om man inte är villig att kriga för dem. Den vetskapen har ibland saknats på hemmaplan (t ex i den ohyggliga Malmömatchen) och det vore mycket olyckligt om vi tog med oss vårt hemmaspel även till bortamatcherna i fortsättningen.
Rent spelmässigt var det framför allt mittfältet som inte fungerade riktigt. Vanligtvis pålitliga duon Johannesson och Källander sviktade lite, vilket oroar. Enligt uppgifter från dem själva hade de problem med det sätt som Elfsborgs nye makedonier spelade på, han låg "fel" i banan och störde Johannesson i uppspelen. Samtidigt hade Källa både Jesper Bengtsson och Stefan Andreasson på sig. Elfsborgs uppställning påminde mer om 4-5-1 än 4-4-2, och det numerära övertag de därmed skaffade sig på mitten hade vi svårt att hantera. En lösning hade förstås varit att spela mer via kanterna. Men Marek fanns aldrig på sin kant, han var mer inne i mitten och försökte hjälpa till, utan större framgång, varför kantspelet blev ensidigt och lättläst. Ytterbackarna fyllde heller inte på särskilt bra, vilket annars hade kunnat rädda situationen.
Matchen visar på en inbyggd svaghet i 4-4-2, med eller utan diamant. Mot lag med tre centrala mittfältare får man problem. Detsamma drabbade ju IFK Göteborg mot Djurgården i tisdags. Eftersom Johannesson och Källander är så bra som de är så kan vi ibland klara av sådana situationer ändå, men är de inte helt på topp så spricker det. Det är möjligt att man i sådana lägen måste vara mer flexibel och kunna ändra uppställning. Ett byte till 3-5-2 eller 4-5-1 under matchens gång hade sannolikt varit gynnsamt. (Under förutsättning givetvis att man har tränat på systemet och behärskar det.)
Bra i matchen var som vanligt Dick Last. Det har sagts förut, men förtjänar att sägas igen; Dicken är en av allsvenskans absolut bästa målvakter just nu!
Godkänt får även Hemberg för förtjänstfullt slit, Valter för en stabil insats kryddad med några halsbrytande konststycken i eget straffområde, Anegrund för en lika stabil insats men utan cirkuskonster och slutligen, med viss tvekan, Aubynn för inblandning i det mesta av ÖIS anfallsspel.
Sammanfattningsvis krävs det betydligt större kampvilja och skärpa från spelarna i den svåra bortamatchen mot Sundsvall på söndag. Men Giffarna är inte heller främmande för att spela 4-5-1 när de är på det humöret, och i sådana fall, och om inte Källa och Johannes orkar lösa det numerära underläget själva, krävs det också större flexibilitet från Erik Hamrén. Visst är det trevligt att vara obesegrade på bortaplan, men med trepoängssystemet räcker en pinne inte långt. Seger mot Giffarna är ett absolut måste om vi skall hänga med i toppen!
Betygen är satta av hemmalagets redaktion.
