Matchkrönikan: HIF borde avgjort matchen i första halvlek.
HIF spelade 0-0 mot IFK Göteborg i en match som väl levde upp till klyschan att ha två halvlekar. Sammantaget var dock HIF det bättre laget.
I paus, när jag sett HIF spela ut IFK Göteborg under 45 minuter kände jag en viss oro: Det stod fortfarande noll-noll och det finns inte en chans att Blåvitt gör en så dålig halvlek till, tänkte jag. Och jag hade ju faktiskt rätt. Sätter man inte chanserna när man har så pass tydligt övertag så KAN det gå illa.
Och mycket riktigt, i andra halvlek såg det ut som en helt ny föreställning. Det var inte nödvändigtvis HIF som blev sämre, utan snarare hemmalaget som blev aggressivare (men fortfarande lätt enkelspårigt) och pressade hårdare. Framför allt kom Blåvitt närmare målet. Utan att lyckas, dock, och i ärlighetens namn skapade även HIF ett par riktigt bra lägen. Matchen slutade mållöst och det är jag trots allt ganska nöjd med.
Fast visst borde HIF avgjort i första halvlek, när hemmalaget inte ens var med i matchen. Det var länge sedan jag såg ett allsvenskt lag missa så mycket passningar som Blåvitt gjorde i första.
Denna match visade ytterligare litegrann på styrkor respektive svagheter i årets HIF (en del har vi sett i tidigare matcher). Den första halvleken visade hur farligt 4-2-3-1-systemet är för motståndarna om de tappar bollen; HIF ställer om snabbt och spelar effektivt. Men i andra halvlek hamnar de olika lagdelarna i orytm när Blåvitt pressar framåt. De offensiva mittfältarna kommer bort och lämnar blottor bakåt.
Styrkan i dagens HIF är att det finns många spelare som har höga tekniska kvalitéer. När allting funkar ser det stundtals grymt bra ut.
Svagheten är väl att ett par av spelarna pendlar för mycket i sina insatser. Thando Mngomeni, exempelvis, gick från att ha varit lysande i första halvlek till att vara dålig i andra. Eldin Karisik gick från en strålande första halvtimme till en tam sista timme.
Skönt att se var dock att försvaret tagit sig samman. Mittbacksparet Granqvist och Ljung spelade säkert och släppte inte till mycket.
Det framgår också allt mer hur väl Atiba Hutchinson och Andreas Dahl kompletterar varandra. För varje match tycker jag de fungerar allt bättre ihop och deras roller verkar allt tydligare - något de själva också verkar känna. Dahl får stundtals mycket kritik, men visar kvaliteter idag igen. Han är inte en konstruktiv kreatör, det överlåter han till Atiba, men han är ändå bekväm med bollen och gör mycket i det defensiva. Dahl är en bra passningsspelare och visar bra spelförståelse; han finns oftast på rätt plats.
För att summera: En bra insats av HIF, där en mycket stark första halvlek följs av en lite svagare andra. En match där gästerna tillät HIF spela sitt spel under matchens första 45 minuter, men där de sedan tightade till sig. HIF kan bättre och IFK Göteborg kan definitivt bättre.
